Published using Google Docs
2020-04-03 Arbetsbeskrivning för och anteckningar från expertgruppen för Cirkulär Anläggningsindustri
Updated automatically every 5 minutes

Datum

2020-02-06

Upprättad av

Andreas Anderholm Pedersen

Arbetsbeskrivning för och anteckningar från expertgruppen för Cirkulär Anläggningsindustri

Detta är en arbetsbeskrivning till expertgruppen för Cirkulär Anläggningsindustri kopplad till Delegationen för cirkulär ekonomi. Syftet med arbetsbeskrivningen är att tydliggöra leveranser, roller och förväntningar från involverade parter i det gemensamma arbetet. Detta dokument används också för att dokumentera de fyra första mötena inom arbetsgruppen.

En rapport med en sammanfattning och slutsatserna från arbetsgruppens arbete finns i Rapport från arbetsgruppen för en Cirkulär Anläggningsindustri.

Arbetsbeskrivning för och anteckningar från expertgruppen för Cirkulär Anläggningsindustri        1

Delegationen för cirkulär ekonomi        4

Expertgruppen Cirkulär Anläggningsindustri        4

Arbetsbeskrivning        6

Inledande frågeställningar        6

1. När material är biprodukt och inte avfall        7

Samtal om biprodukter        7

1. Biprodukter - Frågeställning och möjliga lösningar        9

Fakta och kunskap        10

2. End-of-waste-kriterier        12

2. End-of-waste-kriterier - Frågeställning och möjliga lösningar        12

Fakta och kunskap        12

3. Modern avfallslagstiftning        16

Inledning        16

Alternativa lösningar        17

Förhindra uppkomst av avfall        17

End-of waste        17

Underlätta användning av avfall        17

Incitament att ändra affärsmodeller (inte lagstiftning, men styrmedel kan hjälpa/stjälpa…)        19

Skatt på deponering av avfall        19

3. Allmänna regler och avfallslagstiftning - Frågeställning och möjliga lösningar        22

Fakta och kunskap        23

4. Tydliga nationella riktlinjer        25

Inledning 1: Volker Kelm, Gislaveds kommun        27

Inledning 2: Jonas Östgren, ekotoxikolog/miljökonsult Trapezia        28

Inledning 3: Jesper Grandin, NCC        29

4. Beslutstöd för miljöriskbedömningar vid återvinning:        30

Inledning 4: Johan Fagerkvist, Avfall Sverige        31

Inledning 5: Martin Tengsved, Swerock        31

Inledning 6: Åsa Lindgren, Trafikverket        31

Handboken & beslutsstöden: Frågeställningar och möjliga lösningar        31

Fakta och kunskap        32

5. Korrigering av oriktigt införd miljölag        34

Inledning: Åsa Lindgren, Trafikverket        34

5. Korrigering av felaktig miljölag: Frågeställningar och möjliga lösningar        34

6. Effektiv tillsyn vid återvinning: Avfallsportalen        35

Behovet av effektiv tillsyn        35

Hur vi kan stärka tillsynsorganisationen        35

Melissa Feldmann, miljökonsult        36

Avfallsportalen        36

Effektiv tillsyn vid återvinning: Miljöportalen - Frågeställningar och möjliga lösningar        39

Anneli Johansson, Länsstyrelsen Skåne        42

Mattias Jakobson, Geolog och miljökonsult Trapezia        42

Ludvig Landen, NSR        42

7. Regional planering: Mineralparker i samhällsutvecklingen        43

8. Beslutsetik baserad på miljönormer respektive miljönytta        48

Bakgrund        48

Workshop        49

Styrning utifrån nytta eller gränser/normer        49

Från konkreta exempel kan vi enklare bedöma beslutssystem        50

Gummiasfalt        51

Tunnelberg - biprodukter        51

Schaktmassor        52

Slaggrus som bärlager        52

Masshantering        52

Fakta och kunskap        53

9. Brottslighet och behov av samordnad myndighetsutövning        55

Inledning 1: Avfallsbrottslighet och den organiserade brottsligheten några exempel från närtid samt tillvägagångssättet för avfallsbrott i Sverige, av Lisa Ewerlöf på Polisen        56

Inledning 2: Avfallshantering och misstänkt koppling till organiserad brottslighet        57

Inledning 3: Batteriskandalen i Örebro av Charlotte Fredriksson, miljöbrottsutredare,  Polismyndigheten, Region Bergslagen        59

10. När avfall blir produkt och hur vi testar olika material        62

Inledning 1: Vilka krav som idag ställs vid produktifiering av avfall och vilka metoder som används vid återvinning i olika företag: Materialbeskrivning, kvalitetstestning, spårbarhet, certifiering, produkter, avfall, kundgarantier, redovisning av negativt värde:        63

Inledning 2: Certifiering och produktifiering av olika sekundära material. Inledning av Jonas Östgren på Trapezia.        68

11. Miljöriskmodeller för end-of-waste        70

End-of-waste-kriterier        71

Fakta och kunskap        71

11. Gemensam metodik för end-of-waste-kriterier        73

12. The Politics of Institutional Barriers for Circular Economy        74

Målsättning och förväntningar från Delegationen        77

Tidsplan        78

Parter som deltar i expertgruppens arbete        79

Delegationen för cirkulär ekonomi        79

Medlemmar i expertgruppen        79

Ordföranden i expertgruppen        82


  1. Delegationen för cirkulär ekonomi

Baserat på ett förslag i SOU:n Från värdekedja till värdecykel beslutade regeringen den 12 april 2018 att en delegation för cirkulär ekonomi skulle inrättas i syfte att nationellt och regionalt stärka samhällets omställning till en resurseffektiv, cirkulär och biobaserad ekonomi.

I uppdraget konkretiseras syftet genom fyra övergripande mål som säger att Delegationen ska:

Utöver punkterna ovan önskar regeringen få in konkreta förslag till styrmedel för övergången från en linjär till en cirkulär ekonomi.

Delegationen förslag ska avrapporteras till Regeringskansliet senast den 1 mars varje år.

Enligt regeringens uppdrag ska Delegationen tillsätta en referensgrupp. Delegationen har hittills tillsatt en referensgrupp för Delegationens vardera tre prioriterade områden; plast, offentlig upphandling och design för cirkularitet. Referensgruppen ska med sin sakkunskap och erfarenhet stödja delegationens arbete genom att ge synpunkter på de förslag som Delegationen arbetar fram samt ge förslag som Delegationen skall dela med sig utav till regeringen.

Som en utveckling av arbetsmodellen med en referensgrupp har Delegationen beslutat att inrätta expertgrupper för vissa mer specifika frågor. Expertgruppernas roll är, likt referensgruppen, att utarbeta förslag som Delegationen kan ta ställning till och när bedöms lämpligt, skicka in till Regeringskansliet. Förslagen ska innehålla en tydlig problembeskrivning och konkreta åtgärder, exempelvis ekonomiska eller regulatoriska styrmedel, som regeringen kan vidta för att ytterligare accelerera omställningen från en linjär till en cirkulär ekonomi.

  1. Expertgruppen Cirkulär Anläggningsindustri

Sverige har en stor efterfrågan på olika material för anläggningsändamål, ca 100 miljoner ton per år. Vi genererar också stora mängder överskott i samband med infrastruktur och byggprojekt, ca 40-60 miljoner ton årligen. Av de material som säljs i Sverige så utgör återvunna material bara en bråkdel. Orsaken till att vi har mindre försäljning i Sverige är delvis institutionella hinder som många av våra grannländer har övervunnit genom samverkan mellan politik, tillsyn och verksamhetsutövare. Expertgruppens syfte är att belysa några av de hinder som finns och föreslå konkreta åtgärder för att övervinna dessa.

Här är en kort presentation av de ekonomiska och klimatrelaterade kostnaderna om vi inte lyckas lösa vårt uppdrag. Till presentationen finns också ett första utkast till en samhällsekonomisk räknesnurra. Denna kommer vi att uppdatera tillsammans. I den samhällsekonomiska modellen som är riktad till regeringen så ingår inga skatter eller avgifter, för det är inga kostnader ur samhällets perspektiv. Den verkliga kostnaden för verksamhetsutövare och beställare kan alltså vara flera gånger större.

Samhällsekonomisk kostnad i MSEK per år om vi fortsätter som vi gör idag i jämförelse med de länder som ligger före oss. Beräkningen inkluderar inte alla restmaterial, men antar en hög kostnad för koldioxid om 7 kronor per kg koldioxid. Dessa 6 fraktionerna motsvarar ca 4.9 miljarder kronor i onödiga samhällskostnader (ca 10% av svenskt rättsväsende eller sjukvårdskostnaden för 250 000 svenskar) och 0.4% av koldioxidutsläppen i Sverige (motsvarande halva inrikesflyget före Corona).

  1. Arbetsbeskrivning

Expertgruppen för cirkulär anläggningsindustri skall:

  1. Inledande frågeställningar  

Expertgruppen för cirkulär anläggningsindustri skall utgå från följande frågeställningar i sitt arbete. Detta är något som sedan kan utvecklas tillsammans med alla gruppmedlemmar under de första sammanträdena.


1. När material är biprodukt och inte avfall

I artikel 5(1) i Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/98/EG samt (EU) 2018/851, Avfallsdirektivet, anges under vilka förutsättningar ett ämne eller föremål anses vara biprodukt och inte ett avfall. Bestämmelsen är införlivad i svensk rätt genom 15 kap. 1 § miljöbalken. Ett ämne eller föremål som uppkommit i en produktionsprocess där huvudsyftet inte är att producera ämnet eller föremålet ska anses vara en biprodukt när fyra kriterier är uppfyllda:

  1. (i) det är säkerställt att det kommer att fortsätta att användas,
  2. (ii) det kan användas direkt utan annan bearbetning än den som är normal i industriell praxis,
  3. (iii) det har producerats som en integrerad del av produktionsprocessen, och
  4. (iv) den fortsatta användningen strider inte mot lag eller annan författning och leder inte till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa.

 

Entreprenadberg kan huvudsakligen få avsättning på samma sätt som bergmaterial från bergtäkter och enligt tidigare praxis har sådant berg inte betraktats som avfall. Under senare tid har dock synen på entreprenadberg skiftat och även kommit att i större utsträckning ingå i tillståndsprocesser för täktverksamhet där mottagning och krossning av entreprenadberg kan komma att ske. Mängden entreprenadberg har uppskattats till ca 10-20 % av den totala produktionen av krossberg i Sverige, men i områden med omfattande infrastrukturprojekt kan entreprenadberg tidvis vara den dominerande källan till bergmaterial (SGI 2019).

Om entreprenadberg tolkas som avfall får det stor påverkan på möjligheten att arbeta cirkulärt med entreprenadberg (och massor i övrigt). De terminaler som är anmälda för krossning av berg (verksamhetskod 10.50) kommer i många fall att behöva tillståndsprövas i enlighet med verksamhetskoderna för avfall, innebärande en tidsförlängning om minst ett år i jämförelse med en anmälan, samt kostnader för ärendehantering mm .

Längden på transporter till anläggningar som kan ta emot avfallet för återvinning eller deponi kommer att öka då dessa inte är lokaliserade i tätbebyggda områden. Koldioxidutsläppen ökar i princip linjärt med avståndet, vilket medför betydande miljömässiga konsekvenser. Vidare blir de ekonomiska följderna stora dels till följd av transportarbetet, dels till följd av att entreprenadberg har ett lägre värde som avfall än en biprodukt eftersom det fordras återvinning eller deponering innan användning.

 

Samtal om biprodukter

Hur kan vi tydliggöra när en restprodukt är en biprodukt?

Vilka fraktioner är av intresse:

Vilka fraktioner bör inte inkluderas: vanligtvis blöta massor/lera, hög förorening

Legala hinder: Anläggningsbyggande är av vissa inte ansett som en produktionsprocess. Vi måste definiera vilka tillverkningsprocesser vi har.

1. Biprodukter - Frågeställning och möjliga lösningar

Att tydliggöra när en restprodukt är en biprodukt minskar rättsosäkerheten och ökar möjligheten till en cirkulär ekonomi. Regeringen bör ge Naturvårdsverket i samverkan med SGU i uppdrag att ta fram en vägledning som klargör förutsättningarna för när ett ämne eller föremål är en biprodukt och inte ett avfall, såväl vad gäller legal definition som klassning av miljörisk. Alternativet är att regeringen genom förordning klargör vilka ämnen eller föremål som ska anses vara biprodukter. Avfallsdirektivet utgör inget hinder för en sådan tolkning.

En biprodukt ska uppfylla de fyra kriterierna:

  1. Användbart: det är säkerställt att det kommer att fortsätta att användas,
  2. Teknisk prestanda: det kan användas direkt utan annan bearbetning än den som är normal i industriell praxis,
  3. Produktionsprocess: det har producerats som en integrerad del av produktionsprocessen, och
  4. Miljövänlig: den fortsatta användningen strider inte mot lag eller annan författning och leder inte till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa.

Förslag till utgångspunkter vid utformningen av en vägledning/förordning:

 

Fakta och kunskap

och Uppsala län:

sätt så att det kan vara en väsentlig resurs i ballastförsörjningen.


2. End-of-waste-kriterier

2. End-of-waste-kriterier - Frågeställning och möjliga lösningar

End-of-waste-kriterier för avfallsklassat material kan införas av lämplig myndighet.

End-of-waste

Prop 2019/20:156:

  1. Användbart: ämnet eller föremålet ska användas allmänt för specifika ändamål.
  2. Efterfrågat: det ska finnas en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen eller föremål.
  3. Kvalitet: ämnet eller föremålet ska uppfylla de tekniska kraven för de specifika ändamålen och befintlig lagstiftning och normer för produkter.
  4. Miljövänligt: användning av ämnet eller föremålet kommer inte att leda till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa.

Fakta och kunskap

Inledning av Anders Lindström, Miljöchef på Svevia:

För att friklassa det återvunna asfaltmaterialet vid användning av de allmänna reglerna så har Naturvårdsverket föreslagit att de ska göra en vägledning för produktion av  bundet asfaltlager gjord på återvunnen asfalt.

Synpunkter på end-of-waste-kriterierna som inte är inlagda:

Tänket i stort är bra sett till önskan att kunna återvinna och återanvända mer uppgrävda massor som uppkommer vid ledningsarbeten, grundläggning av bostäder, infrastrukturprojekt mm.

Följande behov av utveckling/förtydligande:

Rapporten bör kompletteras med olika checklistor att använda

 

Andra synpunkter

avrapportering till regeringen och fortsatt remiss.


3. Modern avfallslagstiftning

Inledning av Martin Tengsved, återvinningschef på Swerock

Inledning

Avfallslagstiftningen härstammar från en tid då man såg behov av säker avfallshantering. Genom att i princip sätta likhetstecken mellan avfall och risk så kunde man uppnå detta. Nu har vi behov av en säker återvinning, då funkar inte inställningen att avfall = risk, utan vi måste få en tydligare vägledning kring riskbedömning, med sannolikhet och konsekvens av risker, samt cost - benefit analys av olika alternativ. Detta behöver göras med ett bredare samhällsekonomiskt- och miljöperspektiv. Idag blir Giftfri miljö = “Avfallsfri infrastruktur”.

