Egentliga Finland, fi. Varsinais-Suomi, historiskt landskap i s.v. Finland. Egentliga Finland har spelat en framträdande pionjärroll i landets kulturella utveckling, vilket främst sammanhänger med läget i förhållande till Östersjön. Här föddes begreppet Finland (Finland, avsn. Namnet) som en beteckning på den del av landet som likt en udde (Suomenniemi) sträckte sig sydvästvart från inlandets terra incognita. Här öppnade sig en rikt sönderskuren kust och fruktbara slättbygder mot invandrare, handel och samfärdsel samt annan kulturpåverkan. Men även i naturgeografiskt hänseende representerar Egentliga Finland en särpräglad frontregion.
Landet har stigit ur havet. Denna process, som alltjämt fortsätter, har präglat landskapet, såväl skärgårdskustens övärld som fastlandets mosaik av lerslätter och rensköljda tallbevuxna bergspartier. Förutsättningen för att denna typ av landskap skall uppkomma är berggrundens sprickmönster, längs vilket vertikala rörelser i jordskorpan skett. Resultatet har blivit ett system av högre stående block och sänkor mellan dem samt upprensade svaghetszoner och stråk. Urbergsytan sluttar svagt mot sydväst och låter vattnet framkalla en bild av sprickmosaiken där proportionerna mellan hav och land småningom förskjuts.
Berggrunden är i främsta rummet granit, men genom områdets södra delar stryker i öst-västlig riktning en zon av metamorfoserade bergarter, gnejser och skiffrar uppkomna i samband med den prekambriska bergveckningen (Svecofenniderna). I denna zon finns nyttiga mineralförekomster (kalksten i Pargas och Förby, malmförekomster i Orijärvi, Aijala och Metsämonttu) och stråk av fruktbar jord. I nordväst finns yngre rapakivigraniter inom ett stort område kring Vemo-Letala. Dessa graniter lämpar sig för byggnadsändamål och har brutits vid Nystad och Lokalax.
Topografin och jordmånen har utformats i anslutning till landhöjningen och havets inverkan. Landskapets södra delar är mer höglänta än de övriga. Vidsträckta lerslätter finns kring Salo och längs ett 20-30 km brett bälte nordost om Åbo. Här utgör åkern ofta mer än 1/3 av landytan och man kan tala om helåkerbygd. Landskapets norra delar är däremot kargare, med undantag av kustbrämet kring Nousis, Virmo och Vemo, där lerområdena dominerar. Området väster om Pyhäjärvi (Yläne, Karjala, Letala och Kaland), betecknat som Vackafinland, har sandig jordmån och torftigare naturförhållanden än det övriga Egentliga Finland. Det fick visserligen motta kulturinflytelser tidigare än Åbotrakten, men invånarna var tvungna att försörja sig med hantverk och handel redan i ett tidigt skede. Tillverkningen av träkärl blev ett framträdande drag (fi. vakka = träkärl). Den åboländska skärgården bildar en region för sig, sällsynt kontrastrik och med natursköna partier utan like (t.ex. Gullkrona).
Klimatet är maritimt, fastän regnmängden särskilt under försommaren är ganska ringa. Växtperiodens längd (mer än 5 °C) är här cirka 180 dagar eller längre än i övriga delar av södra Finland. Klimat och jordmån har åstadkommit att man i sydvästligaste delen av landskapet kan tala om en ekregion karakteriserad av ett flertal ädla lövträd och lundartad vegetation. Tallen är för övrigt det dominerande trädslaget, medan granen förekommer sparsamt med undantag av områdets nordostligaste delar.
Myrar är över huvud sällsynta. Sjöarna, särskilt talrika i de sydliga kommunerna, har till stor del utdikats. Älvarna är desto mera framträdande i landskapet och trots att de inte är trafikabla har de dock samlat bebyggelsen i de fruktbara slättområdena.
