2 of 7

Det blev brått! Då vill man inte vänta!

Det blev visst bråttom! Jag måste akut från mitt hem i Hudiksvall till Umeå för att hjälpa min dotter och dotterdotter. Tur att jag tagit hem en "app" för Folkbanan. Jag halar fram min iPhone och trycker på appen, beställer en plats i en kabin till 12:30 för att komma till Filvägen i Umeå. Jag har en halvtimme att packa och hinner få med det mesta och t o m vattna blommorna. Jag går ut till den nya hållplatsen i mitt bostadsområde och öppnar en väntande kabin med med mitt tumavtryck och bekräftar att jag är på plats på kabinens inre display. Den 4-sitsiga kabinen är tom, men en jäktad mor med barnvagn kommer precis, ser på kabinens yttre display att den ska förbi resecentret i Hudiksvall och kör in barnvagnen, samt trycker in sin destination på kabinens inre display. Vi hinner knappt sätta oss innan kabinen stängt den stora sidodörren. Den drar iväg upp och mjukt växlar in sig på banan ett tiotal meter ovanför. Så saktar den ner och växlar in sig på rececentret och dockas sedan in sidledes mot en kur och dörren öppnas. Där väntar en rullstolsburen man som rullar in och bekräftar sin närvaro och placerar sig strax bakom mig. Dörren stängs, kabinen dockas ut och glider upp på den lokala banan.

Det går lugnt i c:a 70 km/h (enligt displayen), då det är flera kabiner som växlas in och ut. Men redan efter någon minut är vi utväxlade på den norrgående huvudbanan, parallell med E4 och OstKustBanan. Kabinen accelererar snabbt en bit över trädtopparna i över 300 km/h och vi ser långt över hälsingeskogarna västerut och skärgården österut. Banans smäckra pelare står mestadels på sidan av E4:an, men är rakare än den och järnvägen. Banan härbärgerar mycket mer än Folkbanans kabiner – rörliga kameror och kablar för bredband, radio & TV samt likströmsel. De är skyddade, men åtkomliga för service och kompletteringar i banans övre del.

Mannen i rullstol vill bjuda på en banan (folk-banan?), vilket påminner mig om att jag inte lunchat. Jag tar emot bananen och väljer att stanna till i Härnösands resecentrum för proviantering, då det ändå står att en passagerare till ska på där. Min medpassagerare i rullstol visar sig vara en van kabinresenär. Han ska nu till Umeå sjukhus för kontroll och ska sedan besöka en son utanför Östersund "på hemvägen". Han har aldrig rest så mycket som efter att Folkbanan blev utbyggd. “Ändå kostar det inte miljön något” menar han.

3 of 7

Vi susar norrut!

Inte ens när min reskamrat hade friska ben och snabb bil blev det så mycket resande för honom, trots att det alltid varit hans stora intresse. Man blev trött av att köra bil, förutom att det var dyrt och besvärligt med parkering m m. Tågen går ju inte alltid när de ska och sällan till de orter han behöver komma till. Folkbanans kabiner tar honom snabbt och bekvämt från plats till plats och han får njuta av landskapet bättre än från något annat färdmedel.

Jag berättade att jag skulle proviantera i Härnösand och undrade om han behövde något. Han föreslog då att vi lunchar där, då deras resecentrum hade en bar med utsikt över hela stan. "Och den snurrar runt också", sade han entusiastiskt. Vi passerade just Sundsvall och susade vidare norrut. Jag knappade in Härnösands resecentrums barmeny och vi beställde varsin lunch till 13:15, då det står att vi anländer där. Lunchstoppet på 30 minuter knappar jag in på kabinens display. Eventuella nya medpassagerare informeras automatiskt. Vi kommer att påminnas över mobilerna 10 minuter före avfärd, men vi vet att “vår” kabin inte går utan oss.

4 of 7

FÖR snabbt!?

Även om jag tagit med reselektyr och viktigt arbete kan jag inte låta bli att förbli sittande och beundra landskapet från min upphöjda plats. Det är februari och –12°C ute enligt displayen. Trafiken på E4 går försiktigt fram, då det snöade nästan en dryg decimeter den gångna natten. Dessutom varnades det för kraftiga vindar. Inne i kabinen kan dock bara ett knappt märkbart sus höras när vi far fram – nu i 340 km/h! Banan svänger lite här, där det börjar bli bergigare, men det märks knappt alls, då kabinen automatiskt lutar i svängarna. Jag SMS:ar min dotter om den tidpunkt jag beräknas anlända – 14:30 inkl lunch på en halvtimme. Min dotterdotter Yasmin har stannat hemma från dagis på grund av en mycket otäck och ihållande hosta. Min dotter Anna-Li ska arbeta på kvällen och nu kommer morfar för att vara sällskap åt en ganska trött och sjuk liten flicka.