Dagens avfallslagstiftning och vägledning som påverkar detta område kan sammanfattas som följande:

Så länge dessa regelverk följs och tillämpas som de är tänkt så fungerar återvinning (se de exempel som nämns ovan)

Dock så har tillämpningen vad gäller återvinning av jord- och stenmaterial “slagit bakut”, och i stället för att ta det naturliga steget att via en återvinningsprocess erhålla användbara material som bedöms enligt  produktlagstiftningen, så har tillämpningen av lagstiftningen istället inneburit att avfallet jämförs med den naturliga miljö den en gång härrör ifrån. Det vill säga att prövningen görs inte utifrån huruvida materialet är säkert i den användning det är avsett för,utan huruvida det möter kriterier för att “backa tillbaks” materialet ner i marken igen, till en naturlig, levande miljö.

För att hantera detta har nu Allmänna regler föreslagits om hur man “backar tillbaka avfall ner i marken”. Problemet med detta är att du då avgör om ett material är lämpligt för en generell, fri, användning utan restriktioner, där även mikroorganismer skall leva väl och frodas. Skulle dessa principer tillämpas på t.ex. återvinning av smörjoljor så skulle den återvunna produkten tvingas jämföras med dricksvattenkriterier (fri användning, utan restriktioner, säker även för mikroorganismer, etc).

Det skulle slå undan benen för sådan återvinning, en resurs skulle gå förlorad och vi skulle vara hänvisad till nyproducerade oljor. Känns detta igen från våra material!?

En tydlig komplementerande väg måste finnas, och som verksamhetsutövare uppmuntras att följa, i syfte att öka återvinning och minska uttag av jungfruliga material

En modern tillämpning av lagstiftningen måste utgå från att enskilda produkter skall bedömas utifrån den användning de är avsedda för. detta ställer krav även på oss som återvinner, att följa de strikta regler som finns för kontroll och dokumentation av varor/ämnen. Detta kan t.ex. hanteras genom en Certifiering av återvinnare

Idag certifieras täkter för produktion av olika typer av ballastmaterial. Samma system kan användas för att certifiera produktion av ballastmaterial från alternativa råvaror. våra ballast producenter är vana att hantera denna typ av kvalitetsrutiner.

Alternativa lösningar

  1. Förhindra uppkomst av avfall

Bi-produktspåret; kan material som uppstår regelbundet i produktionsprocesser, som t.ex. bergmaterial vid väg byggnadsarbeten, direkt hanteras som bi-produkter genom “cirkulärt avtal/Green deal” med NV (någon typ av styrande statement som klargör vad som gäller i den specifika frågan).

  1. End-of waste

Material som inte direkt kan anses ha en användning som bi-produkt utan behöver hanteras som avfall, måste kunna genomgå en produktionsprocess där det kan utgöra råvara till nya produkter utan att dessa skall ses som avfall. Så som det fungerar i övrig materialåtervinning. Vad saknas? kanske räcker det med förtydliganden i AMA avseende miljöbedömning för olika typer av produkter (bundet ytskikt, obundet bärlager, fyllnad inom vattenskyddsområde, etc). Eller krävs regelverk kring detta? Det har inte behövts för andra material…

  1. Underlätta användning av avfall

Naturvårdsverket lade fram ett förslag 2020-01-30 till allmänna regler med undantag från anmälan vid återvinning i anläggningsändamål. Enligt det första  förslaget så inkluderar förslaget bearbetning/lagring av asfalt och återvinning av berg, jord, betong och tegel.

Kommenterar avfallslagstiftningen:

  1. Incitament att ändra affärsmodeller (inte lagstiftning, men styrmedel kan hjälpa/stjälpa…)

Att incitament att återvinna saknas beror på att de aktörer som skulle kunna hantera återvinningen idag arbetar i linjära affärsmodeller.

Här kan styrmedel behövas för att “tvinga” branscherna att ändra i affärsmodellerna

Skatt på deponering av avfall

Ett styrmedel som idag medför helt galna konsekvenser är Deponiskatten. Den infördes då den absoluta andelen brännbart och organiskt avfall deponerades, med stora konsekvenser i form av luktstörningar, lakvatten som förgiftar och övergöder samt metangasutsläpp som är mer än 20 ggr starkare växthusgas än koldioxid. Önskan var att öka energiutnyttjande samt ev kompostera. Industriella avfall som inte ansågs kunna vare sig energiutnyttjas eller komposteras säkert undantogs från skatten. OBS! De avfall som för 20 år sedan ansågs ha skäl att undantas, utifrån skattens ursprungliga syfte!!

Sedan skatten infördes har det blivit lag på att man ej får deponera organiskt och brännbart material. Denna deponering är idag försvinnande liten i Sverige (ursprungligt syfte borta). Idag har istället nya avfall som ej fanns för 20 år sedan problem att hanteras. Det handlar ffa om bottenaska från den förbränning av avfall som efter skattens införande har vuxit enormt i Sverige. Har detta avfall, som rimligen inte vare sig kan förbrännas eller komposteras eller på annat sätt återvinnas undantagits skatt? Nej, ingen uppdatering av undantagen har skett på över 20 år. Men då deponeras väl detta idag och man betalar skatt!? Nej, ingen betalar skatt för detta. Ett nytt sätt att återvinna har uppfunnits i Sverige; “Annan återvinning”. Denna “återvinning” utgörs av att gamla deponier, som skall avslutas då de inte uppfyller krav enl. Mottagningskriterierna, fylls upp med sådan material som de alltså inte längre får deponera, men som godkänns som “Sluttäckningsmaterial”(konstruktionsmaterial) och redovisas som Annan återvinning. Se bild nedan.

Sådant material som skulle gå att återvinna, som t.ex. schaktmassor, är dock undantagna. Dessa kan man alltså deponera skattefritt på säkra deponier.

Summa summarum så innebär deponiskatten idag att sådant som på säkert sätt skulle kunna återvinnas deponeras, och sådant som behöver deponeras på säkert sätt “återvinns” osäkert (ursprungligt syfte helt borta).

NV RAPPORT 6839 • JUNI 2018, Avfall i Sverige 2016

Allmänna regler för fler material än asfalt

Johan Fagerkvist inleder:

När det gäller allmänna regler för avfall i anläggningsändamål så bör inriktningen vara på avfallets lakbarhet snarare än en kombination av totalhalter och lakbarhet som det är idag. Detta är speciellt viktigt i de fall då konstruktionstypen är av sådan karaktär där den långsiktiga miljöpåverkan kan antas bli låg såsom exempelvis förstärkningslager under asfaltstäckning eller användning i betongtillverkning. Även för material som vi vet har mycket låg potentiell lakbarhet såsom tegel och betong är det av vikt att inte tuffa krav på totalhalter slår ut möjligheten att använda dessa material i det cirkulära kretsloppet.

Problemet med totalhaltsnivåerna som Naturvårdsverket har satt både i handboken för avfall i anläggningsarbeten (MRR) och i förslagen till nya allmänna regler är att de slår undan benen för återvinningen av avfall då det är knappt så naturliga material uppfyller dessa. Gränser för utlakning är däremot enklare att uppfylla för inerta material såsom exempelvis tegel och betong. Ska du dessutom väga in en viss konstruktion så kan man ytterligare höja gränser för utlakning. I vårt beslutstöd för slaggrus så har konsulten utgått från de beräkningar man gjort i handboken för mindre än ringa risk. Enligt dessa beräkningar så kan man inom den "ringa risken" hantera slaggrus under vägyta med totalhalter som är extremt höga för vissa parametrar (betydligt högre än vad slaggrus normalt innehåller). Totalhalten har med andra ord spelat ut sitt syfte.

Vid konstruktion där material med höga totalhalter skyddas genom exempelvis asfaltslager etc så måste det finnas en plan för hur materialet ska tas tillvara den dagen anläggningen skrotas/ersätts/tas bort.

Även för material som vi vet har mycket låg potentiell lakbarhet såsom tegel och betong är det av vikt att inte onödigt höga krav på totalhalter slår ut möjligheten att använda dessa material i det cirkulära kretsloppet. Allmänna regler behöver även definiera vilka avfall som kan användas, mängder, typ av konstruktion och även säkerhetsavstånd till skyddsvärden (vattendrag etc.).  Vissa avfallsslag kan prioriteras i detta läge såsom schaktmassor, slaggrus från energiåtervinning, betong, tegel och vissa processavfall från industrin.

Bedömning av slaggrus som del i allmänna regler

Det finns en tillräckligt stor kunskapsnivå kring hanteringen och användningen av slaggrus från avfallsförbränning i anläggningskonstruktioner, vilket motiverar en utredning för att omfattas av allmänna regler. Slaggrusets egenskaper i konstruktion har utretts av bland annat Avfall Sverige och SGI och utredningarna visar på att slaggrus kan användas i bland annat asfaltsbelagda vägar och parkeringsytor.[1]

Slaggruset uppfyller under specifika anläggningsförutsättningar lämplighetskriterierna inom ramarna för uppdraget:

Flertalet svenska studier har genom åren publicerats om slaggrus både när det gäller användningsområden och dess egenskaper.

Bland annat har följande kunnat konstaterats:

Naturvårdsverket redogör även i sin utredning för hur bland annat Danmark och Finland har löst frågan om allmänna regler. Båda länderna har inkluderat slaggrus från avfallsförbränning i allmänna regler.

3. Allmänna regler och avfallslagstiftning - Frågeställning och möjliga lösningar

Naturvårdsverket lade fram ett förslag 2020-01-30 till allmänna regler med undantag från anmälan vid återvinning i anläggningsändamål. Enligt förslaget så inkluderas bearbetning/lagring av asfalt och återvinning av berg, jord, betong och tegel. Regeringens uppdrag till Naturvårdsverket från 2017 hade som syfte att förenkla regelverket, öka flexibiliteten och bidra till att öka återvinningen av icke-farligt material. Regeringen bör ge Naturvårdsverket ett nytt uppdrag att fortsätta utvecklandet av allmänna regler för att uppfylla regeringens ursprungliga syfte.

Uppfylla EUs avfallsdirektivet. Ha inte stora förhoppningar

Tror vi att detta är en framkomlig väg

U-verksamhet blir anmälningspliktigt

Kritiska till upplägget. Naiva förhoppningar

Uppdraget är för snävt: vilka möjligheter har vi om vi är alltför kritiska.

Allmänna reglerna ska inte införas i befintligt. Kan vi göra ett omtag?

Tydlighet är bra, men beroende av riskbedömning. Blir det som i Finland eller blir allt förbjudet.

Scenarioanalys: Vilka ger de långsiktigt bästa resultatet.

Kategori A-material. Vi måste ha kategori för kategori B och C.

Utgångsläget är att det vi gör förenklingar, men så är inte fallet. U-verksamheten.

Ambitionen är att omfatta de stora flödena, men vi träffar för snävt.

Vi borde tala om risk inte kemiskt innehåll.

Tillsynen spretar för mycket. Och varje nytt allmänna krav kommer att bli miniminivåer. Naturvårdsverket måste tydligt kommunicera att risk inte måste finnas bara för att man använder material med förhöjda föroreningshalter.

End-of-waste är centralt vid försäljning av produkter. Produkter styrs av riskbedömning.

Vi måste använda materialen som produkter och då måste vi ha dialogen med Kemi.

Ska vi undvika lagstiftningen, kan den innebära en smittorisk till end-of-waste och

Om U-verksamheten förbjuds, krävs bra tillsynsprocess, vilken saknas.

Ringa risken är inte definerad i handboken, här kan allmänna regler spela roll.

Fakta och kunskap

Kostnad och tidsåtgång för skaktest LS10 jämfört med totalhaltstest och perkolationstest/kolonntest::

Test type, 11 elements

Purpose

Risk assessment value

Process

Cost

Fastest

Normal

Finland

Total content test

Hazardous elements test

Small

dry-sift-analyse

593

1 h

3 days

1 h - 2 days

Shake test LS-10

Simplified leaching test

Some

dry-sift-shake-leach-analyse

1,247

5 days

10 days

3 - 5 days

Percolation-column test

Real leaching test

Acceptable

dry-sift-percolation-leach-analyse

6,675

3-5 weeks

8 weeks

3 - 8 weeks


4. Tydliga nationella riktlinjer

För att skapa en förutsägbar och rättssäker miljötillsyn över hela landet så krävs det tydliga nationella riktlinjer vid återvinning. Vid omarbetningen av Naturvårdsverkets handbok så bör kunskap från verksamhetsutövarna samlas in och kommunala särkrav/tolkningar elimineras om vi ska kunna skapa en cirkulär ekonomi.

Om tillräcklig information finns tillgänglig.

Svårt att karakterisera avfall utan guide. Kända parametrer.

Osäkerhet kring ursprung och innehåll

Redovisa industrins material och lita

Provtagning kräver “Erforderlig kompetens” - följer fastställd rutin

Provtagningsplan ansvarar verksamhetsutövaren för. Rättsosäkerhet om vad som skrivs.

Skriv ut vad vi ska rätta oss efter. Inte hänvisa till standarder. Vägledningen ska beskriva vad som är vikogt och sammanfattas.

Det är också viktigt att ta hänsyn till att vissa avfall/avfallsegenskaper

kan förändras över tid, exempelvis avfall som utgörs av sulfidförande bergarter

eller slagger (pga. kontakt med luft, oxidation och vittring).

Osäkerhet vad som krävs, vad är kompetens, vilka test ska göras.

Laktester vid okända material, totalhalt på kända.

Val av provningsparametrar

Krångligt skrivit:

SGI:s metodik utgår från en arbetsgång i sju steg:

1. Definiera syftet med klassningen

2. Bedöm heterogenitet, variabilitet och föroreningsnivå

3. Definiera beslutsenheterna

4. Välj kriterium för klassning

5. Välj representativ halt

6. Välj provtagningsstrategi

7. Kontrollera provtagningsstrategin

Särskilt om mätosäkerhet

Hur mätosäkerheten ska hanteras i varje enskilt fall beror på vad resultatet ska

användas till och vilka rikt- eller gränsvärden som det ska jämföras mot. Förutsatt

att ackrediterade och validerade metoder används bör mätosäkerheten generellt sett

vara tillräckligt liten för att i den praktiska tillämpningen inte ha någon egentlig

betydelse.

+/- 30%

Vi måste ändra attityden. Make it possible. Vi måste ha.

Tredjepartsprovning: olika provtagningar,

David har slutat som har skrivit handboken

Mätmetodiken måste komma efter mätriskmetoden.

Dra tillbaka förslaget.


Inledning 1: Volker Kelm, Gislaveds kommun

Tillsynsmyndighetens syn på återanvändning av avfall

Volker Kelm, Dipl. Geol., Gislaveds kommun, Bygg- och miljöförvaltningen.

Tillsynsmyndigheter i Sverige arbetar med hjälp av miljöbalken och de tillhörande föreskrifter och allmänna råd. Naturvårdsverket ger vägledningsmaterial i form av handböcker som finns fri tillgängliga på naturvårdsverkets hemsida. I vårt fall berörs handboken om återanvändning av avfall i anläggningsarbeten.