Den demografiska "revolutionen" i Finland fick sin början i Egentliga Finland. Redan vid sekelskiftet 1900 började nativiteten visa en klart sjunkande tendens, urbaniseringen tog fart och trots att landsbygdens folktäthet då ännu var bland de högsta i landet har avfolkningen lett till att den numera är bland de lägsta. Den transoceana emigrationen var av betydelse främst i områdets n. delar. Språkförhållandena har förändrats betydligt. Tidigare omfattade den svenskspråkiga delen (Åboland) kust- och skärgårdsområdena ända t.o.m. Nystad, men nu är endast följande kommuner svensk- eller tvåspråkiga: Väståbolands stad (med Iniö, Houtskär, Korpo, Nagu och Pargas), Kimitoöns kommun (med Kimito, Dragsfjärd, Hitis, Västanfjärd) och Åbo. Ortnamnen avslöjar tydligt språkgränsens förskjutning söderut i skärgården.
Jordbruksnäringen har alltsedan urminnes tider spelat en framträdande roll. Bruksstorleken är här större än genomsnittligt i södra Finland; detta gäller särskilt landskapets s. delar, medan de n. och skärgårdskommunerna är utpräglade småbrukartrakter. Jordbruket har där ofta först fått motta nya idéer, och de ekonomiska förhållandena har stimulerat till en relativt snabb anpassning. Nya grödor, rationell jordbruksteknik och -organisation har introducerats tidigt. Odling av marknadsgrödor, såsom vete, sockerbetor, tidig potatis, ryps och grönsaker, har stor omfattning. Frukt- och trädgårdsodlingen intar en särställning särskilt tack vare naturförhållandena i kust- och skärgårdstrakterna. En bidragande orsak till lantbrukets framsteg i Egentliga Finland har varit herrgårdarna, vilka utgjort centra för experiment och spridning av innovationer. Lantbrukets utveckling har på ett framträdande sätt stötts av landets första lantbrukssällskap, Finska hushållningssällskapet i Åbo (1797).
Fiske och allmogesjöfart var viktiga näringsgrenar längs kusten och i skärgården ända fram till andra världskriget. Handelssjöfart idkades särskilt av kustinvånarna i norr, medan fisket stått sig bäst i Rimito och i de svenskspråkiga skärgårdskommunerna. Industrin hade inledningsvis anknytning till jordbruket (mejerier o. dyl.) och till vintersysselsättningen (i Vackafinland) i form av snickerier och möbelindustri.
Under den svenska stormaktstiden grundades järnbruk särskilt i s. (Dalsbruk, Björkboda), men även i n. (Männäis i Letala). Senare fortsatte bergshanteringen under andra förutsättningar (Pargas, Förby), medan metallindustrin alltjämt har betydelse på de gamla bruksorterna i söder.
Den egentliga industrialiseringen skedde främst i Åbo; betydligt senare har en spridning skett och då främst till områdena i närheten av Åbo, men även till Salo och Nystad. Åboindustrierna fotade sig typiskt nog i första hand på importerad råvara (textil och tobak etc.), medan Salo var centrum för livsmedelsindustrin. Senare har en mångsidigare struktur uppkommit på alla dessa orter, särskilt inom informationsteknologin i Salo. Varvsindustrin med sin första start i Åbo har en avläggare i Nystad, där även kemisk industri liksom landets första personbilsfabrik har etablerats.
Historia. Ingen annan del av Finland har ens tillnärmelsevis en lika rik historisk bakgrund som Egentliga Finland. Redan den förhistoriska tiden vittnar om olika kulturkretsars invasioner, deras bundenhet till den vikande kustlinjen och successiva annektering av landet. Särskilt järnålderns bebyggelse har där sitt rikaste område. Redan på 1000-talet kristnades trakterna kring Kaland; Nousis blev ett hundratal år senare landets första kyrkliga centrum som dock redan på 1200-talet flyttades till Korois nära Åbo och slutligen (1290) till Åbo. Från och med medeltiden och särskilt under den svenska stormaktstiden skedde landförläningar åt kyrkan (birgittinklostret i Nådendal), universitetet och adeln. Många i rikets historia kända släkter hade här sina herresäten (Kankais, Villnäs, Saaris, Åminne, Qvidja - Aminoff, Armfelt, Creutz, Fleming, Horn, Mannerheim, Rehbinder o.a.).