13:11 stannar vi i Härnösand. Vi lämnar kabinen men jag lämnar mitt bagage, stänger dörren och tar oss till baren "Toppen". Det är inte bara folkbanefarare som besöker den, utan även lokal- befolkning och resenärer från andra trafikslag på resecentret – tåg, buss och bil. Tur att vi beställt vår lunch, men antalet gäster börjar avta så här efter standardlunchtid.

Uppe i restaurangen skådar vi Härnösand panorera runt oss medan vi intar den beställda lunchen. Strax under, bara några meter från oss, susar kabiner fram på dubbelbanan för Folkbanan. Jag kan inte låta bli att förundras över hur tyst och snabbt de färdas. De kabiner som växlas in och ur banan gör det mjukt och snabbt utan att märkbart störa den passerande trafiken.

Vi tar oss åter till "vår" kabin, öppnar med min medpassagerares “Fob-kort” och bekräftar att vi är tillbaka. Hans kort kan laddas med upp till 5 000 kronor för mindre inköp under färd förutom resan själv, förstås. Bra att ge sitt barn eller varför inte till gamla med nedsatt förmåga att hålla ordning på pengar m m? Med kortet eller fingeravtryck öppnar och låser man kabindörrar, toaletter,förvaringsboxar och hjälpkärror m m. Även anslutna taxibilar använder detta. Varför åker vi inte? Svaret kommer i form av en liten flicka på runt 8 år. Hon har också ett Fobkort, med vilket hon äntrar vår kabin. Det var så sant; det skulle ju tillkomma en passagerare i Härnösand. Hon går i skola i Härnösand, men bor några mil norrut. Nu ska hon hem och ber om att få det främre mellansätet, vilket är anpassat för att fungera som "låtsasförarsäte" med ratt och panel.

Jag förstår barn som älskar att agera förare för dessa fordon som i mycket påminner om från flygande bilar till flygplan. Hon tar på hörlurarna för att få de färdljud m m som vi andra passagerare uppskattar att slippa. Jag hoppas hon inte försakar skolan till förmån för dessa upplevelser.

5 of 7

Häftigt! Och säkert!

Vi dockas ut och växlas in på huvudbanan efter några sekunders väntan på en lucka i trafiken, men då accelererar kabinen ordentligt. Jag förstår att min vane medresenär låst fast rullstolen. Han ser barnsligt road ut av den starka accelerationen. "Jag vet att man kan begära mjukstart och –stopp", säger han, "men det här är ju så skoj!" Han berättar att han faktiskt är delägare i Folkbanan och har 15 % rabatt, förutom viss handikapp- och mängdrabatt. Han köpte nämligen Folkbanan-obligationer för 1 500,-. Aktierna ger ingen utdelning mer än poäng som ger rabatt på resor och en del andra näraliggande saker, som på hotell, restauranger, taxi o s v. Obligationernas nominella värde garanteras av staten och de hanteras av Riks- gäldskontoret. Han hade egentligen köpt dem för att hjälpa SAAB-arbetare han känner att snabbt få nytt, meningsfullt arbete. De flesta kabiner tillverkas f n i Trollhättan och i Volvo Lastvagnars fabrik i Umeå, men snart räcker inte dessa fabriken till, trots utbyggnader. Hägglunds i Örnsköldsvik och Volvo PV sägs vara sugna på att börja med kabiner också, nu när krigsutrustnings- och bilförsäljningen avtagit så mycket med Folkbanan utbyggd. Intresset är mycket stort i utlandet och beställningar har kommit från flera afrikanska stater och städer, liksom Kina och London. Los Angeles och Las Vegas, där behovet är skriande, har redan beställt och antagligen kommer fabriker i utlandet också att börja tillverka dessa banor och kabiner.

Jo, min medresenär verkar insatt i utvecklingen av Folkbanan. Själv är jag tacksam över hur drastiskt dessa banor fått ner privatbilismen, olycksstatistiken och utsläppen av koldioxid liksom andra föroreningar från fossila bränslen m m. Och så är jag förstås mycket förtjust i att färdas snabbt, bekvämt och säkert, liksom att jag kan välja när jag själv vill åka. Att man dessutom får en oslagbar upplevelse när man susar fram högt över marken är en stor bonus. Inget mer väntande på perronger och vänthallar – eller i stillastående tåg för mig, om jag kan hjälpa det. Jag hoppas bannätet byggs upp i utlandet också, så jag kan åka från min hållplats i Glada Hudik till exempelvis det hägrande Louvren – utan byten och flygplatskrångel! Om jag vill kan jag se och lyssna på information om trakterna man passerar – på valfritt språk! Kultur, historia, geografi, natur, handel eller evenemang m m informeras man om efter behag.

6 of 7

Epedemi!?!