Det finns här ett generellt problem i arbetssättet av tillsynsmyndigheten. Miljöbalken är i viss mån en ganska tillåtande lag som ger stort tolkningsutrymme. Om man läser handboken 2010:1 noggrant så finns det egentligen möjligheter för en generös tolkning av lagen, respektive vägledningsmaterialet (sida 73, 74).

Traditionen inom svensk tillsyn medger däremot inte en generösare tolkning av end of waste och återanvändning av avfall. Det finns inom tillsynen en gyllene regel att man ska utgå ifrån att läget är ”dålig men trolig”, i viss mån en pessimistisk tolkning av situationen. Miljöinspektörer ser, med stöd av miljöbalken, att allt material som uppkommer inom tillverkningsprocessen utöver den egentliga produkten är avfall. Här ligger problemet och kanske också en del av lösningen.

En tänkt lagstiftning, respektive vägledning bör ge tillsynen en möjlighet att ändra fokus från avfall till resurs. Ett exempel för sådan lagstiftning finns i Tyskland i form av Kreislaufwirtschaftsgesetz, fri översatt: lagen om cirkulär ekonomi. Den här lagen kräver av verksamhetsutövaren att materialet som anfaller vid sidan om den tänkta produkten återanvänds. Den skiftar på det här sättet fokus från avfall till resurs. Istället för att återanvändningen är undantaget syftar lagen till att deponering blir undantag. Tyvärr krockar denna tyska lag med annan lagstiftning.

Ytterligare ett problem är att tillsynen i Sverige arbetar mestadels med hjälp av allmänna riktvärden. Handläggaren har i det här fallet en möjlighet att stödja sin bedömning på enkla tabeller. Dessa riktvärden ger tyvärr ingen bra bild av dom verkliga riskerna som halterna utgör. Vi vet med riktvärden inte mycket om bioförfogbarhet, lakbarhet, i vilka miljöer dessa ämnen kan mobiliseras etc. etc. Riktvärden är inte bara ett problem för bedömningen av avfallet, utan också för bedömningen av föroreningsrisken i marken och efterbehandlingen. Riktvärden tar inte heller hänsyn till naturligt förekommande ämnen. Det finns i dag inga tabellverk för lokala naturliga halter av ämnen som anses som miljögifter, men ändå kan förekommer helt naturligt. Sådana tabeller kunde utgöra ett hjälpmedel eller vägledning för lokal återanvändning av material (se tyska LAGA, Länderarbeitsgemeinschaft Abfall som har tagit fram lokala bakgrundshalttabeller)

Andra europeiska länder som t. ex. Nederländerna har gått ifrån att använda generella riktvärden utan arbetar med dom verkliga riskerna som föroreningar medför. En realistisk riskbedömning ställer höga krav på bedömning av materialet, för entreprenören och tillsynen men sparar i Nederländerna uppemot 80% av kostnader för deponering av avfallet.

Sammanfattningsvis kan man säga att tillsynen stödjer sig i sin bedömning på mycket enkla vägledningar och tabeller. Tidsbristen och avsaknaden av regelverk för resursanvändning medför att man undviker att skifta fokus från avfall till resurs, trots att det egentligen borde vara möjligt med dagens handbok

Inledning 2: Jonas Östgren, ekotoxikolog/miljökonsult Trapezia

Ang. verkets remissmissiv så skulle jag hellre se att Naturvårdsverket sätter ihop en arbetsgrupp som arbetar med att ta fram materialet. Vad jag förstår så som kommer SGI och SGU att vara involverade men det finns andra myndigheter som t.ex. KemI som har kompetens att bidra med. Liksom andra intressenter från universitet, andra expertmyndigheter, näringslivet, myndigheter mm. Jag skulle hellre se att NV går ut med en bred förfrågan för att samla en bredare grupp.

På samma sätt tycker jag att det utkast till ny handbok ska skickas på public consultation, dvs. att de publicerar det offentligt och ger allmänheten möjlighet att kommentera, på det sätt som sker med vägledning inom EU.

I diskussionen har det nämnts flera gånger att använda NV:s modell för andra material. Den modell vi har idag är Naturvårdsverkets riktvärdesmodell, om den ska användas för att simulera andra material (t.ex. genom att beräkna KD för ett ämne i berg och sedan använda det i modellen) måste man vara medveten om att det innebär högre osäkerhet.

Modellen är baserad på en jordmatris, används den för att extrapolera till andra material så fås riktvärden men med en högre osäkerhet att förhålla sig till.

Samtidigt är det viktigt med tydliga och enkla värden att förhålla sig till. Även om generella värden som MPC (Maximum permissible concentration) är väldigt förenklade utifrån verkligheten är de lätta att förhålla sig till.

Ett mer vetenskapligt förhållningssätt där man utgår från fall-till-fall och mer plats/ämnesspecifika kriterier ställer å andra sidan väldigt höga krav på myndigheterna som ska granska och utvärdera.

Metoden måste också vara så pass smidig att man snabbt kan få in ny ämnen, utifrån det scenario vi har med PFAS och eftersläpningen på riktvärden så finns det ingen anledning att tro att det kommer att bli lättare i framtiden (utifrån t.ex. klorparaffiner, bromerade ämnen mm).

Generell kommentar kring NV:s handbok är att den är väldigt omfattande och går ibland ner på detaljerade nivåer samtidigt som den är svepande på andra. Jag kan tycka att den beskrivning av tillvägagångssättet känns ganska överarbetat. Det steg som rör när provtagning krävs/inte krävs har lämnats därhän. Erfarenhetsmässigt så är min uppfattning att det här kan bli en stor tvistefråga. Det skiljer sig redan idag ofta mellan när tillsynsmyndighet och VU anser att man inte behöver provta. Tydlighet är bra, men samtidigt inte på Labstandardnivå.

I övrigt instämmer jag mycket med NCC:s invändningar rörande omfattning och rimlighet.

Inledning 3: Jesper Grandin, NCC

Utkast till remissvar från NCC:

https://docs.google.com/document/d/1VzkUPZ1_SP7qVwHr6D4Pgsogfva_NHYYRgOJCXSMghc/edit?usp=sharing

4. Beslutstöd för miljöriskbedömningar vid återvinning:

Kan beslutstöden ge stöd och inspiration till Naturvårdsverkets arbete med den nya handboken?

Hur kan de bli mer använda som komplement till handboken?

Inledning 4: Johan Fagerkvist, Avfall Sverige

Inledning 5: Martin Tengsved, Swerock

Inledning 6: Åsa Lindgren, Trafikverket

  1. Handboken & beslutsstöden: Frågeställningar och möjliga lösningar

Fakta och kunskap


5. Korrigering av oriktigt införd miljölag

Inledning: Åsa Lindgren, Trafikverket

Naturvårdsverket föreslog 2018-07-05 i samverkan med Trafikverket i en  skrivelse till Miljödepartementet att Naturvårdsverket skulle få i uppdrag att utarbeta ett undantag i Miljöbalken så att den av EU godkända återanvändningen av material i anslutning till byggnationen (tillståndspliktig deponi) inte behöver miljöprövas utan endast bearbetas genom 12:6-samråd eller anmälan till tillsynsmyndigheten. Det förslaget ligger fortfarande på Miljödepartementet "för beredning" och kommer troligtvis att tilldelas en utredning inom kort.

5. Korrigering av felaktig miljölag: Frågeställningar och möjliga lösningar

Källor:

6. Effektiv tillsyn vid återvinning: Avfallsportalen

En digital anmälnings- och tillsynsprocess kan förkorta beslutsprocessen, höja kvaliteten på anmälningar/ansökningar. En digital hantering kan förenkla spårbarheten och ger myndigheterna värdefull statistik. Idag anmäls ca 1000 fall av återvinning enligt C-verksamhet (anmälan med ringa risk), vilket troligtvis utgör en bråkdel av det verkliga antalet. Varje år påbörjas officiellt ca 30 000 byggprojekt i Sverige. En förenklad digital anmälan och snabbare handläggning skulle troligtvis öka både återvinningen samt också öka andelen fall av återvinning som anmäls.

Behovet av effektiv tillsyn

Biproduktbeskrivning, End-of-waste-kriterier, allmänna regler, en bra handbok, beslutsstöd kan adressera stora delar av våra överskott med låg föroreningshalt och konstruktioner med liten påverkan. Men olika universallösningar både vad avser t.ex. provtagningsstrategier och beslutstöd fungerar inte lika enkelt om vid högre föroreningshalt eller vid större konstruktioner. Man kan aldrig bygga bort kunskapsbehovet med tydliga instruktioner. Det kommer alltid finnas ett stort behov av en effektiv tillsyn och kunniga verksamhetsutövare.

Hur vi kan stärka tillsynsorganisationen

Vid komplexa beslut kan tillsynsförordningen vara ett hinder för effektivitet eftersom den kommunala miljötillsynen ofta är huvudman. Ibland saknas rätt kompetens hos dom som fattar besluten och där är inte kommunerna rätt huvudman. För att rätt beslut ska fattas och det ska ske skyndsamt så är det avgörande att experter möter experter. På grund av lönenivå och arbetsuppgifter så rör sig alltför få personer från verksamhetsutövare och konsultföretag till tillsynsmyndigheter. Vi måste höja lönen för miljöhandläggarna och stärka tillsynsorganisationernas attraktivitet som arbetsgivare för att försäkra att vi har rätt kompetens på båda sidorna.

Kan kanske skulle kunna flytta över fler tillsynsärenden till länsstyrelsen (eller kanske till och med Naturvårdsverket) för att stimulera utvecklandet av kunskap och effektiva processer.

Sverige har väldigt många olika myndigheter (SGU, SGI, Naturvårdsverket, HAV, KEMI etc) som ansvar för sina delar och ibland har motstridiga uppdrag.

Melissa Feldmann, miljökonsult

Avfallsportalen

Det saknas en gemensam checklista och klassningssystem för hur avfallet egenskaper och risker ska undersökas, beskrivas och bedömas genom hela avfallskedjan. För att öka användbarheten av avfallet behövs spårbarhet, gemensam och harmoniserad terminologi och tillräcklig relevant information för att alla genom hela avfallsledet effektivt ska kunna sköta sin del av egenkontrollen. Dokumentationen och handläggningen av ärendena skulle kunna förenklas och effektiviseras genom inrättande av en digital avfallsportal

Exempel:

En nationell avfallsportal upprättas och driftsätts: Hela processen skulle kunna förenklas genom att tillgång till en digital kart- och databasportal liknande Ledningskollen där den sökande ritar in sitt planerade schaktområde eller mottagningsområden för avfall i en webbaserad karta och/eller uppger fastighetsbeteckning och får tillbaka förslag på grov indelning av egenskapsområden och en risklista eller lämplighet med relevanta uppgifter från relevanta myndigheter, organisationer och företag:

SGU: trolig jordarter från SGUs karta, grundvattennivåer, riskbergarter för farliga grundämnen och sulfid.

Länsstyrelsen/EBH/VISS: Pågående och historiska miljöfarliga verksamheter, vattenskyddsområden, EBH objekt, känsliga naturområde, skyddade art, MKN enligt VISS per avrinningsområde och vattenförekomster mm.

MSB: olycksplatser och andra viktiga riskfaktorer för projektet.

Kommun: Pågående miljöfarliga verksamheter, olyckor, spill, läckage och kompletterande information som ännu inte har rapporterats in till EBH stödet i pågående ärenden. Bygglov skulle också kunna svara om lov behövs, finns eller saknas utifrån PBL.

Naturvårdsverket: Genom kopplingar till NVs branschlistor och informationen i EBH stödet kan informationen utökas med förslag på troliga föroreningar som behöver undersökas eller hanteras.

Laboratorier: Laboratorierna lägger till sökord i sina system så att relevanta analyspaket föreslås automatiskt utifrån branschspecifika risker med stöd av NVs branschlista. När resultaten kommer kan analysresultaten och autoklassning sker direkt in i portalen kopplat till koden till det unika egenskapsområdet.

RISE/Kemi/CE: Kriterier/vägledning för när ett avfall kan övergå till produkt läggs till i portalen och bidrar med relevant information om avfallet är lämpligt och vad som krävs för att avfallet ska kunna hanteras som en produkt. Det är rimligt att övergången end of waste måste godkännas av myndighet så att tillsynen kan överlämnas mellan myndigheterna.

Övriga myndigheter som skulle kunna bidra med viktiga svar via portalen: Jordbruksverket, Skogvårdsstyrelsen mm.

Eftersom portalens vore koordinatbaserade kan information om projektet, egenskapsområden och frågor och svar kommuniceras direkt med relevanta myndigheter för korrekt och effektiv handläggning inför indelning och schakt av varje egenskapsområden med relevanta krav. Alla berörda svarar antingen manuellt och/eller automatiskt med relevant information och eventuella minimikrav på undersökningar, anmälan, tillstånd och slutrapporter eller annan form av redovisning. Nationella formulär för att lämna upplysning, undersökningsresultat i GIS format och saneringsanmälan skulle kunna kopplas till portalen och ändå handläggas av rätt tillsynsmyndigheter. På motsvarande sätt skulle den som vill ta mot avfallsmassorna kunna lägga in sin anmälan om användning av avfall i portalen och få svar/beslut vilka avfall som är lämpliga för platsen genom att på begäran koppla ihop och matcha uppgifterna från avfallslämnaren och avfallsmottagaren. Då portalen är nationell överbryggar den problemet med tillsynskontrollen när avfallet flyttas över kommungränser. Uppbyggnaden av en sådan portal kräver samarbete mellan flera myndigheter på nationell, region och kommuner och relevant beslut om ansvar för driften behövs.

Effektiv tillsyn vid återvinning: Miljöportalen - Frågeställningar och möjliga lösningar

För att öka återvinningen av avfall måste tillräcklig kunskapen om avfallets härkomst, egenskaper och risker beskrivas på ett enhetligt sätt och dokumentationen följa med genom hela avfallskedjan fram till slutanvändaren så att avfallets lämplighet kan bedömas. Processen skulle kunna förenklas betydligt genom att upprätta en gemensam digital, lättanvänd portal liknande “Ledningskollen” där avfallet bedöms och klassas halvautomatiskt utifrån alla olika klassningssystem med frågor/svar/relevanta analysresultat kan kravet på tillräcklig dokumentation om avfallet från varje egenskapsområde följa med genom hela avfallskedjan. En portal kräver samarbete mellan flera myndigheter, branschföretag och -organisationer och kommuner för att bli relevant, men kan i längden effektivisera handläggningen för alla parter och därmed öka användning av avfall då matchning bli möjlig inom den tidsram som krävs för att vara effektiv.

Avfallskollen, Ledningskoll för spårbarhet och kunskapsöverföring inom avfall och material från utgrävningar.

Unika id för alla material + geografiskt.

EBH-kartan: industriområden, sanering

Samarbete inom SGU, Länsstyrelsen, MSB, Naturvårdsverket, Lab, Kommuner

Branschspecifik lista i EBH från Naturvårdsverket: Vilka prover bör göras från tidigare drivmedelsanläggning.

God inventering: NFS en start metall + olja. Men det kan finnas andra föroreningar. MIGO-databas. Jordartsbedömning från SGU.

Unikt id för allt avfall.

Spårbarheten är svag idag.