Förrätt 4 portioner
NÄSSELSOPPA MED EN MOSAIK PÅ TOMAT OCH ÄGG OCH ETT GRYTBRÖD
Nässelsoppa
2 liter färska nyplockade nässlor
1 gul lök skuren i små tärningar
½ dl färsk timjan
En knivsudd cayennepeppar
1 liter grönsaksbuljong
½ dl tjock grädde
2 - 3 st tomater
2 st kokta, skalade ägg
Skölj nässlorna och blanchera dem hastigt i kokande vatten. Tag dem upp och krama allt vatten ur nässlorna. Finhacka dem och lägg dem i en kastrull tillsammans med löken, örterna och grönsaksbuljongen, låt koka i ca 3-4 minuter. Kör soppan genom en stavmixer och tillsätt grädden. Skär tomaterna i små tärningar, klyfta det kokta äggen och lägg upp en liten del av både ägg och tomat likt mosaik i botten på djuptallrikar.
Servering
Arrangera soppan som beskriven tillsammans med ett grytbröd och eventuellt några gräslöksblommor och knoppar.
Huvudrätt 4 portioner
STEKT GÄDDFILÉ MED KRÄFTSÅS, MOROTSTIMBAL, SMÖRKOKT BLOMKÅL OCH BONDBÖNOR
Stekt gäddfilé
4 st benfria* gäddfiléer
salt
vitpeppar
Finskuren dill
2 vitlöksklyftor finhackad
smör till stekning
Rågmjöl till panering
*Lägg fisken med ryggen upp. Skär ett snitt ner bakom huvudet tills du träffat ryggbenet. För kniven försiktigt längs ryggbenet, kniven skall ligga löst över de två raderna med sido-ben som också är där. Följ benet helt bak till ryggfenan. Stoppa där och skär ut filén.
Lägg gäddan på sidan och skär ner vid huvudet och för kniven bakåt längs sidan, skär inte för långt ner för då får du med benen. Vänd på fisken och skär av filén på den andra sidan, nu har du två benfria filéer.
Salta och peppra filéerna och vänd dem i rågmjölet och stek dem tillsammans med vitlöken och dillen tills det fått en gyllene färg, ös smöret över fisken flera gånger under stekningen.
Kräftsås
1 liter kräftfond kokas ner tills en tredjedel återstår
½ dl konjak
2 dl grädde
salt och peppar
Lägg allting i en kastrull och låt det småkoka tills det blivit en lagom tjock sås, Såsen behöver inte redas eftersom grädden gör såsen tjock när den får koka en stund, kom ihåg ordspråket: en god sås reder sig själv!
Morotstimbal
5 st morötter ca 400 g
1 st potatis
2 dl vatten
1 msk grönsaksfond
2 st ägg
½ tsk salt
1 krm vitpeppar
3 msk crème fraîche
Skala morötter och potatis och skär i små bitar. Lägg i en kastrull tillsammans med vatten och buljong och koka dem mjuka. Sila ifrån buljongen men spara den. Lägg morötter, potatis, ägg och kryddor i matberedaren. Mixa allt till en puré. Rör ner crème fraîche. Smöra 4 portionsformar eller kaffekoppar. Fördela morots blandningen i formarna och grädda i ugnen på 175 graders värme i ca 10- 15 minuter.
Smörkokt blomkål och bondbönor
1 st blomkål
½ kg bondbönor
200 g smör
salt och peppar
2-3 dl vatten
Bryt lös blomkålen i mindre knippen, det allra största knippen kan delas i tu. Lägg blomkål knippen och bondbönorna tillsamman i en kastrull, tillsätt 2 dl vatten och 200 g smör, låt detta koka i ca 7-9 minuter under lock.