Kabinen stannar för att släppa av flickan, som vinkar glatt adjö. Folk är överlag på gott humör på Folkbanan. De känner nog sig trygga. Jag tittar på hastigt mötande kabiner – en för post och paket, en som jag antar har returgods på väg till en återvinningscentral och en med en personbil.

Jag har knappt hunnit vila en halvtimme i min sköna stol i viloläge förrän en blinkning syns och en röst hörs: "Umeå sjukhus om ungefär fem minuter". Ibland känns det som dessa underbara färder är FÖR KORTA! Min vane medpassagerare gör sig i ordning och tar adjö. Ett äldre par kommer in i kabinen och knappar in sin destination, dörren stängs och så är vi på väg igen. Jag fäller upp min stol och samlar ihop mina attiraljer. "Filgränd" hörs stämman efter ett par minuter och jag bekräftar att jag stigit av och tagit mitt bagage. Kabinen susar vidare och jag går de 150 metrarna till dotterns hus.

Hos dottern vilar inte lugnet. Hon är glad att jag kommit. Lilla Yasmin har feber och vill inte äta, så rätt snart beslutar vi att jag ska ta henne till akuten. Jag samlar åter ihop mitt och tar en kasse med Yasmins saker.

Medan mamma Anna-Li klär henne så beställer jag en kabin för oss till sjukhuset. Moder Anna-Li ser orolig, men ganska trygg ut när hon vinkar av oss. Åka kabin är något som Yasmin vanligtvis älskar över allt annat, men nu är hon trött. Vi kommer snabbt fram till akuten och jag redovisar problematiken för personalen. Efter bara en kvart får vi komma till en läkare som undersöker henne. Kan det vara den sjunkande olycksstatistiken som gör att läkarna får mer tid till annan akutvård? Det blir provtagning och det konstateras att hon har allvarliga lungproblem av astmaliknande slag, vilket verkar förvärras. En ny epedemi har kommit och på Yasmins dagis har flera insjuknat, ser läkaren. Endast Akademiska sjukhuset i Uppsala har f n både expertis och plats. Läkaren bokar in Yasmin och ger mig en vaccinering samt akuta mediciner åt oss bägge. Jag bokar en "sjukkabin" för sjuktransport till "Epedemilogen" på Akademiska sjukhuset. Yasmin får en sittvagn att åka i och jag kör henne till den väntande kabinen. Denna får vi helt för oss själva av medicinska skäl. Jag väljer mjukstart och -stopp och så åker vi iväg. Vi susar så söderut och Yasmin får välja film att se på huvudskärmen, medan hon ligger bekvämt bakåtlutad. Jag hade bara fått med en flaska juice, så jag beställer lämplig reskost som frukt m m att hämta i Övik. Jag kopplar upp mig och studerar den aktuella sjukdomen och vad som kan göras. Min dotter blir först förskräckt när jag ringer henne, men förstår att saken är under kontroll.

7 of 7

Sjukhuset nästa!

"Det blir snöstorm till kvällen" varnar Anna-Li.

Jag varnar henne tillbaka att hon kan bära på en smitta och ska kontakta akuten. Jag sänder en tacksam tanke till Folkbanans konstruktörer. Banan och kabinerna fungerar ju i alla väder. Inte ens metervis med snö eller halka, regn eller blåst har hittills stört banan så det märkts. Alla växlar, ledningar m m ligger väl skyddade och kabinerna färdas högt över kaoset på marknivå. Vid något tillfälle hade strömmen brutits några minuter, men då saktade bara kabinerna ner på gummihjul. Med batterier i bärarna som kabinen hänger i och lokala backupp-system kan kabinerna föras till närmaste hållplats, men strömmen hade hittills alltid kommit tillbaka. Anordningarna för utrymning finns i form av repstege från dörrens överdel och en helt säker "utrymningsstrumpa" under en lucka i golvet. Kontakt erhålls direkt vid störning med kunnig personal på en trafikcentral. De kan ge tydliga instruktioner och visa illustrationer och videor.

Folkbanans blogg: http://Folkbanan.blogg,se

Samlingsdokument: http://korta.nu/NyKollektivtrafik

Facebookgrupp att GILLA: http://www.facebook.com/Folkbanan

Oj, jag glömde tiden. "Örnsköldsviks rese- centrum" hörs rösten. Jag talar lugnande med Yasmin, men hon är förlorad i filmen. Jag stänger kabindörren, hämtar kassen med beställda varor, går på toaletten och och är tillbaka på några minuter. Vi dockas återigen ut och växlas mjukt in på huvudbanan igen mot Uppsala. Enligt beräkningarna är vi där inom en timme drygt. Då sjuktransportkabiner sällan behöver stanna för fler passagerare så går färden snabbt, mjukt och utan avbrott.

Både jag och stackars Yasmin hinner slumra en stund innan vi saktar in utanför intaget till Epedemilogen på Akademiska sjukhuset i Uppsala – utvilade och faktiskt riktigt avstressade.