Brist på spårbarhet gör.

Enhetligt nationellt system som kopplar ihop alla tillsynsmyndigheter.

End-of-waste-deklarationen bör också inkluderas.

Matchningsplats

Spårbarhet viktigt. Idag finns det stora brister

Schakten måste delas in vertikalt och

Många föroreningar är hotspots. Stora osäkerhetsfaktorer vid provtagning.

Vid schaktning blir material utspätt.

Dålig säkerhet idag.

Geografiskt område skiljt från egenskapsområde (skog/industri). Vi måste dela in områden utifrån olika föroreningsgrad.

Fler områden, förorening upp till en viss nivå i de fall det är troligt att området kommer förorenas.

Spårbarhet, terminologi, klassningssystem

Ingående och utgående halter. Bearbetar och sortering.

Sekretessfrågor bör beaktas. Digital information svårt juridiskt.

Kunskap om platsen viktig. Blandning av massor kan skapa problem.

Bra idé att skapa en översiktlig bild inför en utredning. Naturvårdsverkets förslag

Utfyllda områden. Mycket information finns där

Skebo-bruk, finns med i EBH, men ingen dokumentation.

Vid uppgrävning ska alla material bedömmas. Lägre föroreningshalt i avfallsanläggningar.

Databas av olika typer av massor. Analyser är svårt. Nya prover behövs. Nya analyser högre och lägre. Avfallsanläggningar kan sitt jobb. Vägledning är svårt. Spårbarhet viktigt.

Viktigt projekt. När massorna flyttas så.

Åtgärdsmål används som material/avfallsklasser. Behovet av ett bättre sätt att klassa.

MRR, IFA, FA respektive KM och MKM.

Behov av tydlighet.

Terminologi:

jag vill åter (som i förra mötet) lyfta in förutsättningen att idag tillämpas åtgärdsmål KM och MKM som avfallsklasser. Detta skapar förvirring och är inte helt enkelt att hantera.

Fråga: kan detta förbättras i t.ex. en framtida avfallsportal? Vad skulle krävas för det? Nya nivåer för avfall till olika ändamål?

Schaktkollen, vad behöver man veta inte: Vore fint med EN portal "Grävkollen" där man som entreprenör/projekterare/byggherre anger vilket område verksamhet ska pågå, sen får man från nätägare, kommun, SGU, riksantikvarieämbetet m.fl. veta allt om bakgrundshalter, eventuella kända tidigare verksamheter, ledningar o infrastuktur mm. Alltså en utvecklad funktionalitet som Ledningskollen erbjuder...

Utöka de portaler som redan finns.

Spårbarhet viktigt. Var ska de användas. Planera för återvinning. Geokalkyl används, jord, geodata, gis-baserat. Använd befintliga system. Miljödata. Boverkets uppdrag med loggbok.

Stockholm Stad har gatuarbetewebb. Gäller alla schaktarbeten. vi använder det också i Malmö, så att kunna synka mellan oss med hjälp av en sådan databas, plattform så kan vi ju hantera massbalans bättre, vi kommer att behov av nya massor.

Storstadssamarbete. Man kan simulera framtida utveckling. Cirkulärt arbetssätt.

Vid end-of-waste avslutas spårbarheten av avfal. Ny spårbarhet startas för produkten. Spårbarhet in och ut kan hanteras med batchnings-id, som ger en viss spårbarhet

Alla data bör samlas. Spårbarhet av det som inte är avfall behövs.

Tyréns har ett koncept som heter Geobim. där man kan trycka in labdata och annan geoteknisk data i 3d under mark. Helsingborg stad använder detta. Man kan alltså se föroreningsnivåer på en konturkarta redan innan man gjort en geo-undersökning.

Vid framtagande av en digital tvilling och CIM per stadnivå som också omfattar det som är under mark så är det  möjligt att koppla ihop den föreslagna databasen till denna. Då är det möjligt att simulera massbalans i stadsutveckling och exploateringsprojekt. Det känns som ni nu pratar om två olika saker, en om hur information kan vara tillgänglig och på så vis underlätta ett nytt cirkulärt arbetssätt och en annan om hur massor ska informationsklassas och bedömas och egentligen en tredje vilken reningsgrad ska gälla. Att få in genomförandeperspektivet i tidigt skede och få med det cirkulära processtänket i förslaget är intressant.

Anneli Johansson, Länsstyrelsen Skåne
Mattias Jakobson, Geolog och miljökonsult Trapezia
Ludvig Landen, NSR

Kompetensfrågor


7. Regional planering: Mineralparker i samhällsutvecklingen

Samordning och planering för lokala anläggningar där lagring, återanvändning och återvinning kan ske: Möjliga lösningar

Att samordning genom logistikytor bidrar till ökat transporteffektivitet och minskad klimatpåverkan är väl utrett, bland annat inom ramen för den statliga utredningen samordning för bostadsbyggande. Att logistikytor även kan bidra till en cirkulär och resurseffektiv masshantering är inte lika välkänt. Att anlägga genomtänkta och gestaltade platser för hantering av mineral, som jord och berg, när vi uppför byggnader, anläggningar och infrastruktur är alltså både en resursfråga och en transportfråga.

För att bidra till en cirkulär och resurseffektiv anläggningsindustri föreslås här att:

Logistikytor en förutsättning för samordning

En resurseffektiv och cirkulär masshantering kan erhållas med hjälp av samordning av flera byggprojekt (Frostell & Norström 2009, Lundberg, 2017, Lundberg et al. 2017, Naturvårdsverket 2015). Samordningen innebär i praktiken att massor från ett byggprojekt med överskott använd som resurs i ett närliggande byggprojekt med behov av massor. För att möjliggöra samordningen behövs logistiknoder. Sådana ytor kallas ibland för masslogistikcenter eller MLC. Deras syfte är att sortera och bearbeta överskottsmassor till ett lämpligt konstruktionsmaterial samt tillfälligt lagra massorna. Samordning utan sådana ytor har visat sig svår att genomföra.

Samordning ger även transportvinster

Samordning framhålls i många andra sammanhang, främst som en åtgärd för ett transporteffektivt samhälle. Inte minst lyfts samordning i olika utredningar och rapporter om hur klimatmålen ska kunna nås. Åtgärder avseende inrikes transporter är, enligt bland annat betänkande av utredningen Samordning för bostadsbyggande 2019, nyckeln till att nå regeringsförklaringen i januari 2019 om att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Några av de andra saksammanhang där samordning lyfts fram som en nyckelfaktor är varudistribution och bygglogistik. Genom samordnad varudistribution, där varor från många olika leverantörer går till en samordningscentral där de lastas om för gemensam leverans med fullastade bilar till butiker eller företag, reduceras lastbilstrafiken i staden och leder till minskade utsläpp av luftföroreningar, lägre bullernivåer och färre olyckor, vilket ger en mer attraktiv stadsmiljö (SOU 2013:84). Leveranserna kan gå till små terminaler eller lastcentraler (”hubbar”) för ett mindre område. Även när det gäller bygglogistik finns mycket vinster med samordning på samordningsterminaler. Dessa terminaler benämns ofta bygglogistikcenter och har visat sig ge stora vinster vid godstransporter av byggmaterial såsom fönster, dörrar och betongelement. I till exempel London har studier visat att sådan samordning minskade antalet fordon med 60–70 procent (Transport for London, 2008). Resultat från genomförandet av BLC i till exempel Norra Djurgårdsstaden visade att logistikytan bidrog till att antalet transporter inom arbetsplatsområdet reducerades med 30–40 procent (Stockholm stad, 2019). I rapporten Om krav på transportplaner i planläggning enligt plan- och bygglagen, Engström 2018 (bilaga 4), redovisas och analyseras exemplet Ulleråker i Uppsala där kommunen planerar för en stadsdel med en transportnod för samlastning och leveransvaror och uppställning av fordonspooler i utkanten av bebyggelseområdet.

En samordning av massor ger utöver resurseffektivitet även transporteffektiviseringar vilket bidrar till minskade koldioxidutsläpp från transportarbetet.

Vinster med logistiknoder

Logistiknoder för samordning av massor finns redan i dag, om än i mycket begränsad omfattning. Syftet med logistiknoder är att samordna masshantering mellan geografiskt närliggande projekt, oberoende av huvudmän för de olika projekten, de bör därför ligga nära byggarbetsplatserna och vara öppna för flera användare. Samordningsytorna bör även vara tillfälliga eftersom de bara ska användas så länge som det pågår större exploateringsprojekt i närheten. När byggprojekten avslutats övergår ytan till en annan funktion som kan dra nytta av det markarbete som utförts på platsen. Exempel på sådant är förbelastning av mark, transportvägar och ledningsdragning.

Både studier, utredningar samt praktiska exempel har visat på fördelarna och vinster med samordnat masshantering. I FoI projektet finansierat av Trafikverket påvisades en koldioxidreduktion på ca 30% vid samordning av masshanteringen i södra Stockholm. Dessutom minskade kostnaderna för Trafikverkets masstransporter med 50 miljoner kronor. I ett projekt för Swedavia kunde byggkostnaderna reduceras med 80 miljoner kronor per år med hjälp av samordning. Även i praktiska genomföranden som i Tyresö kommun, Stockholm stad har vinster kunnat påvisas i praktiken. Tyresö har samordnat hanteringen av kommunens entreprenadberg med hjälp av en logistikyta vilket har gett minskat koldioxidutsläppen lika mycket som 120 bilar som kör 1 500 mil per år. Dessutom har kommunens byggkostnad minskat med 16,7 miljoner under en femårsperiod. I Norra Djurgårdsstaden återvinning med hjälp av en logistikyta medför en reducering av utsläpp av klimatgaser och energiåtgång med drygt 50 %. I Helsingfors har de under de senaste 10 åren arbetat strategisk för samordning i byggande. De har på detta arbete 2 miljoner euro, och 11 000 ton koldioxid. Därtill har mängden av återanvända massor tiofaldigats från 110 000 ton till 1,1 miljoner ton per år.

Vägen framåt

Mark är i områden med stor byggaktivitet dyrt och efterfrågat för många olika verksamheter. Det är därför svårt att, i ett sent skede, hitta och kunna använda mark som kan fungera som en logistiknod för samordning av massor. Sådan mark måste identifieras i ett tidigt planeringsskede, troligtvis redan på översiktsnivå eller i ett programskede. Översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön och ge vägledning för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras. Översiktsplaneprocessen är enligt Boverket ”arenan där viktiga avvägningar mellan olika intressen görs och planen utgör ett obligatoriskt underlag vid i princip alla beslut som rör markanvändningen.”

För att få samhället att ställa om från att beakta överskottsmassor som en resurs snarare än ett avfall krävs att det finns strategiska planer både på regional och kommunal nivå som tydliggör detta ställningstagande samt reserverar mark för att praktiskt kunna genomföra detta i byggandet. Ett exempel på ett sådan strategisk plan, masshushållningsplan, finns i Karlstad som upprättat ett tematiskt tillägg till översiktsplan. I denna plan beskrivs nuläget för masshantering och täkter inom Karlstads kommun tillsammans med kommunens viljeinriktning och övergripande ställningstaganden

 

Samordning är ett beprövat verktyg för logistikutmaningar/trafik

Masshantering har inte hittills fångats. Urban consolidation centres.

Gemensamma ytor krävs för timing, sortering, tvättning

Samordning behövs i specifika fall: var kommer massor genereras /behövas på 10-års sikt.

Helsingfors:

Boverket har samarbete med SGI:

Logistiken måste fungera. Mellanlagring kan öka återvinningen.

Terminalplatserna:

Vi borde också bredda begreppet och tala både om "masshantering" och "materialförsörjning" och renad jord istf förorenad.

MLC - Från det lokala till deponier.

Tektonier och multianläggningar. Strategiska frågor.

Geologin ser helt olika ut från olika städer: Stockholm, Malmö, Göteborg

Regionala materialförsörjningsplaner - Karlstad massförsörjningsplan. Uppsala terminalplatser.

Malmö saknar materialförsörjningsplan: ingen massplanering

Översiktsplanen behövs. Genomförandeperspektiv.

Temporärt = 20 år. PBL

Hushållningsplan, hur får man till materialförsörjning och masshantering och avfallsplaner.

Landskrona, 80% återvinning.

VA-frågor skiljer sig mellan Sverige och Danmark.

Behov av mellanlagra olika massor. Sämre material kan också återvinnas. Någon måste se dessa material som produkter. Många ljusskygga verksamheter. MLC viktigt. Exploateringsändamål och

Kan vara en komplikation om det är statliga projekt som genererar massor och kommuner som "äger" masshanteringsplatserna/terminalerna utifrån sin planering. Det måste vara gemensam samordning om det ska fungera.

Storstadsöverenskommelse för cirkulärt byggande 2030.

Det behöver finnas verksamhetsutövare som ser det som sin affärsnisch att lagra och tillhandahålla material. det behöver finnas förutsättningar som möjliggör och främjar sådan verksamhet! Steg ett är att erbjuda ett rättssäkert lagrum för denna verksamhet! Det åstadkommer vi bland annat med en ökad tydlighet kring vad som INTE är avfall.

Kan vara en komplikation om det är statliga projekt som genererar massor och kommuner som "äger" masshanteringsplatserna/terminalerna utifrån sin planering. Det måste vara gemensam samordning om det ska fungera

En anledning till att företagande inträffar är att det finns en affärsmöjlighet. Det offentliga behöver bara kratta manegen och etablera ett rättssäkert regelverk för att det ska fungera.  Finns behovet och möjligheten kommer det att hända!

Statlig utredning som inkluderar både Naturvårdsverket, Boverket, Trafikverket och SGU.

Gärna SGU också. I deras regeringsuppdrag från ca 2017 har de tagit fram en metod för att ta fram materialförsörjningsplan, och också uppmanat kommuner och regioner att ta fram planer. https://www.sgu.se/samhallsplanering/bergmaterial-for-byggande/hallbar-materialforsorjning/

Det måste drivas ur ett riksintresseperspektiv eftersom det här är i tätortsnära miljöer i t.ex. Båstad har det tagit 30 år att hitta en yta för ÅVC pga alla sakägare, finns fortfarande inte någon lösning

SGUs har uppdraget att ta fram materialförsörjningsplanen i Skåne.

Materialförsörjningsplaner och sekundära materialet. Ytor viktiga.

Den som tillverkar något kan också återvinna. Återvinningen ägs av de producenterna.

Logistiken klar. Inte marknadsanpassad. Ska bedriva täktverksamhet ska du återvinna.

Gräver man en grop så blir det en hög.

Det saknas ekonomiska incitament.

Spårbarheten är för dålig.

Klassificeringssystem, återvunna material får extra poäng, likt elcertifikaten. Vägledning av material. EPD finns redan idag. Miljövarudeklaration. Grön asfalt.

bream lead ceequal

vi ska ställa miljökrav. traditioner hindrar.

Den största bristen i detta sammanhang är att rättssäkerheten saknas. möjligen också att det brister i fri etableringsrätt, eftersom träskeln för nya aktörer är enorm i denna bransch.

Vissa tillverkare kan ha krav på kvalitet (jämn och hög) av råvara. Därför är ballastmaterial CE-märkta för exempelvis cementindustrien. Kan vara svårt att åstadkomma med recirkulerat material som kan ha varierande ursprung.