Servering
Lägg upp en lagom mängd kräftsås som en spegel på tallrikar, placera gäddfilén över med några stänk av vitlöks och dill smöret som är kvar i stekpannan. Morotstimbalen vid sidan av och det smörkokta grönsakerna vackert runt omkring.
Efterrätt 4 portioner
EN TRILOGI PÅ JORDGUBBAR MED CHOKLADMOUSSE OCH ÄTBARA BLOMMOR
Trilogin
1: några jordgubbar doppade i choklad
2: 2 st makroner med citronkräm
3: En liten mängd jordgubbsgranité
Jordgubbar doppade i choklad: Smält mörk 75% choklad i en skål över vattenbad, när chokladen är rinnande doppas topparna på jordgubbarna i chokladen. Låt det chokladdoppade jordgubbarna vila på ett fat tills chokladen helt stelnat.
Makroner med citronkräm:
140 g ljust mandelmjöl
185 g pudersocker
115 g äggvita, OBS: Rumstempererade ägg
62.5 g socker
Röd konditor färg
citronkrämen
2 st ägg
1 st citron, rivet skal
100 g socker
62.5 g smör, rumstempererat
Blanda mandelmjöl och pudersocker och sila det övre i en skål. Vispa äggvitorna på inte allt för höga varv tills det skummar, tillsätt gradvis sockret medan vispningen fortsätter tills du får en seg maräng massa, blanda in den röda konditorfärgen. Rör ihop mjölblandningen och marängen, röran skall vara så pass flytande att den faller samman när du lyfter på den. Använd en spritspåse med rund topp och spritsa ut små fina makroner på en bakplåt täckt med bakplåtspapper. Låt det spritsade makronerna vila i minst en halvtimme så att det får en hinna utanpå, detta är mycket viktigt! Stek makronerna i varmluftsugna på 160 - 175 grader i 12- 16 minuter. Börjar makronerna att spricka innan det är färdig gräddade spreja dem ögonblickligen med lite vatten så att det återfår sin fuktighet. Det färdigstekta makronerna skall ha en jämn, fin och glansig yta.
Citronkräm: Koka upp ägg, citronskal, citronsaft och socker i ca 1 minut under omrörning. Avkyl till 35-40 grader och tillsätt det rumstempererade smöret. Använd en mixer eller elvisp för att få krämen så jämn och fin som möjligt. Citronkrämen bör kylas i kylskåp minst ett dygn innan den spritsas på makronerna.
Chokladmousse
100 g mörk choklad
2 st äggulor
½ dl 5 dl starkt kaffe
3 msk pudersocker
2,5 dl vispgrädd
Smält chokladen försiktigt och låt svalna till under 65°C. Rör ner äggulorna en i taget. Rör ordentligt mellan varje. Tillsätt smaksättningen, kaffe och pudersocker. Vispa grädden till hårt skum och vänd in den vispade grädden i chokladen. Lägg i kylskåp att vila i ca ½ timme innan uppläggning.
Jordgubbsgranité
5 dl färska jordgubbar
2 msk rörsocker
2 tsk citron, pressad
½ dl grappa
Skölj och skär bort blasten av jordgubbarna. Mixa dem med socker, citronsaft och grappa.
Lägg i en form, täck med plastfolie och ställ i frysen i 5 timmar. Rör med en gaffel varje timme.
Skrapa loss granitén med en gaffel och lägg upp i små serveringsglas. Servera omedelbart.
Servering
Arrangera alla komponenter vackert på ett fat och dekorera med ätliga blommor, det är ytterst viktig att jordgubbsgranitén läggs på tallriken i allra sista stund eftersom den smälter ner mycket snabbt, Det är en fördel om det små serveringsglasen har fått stå i frysen en stund innan granitén läggs upp i dem.