Källor:

 


8. Beslutsetik baserad på miljönormer respektive miljönytta

I Sverige så dominerar gränsstrategin (beslut fattade på grund av normer istället för nytta) där vi exempelvis skyddar allt djurliv under en motorväg även om vi har en stenöken av rena stenar. Detta kan leda till:

Nyttoperspektivet kan förekomma i tillståndsprocesser men det saknas nästan helt i den dagliga verksamheten. Ett exempel på nyttoperspektivet är avvikelsen från MRR (tillåtelsen att ha 70 mg PAH) i asfalt vid återvinning i ny asfalt i förslaget till allmänna regler. Det motiveras av Naturvårdsverket som en eftergift för ökad återvinning. Däremot är själva talet 70 mg normativt fastställt: det finns inga vetenskapliga skäl för talet i sig, utan det är satt utifrån tradition.

Workshop om övergripande faktorer och principer för miljöriskbeslut

Bakgrund

Under 2019 genomfördes ett RE:Source projekt med följande slutrapport:

GEHANDLER, J. & MILLGÅRD, U. 2020. Återvinning av avfall: Beslut och riskbedömning. https://resource-sip.se/content/uploads/2020/04/g-slutrapport-atervinning-av-avfall-beslut-och-riskbedomning-002.pdf

Nuvarande uppdrag för RE:Source är en fortsättning på projektet ovan och syftar till att konkretisera de viktigaste slutsatserna, samt att bidra till att resultatet kommer till nytta.

Workshop

Målet med workshopen är att bidra till hanteringen av återvinning av avfall inom Sverige, genom att belysa styrning utifrån nytta kontra gränser. Resultatet kan komma att påverka policyutvecklingen inom området eller identifiera frågor som RE:Source borde jobba vidare med.

RISE roll på workshopen är att moderera och tillföra en kompetens inom beslut och riskhantering från andra områden. För att i efterhand kunna bearbeta och sammanfatta resultatet i en slutrapport kommer workshopen spelas in. Alla deltagare får ta del av slutrapporten, samt ge synpunkter som kommer arbetas in innan den publiceras.

Styrning utifrån nytta eller gränser/normer

Det krävs en värdering för att kunna fatta ett beslut. Den normativa etiken är central ur denna bemärkelse då den handlar om hur vi bör handla (vad som gör ett beslut rätt). Inom etiken finns två dominerande etiska grenar om hur vi bör handla; deontologisk och konsekvensetisk teori. Enligt deontologisk etik har en handling ett inneboende värde som avgörs av huruvida handlingen har utförts i enlighet med en gällande etisk norm, exempelvis en plikt, rättighet eller säkerhetsnivå (gräns). Detta i kontrast mot konsekvensetiken som bedömer handlingen efter dess konsekvenser.

Flera riskbedömningsmetoder bygger på att risken ska understiga en viss nivå som anses vara acceptabel eller tolerabel. Detta synsätt speglar deontologisk etik som sätter vissa gränser på vad vi får göra. Det nytto-baserade perspektivet låter säkerheten vara relativ till andra nyttor, men ur det deontologiska perspektivet är säkerhet något absolut som inte explicit kan vägas mot något annat. Ett uppenbart problem med ett gränsbaserat perspektiv är att valet av risk- eller gränsnivå är godtycklig. Till exempel, vilken ”konservativ bråkdel” av giftighetsnivå från djurtester representerar en ”säker” mänsklig exponering? Ett annat problem är att gränser eller scenarier över tid tenderar att bli väl konservativa. Detta kan leda till att ett strikt gränsbaserat förhållningssätt skapar större risker än de man försöker skydda sig ifrån. Givet att vi har begränsade resurser leder strikta krav inom ett område till att en mindre mängd resurser blir tillgängliga inom andra områden

Enligt konsekvensetiken bör man välja det handlingsalternativ som sammantaget har bäst konsekvenser. Den vanligaste konsekvensetiska teorin är utilitarismen som menar att det är det totala utfallet ("ur universums synvinkel") som ska räknas. Den rätta handlingen är då den som maximerar nyttan, det vill säga maximerar utfallet av lycka och minimerar utfallet av lidande. Även om starka invändningar kan göras mot ett strikt utilitaristiskt beslutsfattande utifrån den dominerande metoden CBA (kostnad-nytto analys), är grundidén att väga fördelar mot nackdelar inte förlorad. Tvärtom är detta en central tanke för vad som ofta kallas rationellt beslutsfattande. Ur ett riskperspektiv kan det ses som en ekonomisk innovation att uttrycka risk i termer av negativ nytta, vilket gör det möjligt att ställa risken mot andra nyttor.

En gränsbaserad styrning styr alltså med hjälp av olika gränser och en nyttobaserad styrning försöker istället väga för- och nackdelar för beslutsalternativen för att identifiera det beslutsalternativ som sammantaget ger störst (miljö)nytta. Det går också att kombinera ett gränsbaserat och ett nyttobaserat perspektiv, exempelvis genom att ställa upp gränser för när man får eller ska tillämpa nyttobaserad styrning, något som tillämpas i riskhanteringsprincipen ALARP (As Low As Reasonably Possible). En risk som ligger under gränsen är då tillräckligt reducerad om den inte med praktiskt rimliga medel kan reduceras ytterligare.

På workshopen kommer vi att titta närmare på om styrning utifrån nytta kan vara en väg framåt för en cirkulär anläggningsindustri genom att diskutera ett antal konkreta fall.

Från konkreta exempel kan vi enklare bedöma beslutssystem

I Sverige så dominerar gränsstrategin (beslut fattade på grund av normer istället för nytta) där vi exempelvis skyddar allt djurliv under en motorväg även om vi har en stenöken av rena stenar.

  1. Godtycklighet: Det finns en risk att gränsstrategins (normernas) effektivitet blir begränsad på grund av att gränserna sätts mer eller mindre godtyckligt.
  2. Okunnighet: En andra komplikation med svenska normer inom miljötillsynen är bristen på vetenskapliga miljöriskmodeller där normerna som används exempelvis totalhaltsanalyser som har betydligt sämre korrelation gentemot miljörisker i jämförelse med spridningsrisk baserat på laktest eller bioupptagningstest. Totalhaltsanalyser är ett bra test om vi har vetenskapligt fastställda gränsvärden som bygger på specifika materials lakbarhet och givna metaller/föreningars bioupptagningsförmåga.
  3. Fragmentering: En tredje aspekt är att normerna i Sverige fastställs lokalt: det finns en brist på nationella gränsvärden och en stor mängd individuella prövningar och godtyckliga lokala beslut.

Nyttoperspektivet kan förekomma i tillståndsprocesser men det saknas nästan helt i den dagliga verksamheten. Ett exempel på nyttoperspektivet är avvikelsen från MRR (tillåtelsen att ha 70 mg PAH) i asfalt vid återvinning i ny asfalt i förslaget till allmänna regler. Det motiveras av Naturvårdsverket som en eftergift för ökad återvinning. Däremot är själva talet 70 mg normativt fastställt: det finns inga vetenskapliga skäl för talet i sig, utan det är satt utifrån tradition.

För att kunna bedömma vad en rimlig balans är mellan och utformningen av gräns/norm- vs nyttobaserade beslutssystem vid miljöriskbedömning så använder vi några konkreta exempel där vi vet vilka miljökrav som är avgörande.

Följande deltagare är inbjudna att bidra med kunskap:

Alla deltagare tar med sig ett exempel som de kan redogöra för i några korta ordalag och försöka kvantifiera vikten av norm vs nytto och hur eventuella norm respektive nyttokriterier har en koppling till de miljömål vars syfte de har att skydda.

Det finns idag ingen sammanfattning över lärdomar från andra industrier. Det finns och har funnits en trend att gå från normbaserad styrning till nyttobaserad, men det ser olika ut inom olika branscher och länder. Storbritannien är ett land som länge har haft med det nyttobaserade perspektivet i sina lagar, och det är också därifrån som ALARP principen kommer.

Inför mötet kommer alla deltagare att sammanfatta de avgörande delarna av vilka principer som gäller vid återvinning av olika material. Vi har en samhällsekonomisk beräkning från tidigare utredning inom expertgruppen som beskriver hur mycket vi skulle kunna spara både avseende pengar och miljö om vi genomför en rad institutionella förändringar:

  1. Gummiasfalt

Inledning: Carl Zide Massbalans

Samhällsnytta: Minskade fallskador. Minskade koldioxidutsläpp.

Problem: Svenskproducerat gummigranulat är avfallsklassat.

Lösning 1: Import av produktklassat gummigranulat från Danmark (produktlagstiftning). End-of-waste-kriterier (produktlagstiftning) i Sverige.

Miljörelaterade mätvärden: tungmetaller, olja, PAH

Norm/nytta: Produktklassade material följer mer nyttoprincipen.

Lösning 2: Gummiklipp som lättviktsfyllning/husisolering.

Samhällsnytta: Minskade koldioxidutsläpp. Ersättning av jungfruliga material eller dyrare alternativ med högre miljökostnader såsom leca/hasopor.

Miljörelaterade mätvärden: tungmetaller, olja, PAH

Norm/nytta: MRR vid återvinning av avfall. Låga lakhalter (dricksvattenkvalitet) men höga totalhalter av zink och PAH gör att det krävs anmälan och bedöms som ringa risk i anläggningsändamål.

  1. Tunnelberg - biprodukter

Inledning: Marie Berglund NCC & Maria Elofsson Skanska

Samhällsnytta: Att ersätta jungfruligt material med tunnelberg. Minska avfallet och miljöpåverkan.

Problem: Avfallsklassat på grund av felaktig vägledning: administrativa kostnader

Lösning: Vägledning/förordning som klargör vilka ämnen eller föremål som ska anses vara biprodukter.

Miljörelaterade mätvärden: svavelhalt, kväve, tungmetaller

Norm/nytta: Nytta i bergmaterialutvinning, Norm vid avfallshantering

Presentation pdf, Presentation ppt, uppdaterad

  1. Schaktmassor

Inledning: Anders Lindström Svevia

Samhällsnytta:

Problem:

Lösning:

Miljörelaterade mätvärden: tungmetaller, olja

Norm/nytta:

  1. Slaggrus som bärlager

Inledning: Ludvig Landen NSR, Nanna Bergendahl Renova

Samhällsnytta:

Problem:

Lösning:

Miljörelaterade mätvärden: tungmetaller, pH

Norm/nytta:

  1. Masshantering

Leif Nilsson, Swerock

Avsättning av överskottsschakt är ett grundläggande behov vid de flesta bygg- och anläggningsprojekt. Det måste därför finnas robusta och förutsägbara avsättningskanaler. Kraven på konstruktionsmässigt behov, en snäv definition av godkända ändamål samt kravet på att massorna ska ersätta traditionella (jungfruliga) råvaror gör att många enklare avsättningsmöjligheter inte blir godkända. Det borde räcka med att man får marklov/bygglov och att man kan visa att det inte finns någon miljörisk med anläggningen. I stället föra att som idag jaga olovliga anläggningar som inte innebär någon miljörisk bord man se till att förorenade massor och fyllnadsmassor inte hamnar på fel ställe ute i samhället.

Även kravet på återvinning eller snarare definitionen av återvinning ställer till det för hantering av överskottsschakt. Går massorna inte till återvinning klassas verksamheten automatiskt som deponering, vilket är en tillståndspliktig verksamhet. Det behövs ett tredje alternativ där överskottsschakt kan användas i  ändamål som inte klassas som återvinning utan att det för den skull klassas som deponering.

Golfbanor

Bullervall

Fakta och kunskap

Carls kommentar till utkastet: Det är en bra rapport, men det finns vissa skrivningar som inte är korrekta:

s 13 "Exempelvis så anser gruppen inte att man kan bedöma bergmaterialets föroreningsgrad på samma sätt som jordmaterial. De anser därför att de gränser som fastställs i handboken bör ses över så att alla relevanta material får en lämplig bedömning."

Gruppen med representanter från företagare, forskare och tillsynshandläggare "anser" inte att man ska bedömma olika material olika, utan det är på grund av att material ska bedömas utifrån dess miljörisk. Det är därför som det flesta moderna lagstiftningar i Europa använder lakhalt framför totalhalt vilket dominerar i Sverige. En korrekt beskrivning vore:

"Exempelvis så påpekar expertgruppen att man måste bedöma miljörisker för olika material baserat på vilken risk materialet utgör för omgivningen: en förorening i ett bergmaterial skiljer sig radikalt från motsvarande förorening i ett jordmaterial. De gränser som fastställs i handboken måste bygga på vetenskapliga riskmodeller så alla relevanta material får en lämplig bedömning."

Det finns ingen debatt om faktan i denna fråga.

s 14 berg-täckt stavas bergtäkt.

s 16 Jag tycker du försöker linda in vår kritik på ett onödigt sätt som skymmer budskapet:

"I praktiken råder det dock ofta delade meningar kring hur tvetydiga begrepp ska tolkas och tillämpas. Verksamhetsutövare menar att svenska myndigheter gör en striktare tolkning än många andra EU länder, samt att tolkningen skiljer sig mellan olika tillsynsmyndigheter, alltså att det även finns en otydlighet och osäkerhet i tolkningen."

Giftfrihet betyder att vi ska skydda människor och miljö. Resurseffektivitet betyder att vi ska hushålla med våra resurser. Ja, det finns troligtvis konflikter mellan dessa mål i enstaka fall, men inte i 99% av fallen. Sverige har INTE alltid en enligt lagen striktare tolkning av miljöreglerna. Sverige har en mer otydlig, mer fragmenterad tillämpning och mindre vetenskaplig tolkning av miljöreglerna. Vi har dessutom en mindre effektiv tillsyn.

Jag skulle föreslå följande skrivning:

"I flera europeiska länder som exempelvis Finland har man under många år arbetat att skapa en tydlig vägledning för vilka gränsvärden som krävs och hur man ska återvinna material på lämpliga sätt för att både uppnå miljömålet giftfrihet (skydd av människor och miljö) samt resurseffektivitet. Bristen på nationell vägledning i Sverige har bidragit till att skapa en otydlighet hos tillsynsmyndigheter och en osäkerhet hos verksamhetsutövare. Avsaknaden av vetenskapliga riskmodeller har troligtvis lett till en striktare tillämpning av svenska tillsynsmyndigheter och rättsosäkerheten för verksamhetsutövarna kan också bidragit till den låga graden av återvinning i Sverige trots höga miljöambitioner."

s 16: "En källa till tvetydighet är när myndigheter gör oförenliga ställningstaganden. Exempelvis att avloppsslam kan användas respektive inte bör användas som gödsel på åkermark, eller att avfall i princip inte ska uppstå i en cirkulär ekonomi, vilket i praktiken verkar vara oförenligt med en bred avfallsdefinition." Giftfrihet i den mening som miljömålet stipulerar (skydd för människor och miljö) och resurseffektivitet är inte oförenliga. Dessa mål kan i många fall faktiskt gynna varandra: Genom WRAP-processen i Storbritannien eller MASA/MARA-lagstiftningen i Finland så skapar man både spårbarhet (skydd) och en ökad resurseffektivitet. Stryk dessa meningar, resten av stycket blir också mer begripligt.


9. Brottslighet och behov av samordnad myndighetsutövning

Återvinnings- och avfallsbranschen har många duktiga entreprenörer men inkluderar också kriminella element och organiserad brottslighet. Frånvaron av effektiv myndighetsutövning snedvrider konkurrensen och gynnar indirekt kriminell verksamhet. Möjliga förslag för att förhindra och beivra miljöbrott och gynna seriösa företag:

Miljöbrott - Brottsförebyggande rådet

Miljöbrott-lagföringsstatistik från Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål

Miljöbrott begås ofta inom näringsverksamhet och lagstiftaren anvisar för dessa brott huvudsakligen företagsböter utan personansvar som lagföringsform. Företagsböter utgör ca 60 % av lagföringarna inom miljöbrottsområdet. I BRÅ:s statistik redovisas inte lagföring i form av företagsböter.  

Andel brottsmisstankar som lett till lagföringsbeslut i förhållande till bearbetade brottsmisstankar (dvs. där förundersökning har inletts) har de senaste 10 åren  legat på ca 20 % när man inkluderar lagföringar i form av företagsbot.

2020-06-24 Lagföringsstatistik för miljöbrott med kommentarer

Miljöbrott – lagar och fakta

Miljöbrott - polisens arbete

Stora Branschgruppen om felaktig sekretesslagstiftning: Varje år upphandlas varor och tjänster för mer än 600 miljarder kronor i Sverige. Av de pengarna fuskas 100 miljarder kronor bort.

Inledning 1: Avfallsbrottslighet och den organiserade brottsligheten några exempel från närtid samt tillvägagångssättet för avfallsbrott i Sverige, av Lisa Ewerlöf på Polisen

Att aktörer inom organiserad brottslighet ägnar sig åt avfallsbrottslighet (miljöbrottslighet) r ett sedan tidigare konstaterat problem i Europa (ex sophanteringen i Neapel styrs helt av maffian)

De senaste åren har kopplingen mellan miljöbrott/avfallsbrottslighet och organiserad brottslighet i Sverige blivit tydligare, mycket talar för att den organiserade brottsligheten engagerar sig på olika nivåer inom den svenska avfallsbranschen.

Den organiserade brottsligheten begår ofta avfallsrelaterad brottslighet med hjälp av företag. Detta eftersom det krävs en organisationsgrad som omfattar kapital, expertkunskap och infrastruktur för uppgiften samt en fasad att verka bakom, för att möjliggöra avfallsbrott.  Avfallsrelaterad och ekonomiskt brottslighet går hand i hand.

Det vi ser är exempel på att MC-gäng (både från rödvita- och röd gula miljön) alltmer har börjat intressera sig för avfallsbranschen detta i och med stora förtjänster i kombination med låg upptäcktsrisk och låga straff.

Nationella Operativa Avdelningen på Polisen gör bedömningen att mer komplexa utredningar av miljöbrottslighet och sammanhörande ekonomisk brottslighet kommer att öka, särskilt avseende involvering av individer inom den organiserade brottsligheten. Detta baserar vi på kunskap vi fått genom åren hämtat ur förundersökningar avseende grovt bokföringsbrott, grovt skattebrott och otillåten miljöverksamhet.

Exempel på brottsupplägg med avfalls målvakter kommer tas upp på mötet den 4 december.

Vad krävs för att komma åt den organiserade miljö-brottsligheten?

  1. Uppsökande tillsyn, att kommunerna samt Länsstyrelserna börjar med uppsökande tillsyn. Här är Malmö stad en föregångare, kolla på deras exempel och applicera på resten av landet.
  2. Hårdare straffbestämmelser kopplat till miljöbalken så att polisen har möjlighet att använda sig av hemliga tvångsmedel  mot den organiserade brottsligheten.

  1. Se över C-anmälningarna, anmälningspliktig verksamhet. Som det ser ut idag så är det mycket enkelt att mellanlagra avfall som efter tre år blir en deponi, reglerna och riktlinjer mycket oklara då det inte framkommer ifall det är 10 000 ton på tre år eller 10 000 ton per år i tre år. Avfallet kan som det ser ut i nuvarande lagstiftning flyttas runt hur som helst och då börjar klockan ticka om på de fastigheter de har. Detta måste hanteras skyndsamt och förhindras. Finns ingen möjlighet för tillsynsmyndigheterna att säga om det ligger 8900 ton eller 10 000 ton, hur ska de kontrollera detta?

  1. Egenkontrollen fungerar inte för att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Detta borde utredas så att tillsynsmyndigheten får medel eller befogenhet att utföra oberoende kontroller exempelvis anlita oberoende provtagare. Stort problem med oseriösa konsulter inom den här branschen.

  1. I och med de stora samhällsproblem vi fått, på alla plan, ekonomiska, miljömässigt samt stor fara för människor och djurs hälsa så måste vi få ett stopp på mellanlagring av avfall i den form som finns idag. Sker ingen ändring behövs en kampanj i samverkan med Naturvårdsverket, Länsstyrelser och kommuner i syfte att ge information till markägare för att förhindra att de blir fastighets målvakter.

  1.  I Sverige  utreds miljöbrotten för sig och de ekonomiska brotten för sig. I Norge och England arbetar myndigheterna på helt andra vis än i Sverige. Norge har de Ökokrim som är det ledande organet i polisen och åklagarmyndigheten för att bekämpa ekonomiska brott och miljöbrott. Ökokrim bildades 1989 de är både ett särskilt organ i polisen och en åklagarmyndighet med nationell myndighet. I England är deras miljömyndighet de som bedriver underrättelsearbete kopplat till miljöbrott, de tar in polisen när de behöver hjälp. För en framgång mot den organiserade brottsligheten kopplat till miljöbrottslighet behöver vi ta lärdom av det arbetssätt våra grannländer har inom norden men även England har.

Hur regleras värdering av avfall i lager? ser man avfallet som en “råvara” som genom en återvinningsprocess skall upparbetas, så kan det jämföras med en råvara inom en tillverkande industri. Där hanteras dessa som Omsättningstillgångar, då de ju har anskaffats till ett positivt värde. Avfall anskaffas dock många gånger till negativt värde, och faller då bort ifrån normal Redovisningsetik/lag. Men samma principer skulle kunna gälla:

Bokföra omsättningstillgångar (bokföring med exempel) (bokforingstips.se)

Principen är ju att du skall värdera den anskaffade råvaran till dess anskaffningsvärde, d.v.s betalar du 100 kr/ton så värderar du det till 100 Kr/ton. Fick du betalt 100 kr/ton så borde du värdera det till -100 kr/ton i balansräkningen. kan du sedan kvitt bli materialet till en kostnad på 80 kr/ton så har du gjort 20 kr/ton i resultat, och det kan bokföras i den perioden som kvittblivningen ägde rum.

Idag kan du få 100 kr/ton, du kanske bara redovisar -60 kr/ton i bokföringen och tar ut 40 kr/ton i resultat den period som du tog emot materialet. kvar finns så småningom en stor hög med material som kostar dig 80 kr/ton att bli av med. Du hade bara värderat det till -60.

Vinsten är dock redan tagen och slussad vidare, kvar återstår att sätta bolaget i konkurs.

Inledning 2: Avfallshantering och misstänkt koppling till organiserad brottslighet

Dave Borg , f d enhetschef på Länsstyrelsen i Skåne,  berättar om arbetet med att hindra transporter av farligt avfall avseende företag som omfattades av utredning av grovt miljöbrott samt hade misstänkt koppling till organiserad brottslighet.

Sydsvenskans sammanfattning: “Malmö Metallteknik KB hanterar tillsammans med Container Service AB byggavfallshantering i Kanik, Bjärred, mottagning av industriavfall och skrot i Sjöbo, Hässleholm och Trelleborg, samt miljöcertifierad mottagning av skrot och återvinning vid Västkustvägen i Malmö.

Enligt företagets hemsida har man 60 medarbetare, 21 miljözongodkända lastbilar och 1500 containers plus 60 engagerade medarbetare. I företagsgruppen ingår fastighetsbolaget Minnesberg som äger ett antal fastigheter runt om i Skåne samt fraktbolaget Marin Way AB med två egna fartyg för kusttrafik.”

Malmö Metallteknik hade under ett antal år en gemensam adress med en MC-klubb i Djurslöv.

Malmö Metallteknik KB http://www.metallteknik.nu/

Container Service AB http://www.containerservice.nu/

Bokslut för Kanik AB - moderbolag till Malmö Metallteknik och Container Service

Kanik ägdes före konkursen av Jan Peter Lennart Frid och Lars-Göran Alm. Kommanditdelägare i Malmö Metallteknik är Minnesberg Sverige AB, ägt av Peter Frid. Peters sambo Jane Birgitta Williamsson var också aktiv i Kanik och driver även Nordanå Transport Aktiebolag. En ledamot i både Minnesberg Sverige AB, Kanik AB och Nordanå Transport har skyddad identitet.

Företaget biträddes av Mikael Lundholm från Fröberg & Lundholm avseende de senaste domarna och av Madeleine Lilliehöök avseende miljöansökningar.

Idag bedrivs delar av verksamheten vidare i

Metallteknik & Containerservice Sweden AB som har behållit adress och samma telefonnummer. Företaget har två dotterbolag:

Detta företag ägs av Peters son Jan Timmy Peter Frid och Jan Anders Tommy Kindmo.

Dave Borg upptäckte våren 2015 att Metallteknik och Containerservice hade sökt om förnyat tillstånd för transport av farligt avfall. Företagen omfattades parallellt av en utredning för grovt miljöbrott vilket lades som grund att inte bevilja företagen förnyat tillstånd. Detta överklagades och efter två prövningar så återförvisades ärendet för förnyad prövning. Under överprövningstiden så hade det framkommit uppgifter som visade på att transporter skett av farligt avfall. Kompletterande uppgifter begärdes in av bolaget för att styrka att de skulle styrka vem som hade utfört transporterna i fråga. När bolaget vägrade inkomma med dessa uppgifter avslogs ansökan på nytt och en ny överprövning av besluten inleddes på nytt.

Bolaget framförde via sina jurister att de ansåg att Länsstyrelsen drog ut på handläggningstiden samt att ansvarig handläggare var jävig och hade förutfattade meningar om bolaget. När ärendet återförvisades så framförde bolaget att de ansåg att ansvarig handläggare var jävig då det vara samma handläggare som hade handlagt det tidigare ärende som överklagats och återförvisats. Jävsanklagelserna kunde inte behandlas förrän efter det att ärendet hade avslutats. Under hela handläggningstiden inklusive handläggningen av överklaganden d v s över 2 år så hade bolagen inget tillstånd att transportera farligt avfall.

2008 MÖD 2008_25 tillståndsprövning istället för förbud

2018-05-17 MMOD_7509_17_Jav jävsdom mot länststyrelsens handläggning

2018-05-17 tjänsteman döms för jäv

Inledning 3: Batteriskandalen i Örebro av Charlotte Fredriksson, miljöbrottsutredare,  Polismyndigheten, Region Bergslagen

uRecycle, ett finsk-registrerat bolag med verksamhet i Karlskoga, tog emot 70 % av Sveriges insamlade batterier (osorterade) samt importerade batterier från bland annat Norge, Storbritannien och USA. uRecycle hade avtal med El-Kretsen, en producentorganisation som bildades med anledning av producentansvar för elprodukter. 2009 tillkom producentansvar för batterier. På uRecycle:s anläggning skedde en manuell sortering av de batterier som El-kretsen samlade in.

75 % av de svenska batterier som samlades in och togs emot på anläggningen i Karlskoga var alkaliska batterier. De alkaliska batterierna krossades i bolagets verksamhet, med start 2015, metall sorterades bort och en fraktion som kallas för Black mass uppkom. Ca 1000 ton Black mass uppkom per år. El-Kretsen skulle enligt avtalet meddelas om vart Black mass avyttrades. Black mass innehåller höga halter av Zink och Mangan. Det finns ett krav på materialåtervinning i fråga om Zink.

Enligt den information som El-Kretsen fick från uRecycle avyttrades Black mass till ett Zinksmältverk i Polen för återvinning av Zink. Närmare 2000 ton Black mass hamnade under 2018 och 2019 hos ett Svenskt Eskilstunabaserat bolag där stora mängder användes för anläggningsändamål/grävdes ned. uRecycle har inte kunnat redogöra för vart Black mass hamnat under tidigare år.

Hur det uppdagades?

I juli 2019 kom det in en anmälan till Polismyndigheten om otillåten miljöverksamhet på en fastighet utanför Örebro. Det var en anmälningspliktig verksamhet som rörde sortering av jord. Bilder på ett antal storsäckar/bild på säck med texten Black Mass bifogades anmälan. Verksamhetsanmälan från bolaget innehöll ett sedan tidigare bekant namn (avfallskonsult vars namn dykt upp i tidigare förundersökningar).

Åklagaren beslöt om provtagning av säckarnas innehåll. Utredningen visade att Black mass använts för anläggningsändamål/grävts ned på fastigheten utanför Örebro (120 ton), på en fastighet utanför Kumla (500 ton) och på det Eskilstunabaserade bolagets anläggning (oklar mängd ca 20 ton). Black mass visade sig vara farligt avfall med anledning av sitt höga innehåll av zink.

Fyra personer dömdes för grovt miljöbrott genom att de uppsåtligen, tillsammans och i samförstånd samt var för sig hanterat stora mängder farligt avfall på ett sätt som kunnat medföra en förorening som var skadlig för människors hälsa, djur och växter i en omfattning som inte är av ringa betydelse. De som dömdes var vice Vd för uRecycle, Vd för det Eskilstunabaserade bolaget, Vd för bolaget som bedrev verksamhet på fastigheten utanför Örebro samt fastighetsägaren till fastigheten utanför Kumla. Domen är överklagad och datum för hovrättsförhandling är utsatta v. 6, 7 2021.

Misstanke fanns om att man planerade att blanda ut Black mass i jord och sedan avyttra jorden för anläggningsändamål.  Det kunde aldrig styrkas. Det förekom uppgifter om att detta var ett vanligt tillvägagångssätt i branschen, att man blandar förorenade massor med rena för att få ner föroreningshalter. I utredningen kunde det konstateras att analysresultat användes flera gånger för olika partier av jordmassor/fyllnadsmassor.

Tillvägagångssätt

Frågeställningar/problemställningar

Källor:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nar-batteriet-ar-slut-vart-tar-det-vagen

2019-12-16 uRecycle Sweden Press release - a complete battery recycling service

2019-12-19 SVT Batteriskandalen växer – avfall misstänks ha dumpats på flera platser

2020-01-14 SVT Företaget vägrar flytta batterisäckarna – har gått i konkurs

2020-01-18 SVT Länsstyrelsen om dumpade batterisäckarna: ”Risk att kommunen får stå för notan”

2020-06-15 Polisen Rekordpåföljder för grovt miljöbrott

2020-05-29 DOM Örebro_TR_B_6630-19_Dom

2020-09-21 SR Återvunnen eller försvunnen - i spåren av svensk batteriåtervinning

2020-07-23 https://www.svd.se/giftmassor-spreds-fran-stockholms-innerstad--hamnade-pa-lars-aker


10. När avfall blir produkt och hur vi testar olika material

Att kvalitetstesta material minskar kostnaden för avfallsproducenten och ökar värdet för återvinnaren.  På lång sikt kommer alla gynnas av att vi produktifierar avfallet och systematiskt kvalitetstestar de material som är lämpade för återvinningen.

EU har uppmanat Sverige att utarbeta nationella end-of-waste-kriterier och Expertgruppen har redan utformat förslag för hur dessa kan se ut under punkt 2. End-of-waste-kriterier på sidan 12 ovan. I regleringsbrevet så gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att utreda end-of-waste-kriterier vilket också nämns i regeringens cirkulära handlingsplan.

Utöver lagar och förordningar kan regeringen påverka tillsynskrav, minimikrav och upphandlingsregler. Företag och beställare inom branschen skulle också kunna skapa en gemensam minimistandard för hur kvalitetsvärdering av olika material bör ske.

Avfallsbegreppet är helt frikopplat från risker för människors hälsa och miljö. Avfall är något som man någon vill bli av med. När väl ett material blivit avfallsklassat så kan vi:

När vi skapar end-of-waste-kriterier bör vi börja med att använda material för konstruktioner på platser med ringa risk. Att begränsa scopet förenklar utformningen av miljöriskmodellerna och gör det lättare att få acceptans från folk som inte har branschkunskap.

Exempel på produktblad och materialblad från återvunna material:

Inledning 1: Vilka krav som idag ställs vid produktifiering av avfall och vilka metoder som används vid återvinning i olika företag: Materialbeskrivning, kvalitetstestning, spårbarhet, certifiering, produkter, avfall, kundgarantier, redovisning av negativt värde:

Martin Tengsved, Swerock

Strategin inom Swerock är att använda Produktifiering och end of waste.

  1. Anläggningar/täkter där vi anmält återvinning av icke farligt avfall i bygg och anläggningsändamål.

  1. Definierade Tillverkningsprocesser som syftar till att producera specifika produkter.

Dessa produkter har initialt  Typprovats för en viss användning, då produktifiering skett.

  1. Kontrollplaner för respektive produktionsanläggning upprättas för att löpande verifiera produktens egenskaper.

End of waste inträffar genom att vi har en typprovad produkt som produceras och kontrolleras i en tillverkningsprocess för att användas i en specifik applikation.

På sikt vill vi flytta punkten för end of waste till att inträffa redan när en råvara som kan användas i en sådan tillverkningsprocess uppkommer, t.ex. entreprenadberg eller schaktmassor med vissa egenskaper.

Principen för produktifieringen och hälso- och miljörisk deklarationen utgår från produktlagstiftningens principer. det är den är tänkta tillämpning av produkten som skall vara riskbedömd. Detta måste vara utgångsläget för NVs arbete: Vilka tillämpningar kan vara lämpliga att ta fram end-of waste kriterier för, som sedan kan användas för att hitta lämpliga material. Exempel från UK End of waste criteria

Maria Elofsson, Skanska Industrial Solutions AB

Vi behöver få fram kriterier för vad som är ”miljö-ok” för ÅV-produkter

Ofta ses det inte som att vi har ett återvinningsförfarande när vi bearbetar, dvs. sorterar och/eller krossar överskottsmassor schakt/berg/asfalt/betong och sedan blandar med annat material (t.ex. asfalt med bergkross) för att få fram en viss produkt samt när vi lagrar den bearbetade överskottsmassan som en bearbetad ÅV-produkt för försäljning direkt i upplag.

Vår bedömning är att återvinningsförfarandet sker när vi på vår anläggning (täkt eller terminal) tar emot, producerar genom att bearbeta/sortera fram avsedd produkt. Detta kan i vissa fall, men inte de flesta, innebära flera återvinningssteg och innefatta mer utvecklade processer. Det kan i de flesta fall vara fråga om relativt enkla processer som till exempel att man gör en provtagning på materialet som visar att materialet som klassas som ÅV-produkt har motsvarande egenskaper (tekniskt och miljömässigt) som andra motsvarande produkter på marknaden. När vi bearbetat klart läggs materialet i lager och levereras ut till kund som en produkt då ett återvinningsförfarandet skett allteftersom efterfrågan finns.

Tillsynsmyndigheter däremot anser vanligen att vi säljer ut ett avfall fortsatt och att användningen ska vara säkerställd med flertalet krav ställda alternativt ett ”nej inte möjligt” - vilket blir fel i vår mening.

Noteras ska att i vissa fall kan t.ex. inkört berg, sand och grus och som inte behöver bearbetas (”provtaget med nivåer motsvarande upp till MRR eller de halter som ett jungfruligt brutet motsvarande material innehåller”) direkt säljas ut till kund som en ÅV-produkt efter endast lagring på anläggning (täkt eller terminal).

Eftersom allt material när det tas in till våra anläggningar inte alltid förutbestämt har en ”klar kund” men vi vet att vi har efterfrågan på materialet över tid behövs för oss som verksamhetsutövare på en befintlig anläggning flexibiliteten att få lagra över tid och att vi själva ansvarar för att det vi håller i lager är produkter och vi ansvarar för att kunna deklarera deras miljö- och tekniska egenskaper.

Anders Lindström, Svevia

Presentation.

End of Waste kan uppnås på olika sätt

Det är verksamhetsutövaren som ska bedöma om ett avfall efter en återvinningsprocess har upphört att vara ett avfall. Men Naturvårdsverket rekommenderar dialog med tillsynsmyndighet

Generellt är myndigheter restriktiva till återanvändning med hänvisning till

försiktighetsprincipen. Men det synsättet innebär att en hel bransch inte kan nyttogöra bra material utan att materialet istället riskerar att hamna på olika deponier.

Exempel från Svevias återvinning av massor

Uppfyllande av krav för End of waste i Miljöbalken

15 kap. 9 a § miljöbalken:

Avfall som har genomgått ett återvinningsförfarande upphör att vara avfall om

  1. ämnet eller föremålet ska användas för ett visst ändamål
  2. det finns en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen eller föremål
  3. ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i lag och annan författning
  4. användningen av ämnet eller föremålet inte leder till allmänt negativa följder för

människors hälsa eller miljön.

Vilket underlag kan vi hjälpa Naturvårdsverket med inför

framtagande av End of Waste kriterier för olika typer av

massor?

Men den stora frågan är: hur ska vi agera för att bli en naturlig ”Speaking Partner” till Naturvårdsverket så att vi får våra synpunkter beaktade?

Adam Lindberg, NCC

Att kunna återanvända asfalt, betong och fyllnadsmassor är en självklarhet för oss inom NCC stenmaterial. Vår verksamhet bygger på att processa stora mängder jungfruligt, lågförorenat material. Eftersom verksamhetens bygger på just låga föroreningar har vi också ett flöde; från uppkomst till applikation som är optimerat för detta då det gäller kunskap och kompetens, roller och kundgrupp. Vi vill kunna återvinna mera då med avseende på bland annat asfalt, betong och fyllnadsmassor.

Vi tar asfalt som är ett bra exempel på cirkulärt materialflöde. I de större städerna finns en självklar kund i asfaltverket där återvinningsgraden i ny produkt är mellan 15-30%. Men i de rurala delarna av Sverige uppkommer också asfalt som överskott. Finns där inget asfaltsverk i närheten kräver detta långa transporter då asfalt i alla kommuner inte kan återanvändas i andra typer av applikationer med den enkelhet som krävs.

NCC rutin gällande asfalt för återvinning är i stora drag som följer:

  1. Införselkontroll med fotodokumentation
  2. Kvalitetsangivelse på införselblankett
  3. Stickprov okulärt samt analys
  4. Upplag för olika kvalitéer, vissa under tak
  5. Krossning till granulat med CE-krossar
  6. Inblandning i ny asfaltsmassa  

Spårbarheten är viktig för produktion och slutkund naturligtvis, och med förenklat förfarande kan detta också gälla asfalt som inte går till asfaltverk.

Med detta arbetssätt minskar vi förekomsten av så kallade gråzonston. Vi som bransch och företag värnar om vårt jungfruliga råmaterial.

Jonas Alterteg, ABT-bolagen

Affärsområdeschef Återvinning & Material

Bakgrund

ABT- Bolaget är likt flera andra företag i anläggningsbranschen involverade i avfallshanteringen på flera olika sätt.

För ABT kan dessa fördelas i 3 huvudkategorier, vilka är;

·         Offertlämning på AMA-kod (Innefattande, lastning/borttransport/tippavgift) -  Transport av avfall kan ske  antingen till egen- eller extern mottagningsanläggning.

·         Timkörning -  Transport av avfall sker till ABT anslutet fordon som i huvudsak styrs av kund. Mottagningsanläggning kan fortsatt vara både egen- eller extern anläggning.

·         Egen anläggning – Införsel av avfall sker antingen via egna fordon alternativt extern part som kommer till ”grind” med egna fordon.

Hantering på egna anläggningar

Grunden för vidare hantering av avfallet på egna anläggningar, är dels att vi får ta in det på aktuell anläggning (gällande tillstånd) samt att det fortsatt i processen uppfyller kraven för att kunna vara en beståndsdel i skapande av nya produkter. Här arbetar vi med;

Mottagningsblanketter.

Handlingsplaner – Säkerställande av rätt provintervall på ex. entreprenadberg.

Egenkontroller – Överensstämmelse provtagning.

Byggvarudeklarationer – Vid skapande av produkter.

Störst utveckling

Grunden för ABT är att så långt det är möjligt bevara/förädla/minska hanteringen från respektive projekt alt. på egen anläggning.

Denna hantering skulle kunna förenklas om, de två första huvudkategorierna att avfallet ”tidigare” övergår till produkt. End-of-Waste. Transport kan då ske direkt mellan projekt med produkter som uppfyller ställda villkor. Förhållandet producent beställare blir tydligt.

Avsikt med utveckling

Återanvändning enligt ovan sker redan idag men kravställningen är då anmälan för användning alternativt att avfallet har hanterats på anläggning med tillstånd och därigenom övergått till produkt.

I ABT:s del av kedjan är det ofta prat om ”kvittblivning”, fokus hamnar på syftet. Konkurrensen bygger till övervägande del på lägst pris, där transport- och mottagningsavgifter är de betydande delarna.

En anpassad lagstiftning och tydligare gemensamma villkor skulle inte ändra fokus från lägsta pris men skulle öka förmågan att som vårt gemensamma uppdrag är att på 1-3 år skapa mer hållbara materialflöden för byggmaterial i mark- och anläggningsindustrin.

Inledning 2: Certifiering och produktifiering av olika sekundära material. Inledning av Jonas Östgren på Trapezia.

Presentation från samtalet

Tidigare presentation om certifiering och masshantering.


11. Miljöriskmodeller för end-of-waste

Redan dagens lagstiftning tillåter företag att genom att utveckla egna företags- och materialspecifika end-of-waste-kriterier tillverka produkter av avfall. Naturvårdsverket har redan påbörjat utvecklingen av nationella mer generella end-of-waste-kriterier. Nackdelen med nationella end-of-waste-kriterier är att det kommer ta lång tid att införa och de kommer vara av generell karaktär vilket inte alltid passar alla material eller all användning. Naturvårdsverket kommer troligtvis att föreslå författningsförslag 1 juni 2022. Företag och beställare inom branschen skulle också kunna skapa en gemensam minimistandard för hur kvalitetsvärdering av olika material bör ske, därför har vi detta samtal.

Inledning 1: Martijn van Praagh, R&D Manager Environment AFRY och Associate Professor på Center för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet

Inledning 2: Mark Elert, vVD på Kemakta och författare till ett flertal utredningar för Naturvårdsverket.

End-of-waste-kriterier

  1. Användbart: ämnet eller föremålet ska användas allmänt för specifika ändamål.
  2. Efterfrågat: det ska finnas en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen eller föremål.
  3. Kvalitet: ämnet eller föremålet ska uppfylla de tekniska kraven för de specifika ändamålen och befintlig lagstiftning och normer för produkter.
  4. Miljövänligt: användning av ämnet eller föremålet kommer inte att leda till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa.

Materialkunskap

Fakta och kunskap


11. Gemensam metodik för end-of-waste-kriterier

Redan dagens lagstiftning tillåter företag att genom att utveckla egna företags- och materialspecifika end-of-waste-kriterier tillverka produkter av avfall. Naturvårdsverket har redan påbörjat utvecklingen av nationella mer generella end-of-waste-kriterier. Nackdelen med nationella end-of-waste-kriterier är att det kommer ta lång tid att införa och de kommer vara av generell karaktär vilket inte alltid passar alla material eller all användning. Naturvårdsverket kommer troligtvis att föreslå författningsförslag 1 juni 2022. Företag och beställare inom branschen skulle också kunna skapa en gemensam minimistandard för hur kvalitetsvärdering av olika material bör ske, därför har vi detta samtal.

Anteckningar från samtal från några av Sveriges materialleverantörer samt synpunkter från några av Sveriges största beställare.

Utkast till gemensam metodik för end-of-waste-kriterier


12. The Politics of Institutional Barriers for Circular Economy

We will have three introduction speakers this time, each giving a 10 minute introduction followed by about 30 minutes of discussion among all participants in the conversation about the subject of institutional barriers for circular economy. All participants will read the suggested reading in advance of the meeting. Please read about the speakers and the suggested reading before the conversation.

Introduction 1: Jussi Reinikainen, Senior Advisor, The Finnish Environmental Agency: The Finnish model regarding recycling and reuse of aggregates has some features that we are lacking in Sweden: General Rules for recycling - Allmänna Regler, National end-of-waste criteria for concrete (suggested), government-industry cooperation and UUMA. What can Sweden learn from Finland and what mistakes should we try to avoid?

Introduction 2: Simon Matti, Professor Political Science, Luleå Tekniska Universitet: Are there any institutional differences that could explain why Sweden is trailing behind Finland, Belgium, France, United Kingdom, Sweden, Austria and many other countries when it comes to regulatory tools: end-of-waste, general rules for recycling - allmänna regler, national guidelines, EU-exemption for free reuse within a project, clear definition of by-products etc. Is it due to fragmentation, lack of knowledge, lack of political leadership, lack of funding etc?

Introduction 3: Jonas Grafström, Researcher Economics, Luleå Tekniska Universitet: Even small barriers could stop the emergence of a circular economy. Circular economy follow the same rules as a traditional linear economy. There need to be property rights, rule of law and price signals guiding the economy. If some of the essential parts of a market are lacking, a weaker circular economy than otherwise possible will materialize. Could lack of private ownership, heavy-handed regulation, lack of national guidelines and lack of legal certainty explain why recycled materials only account for 2% within Sweden while the same aggregate market in France, Belgium and the United Kingdom now supersedes 20% recycled material?

Random notes from Carl from the seminar

International conversation

This is our 10th conversation about institutional barriers within the expert group for circular ground construction, a part of the Delegation for Circular Economy. This is the first time we are joined by colleagues from our neighboring countries. Everyone is welcome to join as long as every participant has knowledge of the subject for the discussion or is willing to prepare before the meeting.

Purpose

The purpose of this conversation is to highlight how politics and regulations can create and remove institutional barriers for a circular economy within the ground construction industry. The ground construction industry includes aggregate production and recycling, ground construction, infrastructure construction, planning, procurement and supervision of related services etc. The group consists of about 50 experts from municipal supervision agencies (miljöhandläggare och länsstyrelser), large procurement organizations (Trafikverket, kommuner, regioner), environmental consultants, construction companies, recyclers and aggregate producers. A list of participants is available here.

Goal

The goal of the conversations within the expert group is to formulate ideas that the Delegation for Circular Economy can propose to the Swedish government. Each meeting is documented in the group notes that everyone can edit. The group has no formal structure, no budget and the group makes no decisions. The first yearly report from the Delegation was delivered to the Swedish Minister of Environment in mid April. 8 of the 9 first ideas proposed by the expert group was mentioned in the report from the Delegation.

Topics

The expert group has focused on these 10 topics so far:

1. Develop clear guidelines what is by-products for tunnel rocks

2. Create national end-of-waste criteria for selected materials

3. Modernize the waste legislation with general rules for recycling (allmänna regler)

4. Create country-wide scientific environmental handbook for recycling

5. Correct erroneously implemented EU exemption to recycling material within a project

6. Create a digital environmental resource portal to facilitate supervision

7. Promote regional resource planning and the establishment of central material hubs

8. Introduce environmental decision ethics based on both environmental norms and benefits

9. Decrease organized crimes by increased supervision and data exchange between authorities

10. Encourage the use of scientific environmental risk models and company specific end-of-waste methods

Please let us know if you have a suggestion for future conversations.


  1. Målsättning och förväntningar från Delegationen

Expertgruppen har i uppdrag att identifiera förslag till åtgärder som på kort sikt och utan stora kostnader eller investeringar kan öka återvinningen av olika byggmaterial inom anläggningsindustrin med syfte att skapa en cirkulär ekonomi. Förslag som Delegationen anser prioriterade kommer att avrapporteras till regeringen.

Leveranser till Delegationen ska innehålla två delar:

Delegationen har ingen specifik förväntan på omfattning av de rapporter som kommer att lämnas in av expertgruppen. Utan det viktiga är att rapporten innehåller konkret och relevant information som kan utgöra beslutsunderlag vid eventuella åtgärder tagna av regeringen.

Deadline för förslag på åtgärder till Delegationen är den 15 november 2020. Förslag kan dock lämnas kontinuerligt innan dess.

Då svensk lagstiftning ska vara anpassad efter EU-rätten och inte ha lagar som strider mot EU:s regler är det viktigt att expertgruppen beaktar detta i utvecklingen av de förslag som läggs fram till Delegationen. Expertgruppen skall därför, när det bedöms lämpligt, ta hänsyn till EU:s regler och följa/undersöka utvecklingen av relevant lagstiftning inom EU.

Flera av våra institutionella hinder handlar om att vi inte implementerat EU-lagstiftningen (end of waste) eller gjort det på ett felaktigt sätt (undantag vid återvinning i anslutning till byggprojekt). Expertgruppen med Naturvårdsverket, SGU,  tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövarna kommer identifiera de möjligheter som finns inom EU-rätten som vi inte hittills tillvaratagit.

I övrigt förväntar sig Delegationen att expertgruppen:

Andreas Anderholm Pedersen, handläggare vid kansliet till Delegationen för cirkulär ekonomi

Mailadress: andreas.anderholm.pedersen@tillvaxtverket.se

Telefonnummer: 072 147 88 29

  1. Tidsplan

2020-04-03 10-12

Kickoff & prioritering

1. När material inte är avfall: När entreprenadberg är en biprodukt

2020-04-24 13-15

2. End-of-waste-kriterier: Vägledningar och riskbedömningar, kvalitetskrav. Cerifiering av återvinnare. Hindra kvittblivning och kriminalitet.

3. Modern avfallslagstiftning: Allmänna regler 2.0 - remissvar 2020-06-19

2020-05-15 10-12

4. Tydliga nationella riktlinjer: Ny handbok och beslutsstöd för återvinning. Kvalitets- och funktionskrav, byggändamål.

5. Korrigering av felaktig miljölag: Undantag i Miljöbalken

2020-06-05 13-15

6. Effektiv tillsyn vid återvinning: Förenkling och spårbarhet. Digitalisering och statistik.

7. Planering och lokala anläggningar för återvinning: Helsingfors & Optimass. Integrera återvinning och materialförsörjning. Täkttillstånd och terminaler.

2020-09-01

Delrapportering till Delegationen

2020-09-25 10-12

8. Beslutsetik baserad på miljönormer respektive miljönytta. Tillsammans med Rise/RE:Source.

2020-12-03

Resultatkonferens för Delegationen för Cirkulär Ekonomi

2020-12-04 10-12

9. Organiserad brottslighet och behov av samordnad myndighetsutövning. I samarbete med Polisen, Nationella Operativa Avdelningen NOA och tillsynsmyndigheter.

2020-12-30

Delrapportering till Delegationen

2021-01-29 13-15

När avfall blir produkt och hur vi kvalitetstestar olika material: Best-practice och hur vi gemensamt kan skapa en gemensam branschstandard avseende kvalitetsmätning och spårbarhet som underlag för upphandling.

2021-03

Delegationen presenterar slutsatserna för regeringen

Andra möjliga områden för expertgruppen

Nordic recycling seminar sharing knowledge and best-practice in different material verticals: rocks, soil, concrete, asphalt, rubber and slag.

Masshantering vid bostadsbyggande (Boverket)

Naturvårdsverkets samråd för ny handbok för återvinning

Recycling of sulfidic rocks in Sweden, Norway and Finland

Utredning om ny tillsynsprocess i Sverige

Digital spårbarhet och standardisering av API (Beast)

Ersättning: Arbetet sker i gruppen sker utan ekonomisk ersättning.

Expertgruppen bestämmer själva behovet av interna avstämningar och möten. Presenterade datum är då kansliet till Delegationen för cirkulär ekonomi förväntar sig återkoppling från expertgruppens arbete.

  1. Parter som deltar i expertgruppens arbete

Delegationen för cirkulär ekonomi

Delegationen för cirkulär ekonomi företräds i detta arbete utav dess kansli. Kansliet kan bistå med att:

Medlemmar i expertgruppen

First name

Last name

Organisation

Role

E-mail

Carl

Zide

Massbalans

Återvinning

carl.zide@massbalans.com

Anders

Ljungberg

Trafikanalys

Seniorutredare

anders.ljungberg@trafa.se

Kristina

Lundberg

Luleå Tekniska Universitet / Ecoloop

Miljöforskare

kristina.lundberg@ecoloop.se

Jonas

Östgren

Trapezia

Miljökonsult

jonas@trapezia.se

Mattias

Jacobson

Trapezia

Miljökonsult

mattias@trapezia.se

Mattias

Göransson

SGU

Seniorgeolog

mattias.goransson@sgu.se

Maria

Ohlman

Naturvårdsverket

Enhetschef, avfall och återvinning

maria.ohlman@naturvardsverket.se

Agnes

Willen

Naturvårdsverket

Avfallsstatistik. Vägledning för avfall och avfallshantering

agnes.willen@naturvardsverket.se

Annelie

Johansson

Länsstyrelsen Skåne

Miljödirektör

annelie.johansson@lansstyrelsen.se

Lena

Pettersson

Länsstyrelsen i Stockholm

Miljöskyddschef

lena.pettersson@lansstyrelsen.se

Henrik

von Zweigbergk

Länsstyrelsen Jönköping

Länsjurist

henrik.s.zweigbergk@lansstyrelsen.se

Volker

Kelm

Gislaveds kommun

Miljörådgivare

volker.kelm@gislaved.se

Anke

Hartmanns

Falkenbergs kommun

Miljöinspektör

anke.hartmanns@falkenberg.se

Åsa

Lindgren

Trafikverket

Klimat & Miljö

asa.lindgren@trafikverket.se

Steve

Persson

Region Stockholm

Hållbarhetschef

stefan.j.persson@sll.se

Alexandra

Bercoff

Stockholms Stad, Exploateringskontoret

Miljöspecialist

alexandra.bercoff@stockholm.se

Josephine

Nellerup

Malmö Stad

Stadsbyggnadsstrateg

josephine.nellerup@malmo.se

Johanna

Stjernström

Stockholms Stad

Masshanterare

johanna.stjernstrom@stockholm.se

Johan

Fagerqvist

Avfall Sverige

Technical advisor landfill and waste treatment plants

johan.fagerqvist@avfallsverige.se

Nanna

Bergendahl

Renova

Chef Miljö och Utredning

nanna.bergendahl@renova.se

Ludvig

Landen

NSR

Miljö- och Utvecklingschef

ludvig.landen@nsr.se

Pasi

Peltola

Jernkontoret / Boliden Rönnskär

Miljösamordnare

pasi.peltola@boliden.com

Marianne

Hedberg

Byggföretagen

Miljöexpert

marianne.hedberg@byggforetagen.se

Mårten

Sohlman

Sveriges Bergmaterialindustri SBMI

VD

marten.sohlman@sbmi.se

Erica

Nobel

Delphi

Partner, styrelseledamot i SBMI

erica.nobel@delphi.se

Jonas

Alterteg

ABT-Bolagen

Affärsområdeschef Återvinning & Material

jonas.alterteg@abtbolagen.se

Martin

Tengsved

Swerock / Peab

Enhetschef, Recycling

martin.tengsved@swerock.se

Anders

Lindström

Svevia

Miljöchef

anders.lindstrom@svevia.se

Christina

Lindbäck

NCC

Hållbarhetschef

christina.lindback@ncc.se

Marie

Berglund

NCC

VD för råvaruförsörjning och miljö

marie.berglund@ncc.se

Malin

Norin

NCC

Head of Environmental Engineering

malin.norin@ncc.se

Jesper

Grandin

NCC

Teknisk expert markmiljö

jesper.grandin@ncc.se

Adam

Lindberg

NCC

Recycling Manager

adam.lindberg@ncc.se

Linus

Andersson

Skanska

Affärspartner - Hållbara affärer anläggning

linus.andersson@skanska.se

Mathias

Lindqvist

Skanska

Miljöjurist

mathias.lindqvist@skanska.se

Maria

Elofsson

Skanska

Projektutvecklare, miljötillstånd

maria.elofsson@skanska.se

Linda

Björnberg

Ragn-Sells Massoptimering

Miljö- och etableringschef

linda.bjornberg@massoptimering.se

Jan

Nystedt

Biototal

Grundare

Jan.Nystedt@biototal.se

Matilda

Olstorpe

Biototal

Affärsområdeschef

matilda.olstorpe@biototal.se

Susanne

Holmström

Biototal

Senior miljökonsult

susanne.holmstrom@biototal.se

Andreas

Pettersson

Fortum

Recycling and Development Supervisor Environmental Construction

andreas.pettersson@fortum.com

Carl

Lagerblad

Falkenbergs kommun

Miljöhandläggare, masshantering

carl.lagerblad@falkenberg.se

Melissa

Goicoechea Feldtmann

IVL

Miljökonsult, fd miljöhandläggare Österåker

melissa.feldtmann@yahoo.com

Viveke

Ihd

Återvinningsindustrierna

Hållbarhetschef

viveke.ihd@recycling.se

Lena

Hagert Pilenås

Boverket

Enhetschef - Hållbara byggnader och energi

Lena.HagertPilenas@boverket.se

Svante

Floden

Maskinentreprenörerna

Teknik- och miljörådgivare

svante.floden@me.se

Lars

Hemmingsson

Maskinentreprenörerna

Ansvarig branschutveckling

lars.hemmingsson@me.se

Camilla

Nilsson

Avfall Sverige

camilla.nilsson@avfallsverige.se

Raziyeh

Khodayari

Energiföretagen

Hållbarhetschef

raziyeh.khodayari@energiforetagen.se

Lars

Martinsson

fd Strängbetong

Senior Rådgivare

lars.h.martinsson@gmail.com

Diana

Redeker

Konsult

Konsult

diana.redeker@outlook.com

Martin

Viss

Boverket

Expert

martin.wiss@boverket.se

Per

Larhed

Söderenergi

Konsult

Per.Larhed@soderenergi.se

Rima

Dauod

Länsstyrelsen Skåne

MIljöhandläggare

rima.dauod@lansstyrelsen.se

Tanja

Micevic

Länsstyrelsen Skåne

MIljöhandläggare

tanja.micevic@lansstyrelsen.se

Karin

Söderholm

Länsstyrelsen Skåne

MIljöhandläggare

Karin.Soderholm@lansstyrelsen.se

Ola

Gustafsson

Malmö stad

MIljöhandläggare

ola.gustafsson@malmo.se

Eva

Mathsson

Göteborgs Stad

MIljöhandläggare

eva.mathsson@trafikkontoret.goteborg.se

Ellinor

Josefsson

Länsstyrelsen Skåne

MIljöhandläggare

ellinor.josefsson@lansstyrelsen.se

Hanna

Modin

Länsstyrelsen Skåne

MIljöhandläggare

hanna.modin@lansstyrelsen.se

Tommie

Thuresson

DA Mattsson

Chef

tommie@damattsson.se

Gustaf

Sjölund

Dåva Deponi och Avfallscenter

Marknadschef

gustaf.sjolund@avfallscenter.se

Erik

Sköldstam

Region Uppsala

Verksamhetscontroller Kvalitet & Miljö

erik.skoldstam@regionuppsala.se

Gustav

Wändell

NCC

Råvaruhandläggare

gustav.wandell@ncc.se

Johan

Eriksson

Uppsala kommun

Miljöstrateg

johan.eriksson3@uppsala.se

Johan

Hultén

Göteborgs Stad

johan.hulten@kretsloppochvatten.goteborg.se

Lasse

Andersson

Uppsala kommun

lasse.andersson@uppsala.se

Mattias

Berg

Göteborgs Stad

mattias.berg@kretsloppochvatten.goteborg.se

Nina

Wolf

Göteborgs Stad

Projektledare Storstadsöverenskommelsen

nina.wolf@miljo.goteborg.se

Tommie

Sagström

Region Uppsala

Avfallscontroller

Tommie.Sagstrom@regionuppsala.se

Ulrika

Danielsson

Region Uppsala

Upphandlingsansvarig

ulrika.e.danielsson@regionuppsala.se

Jukka

Viitanen

NRC

Head of Susatinability

jukka.viitanen@nrcgroup.fi

Viktoria

Morén

Malmö stad

viktoria.moren@malmo.se

Hans-Olof

Karlsson Hjorth

Boverket

Expert Hållbara byggnader och energi

hans-olof.karlssonhjorth@boverket.se

Formen för expertgruppens arbete kommer att konkretiseras under en första kick-off. Medlemmar i expertgruppen förväntas bidra och leverera enligt rubrikerna i detta dokument samt enligt eventuella tillägg efter gruppens första sammanträde.    

Ordföranden i expertgruppen

Ordförande i expertgruppen för Cirkulär Anläggningsindustri är Carl Zide, VD vid Massbalans. Utöver att delta i arbetet som medlem i expertgruppen så kommer ordförande i expertgruppen att:

()