Frågor om mikroskop   

 

Var kan man köpa mikroskop?

Svar: Handlare specialiserade på koi kan i regel erbjuda eller hjälpa till med att hitta bra mikroskop. Har man tillgång till internet finns en hel del nätshopar där man kan köpa mikroskop, alternativt kan man vända sig till affärer som säljer teknik, kamera och kikar utrustning.

Vad ska man tänka på när man köper mikroskop?

Svar: Kosta på dig ett lite bättre mikroskop. Kvaliteten på optiken är A och O. Mikroskop under tusenlappen är inte mycket att ha. Lägg hellre till ett par tusen och du får ett hyfsat bra mikroskop med betydligt klarare och tydligare bild som ögat kan slappna av på.

För att upptäcka de flesta parasiterna räcker det att kunna se i 400x uppförstoring. Många mikroskop idag förstorar upp till 1000x, vilket inte är nödvändigt, men underlättar om man även vill kunna identifiera bakterier.

Objektiven bör vara akromatiska eller planakromatiska för att slippa konstiga ljusbrytningar. Se fakta ruta. Korsbord eller ett koaxialt objektsbord är ett måste om man ska kunna scrolla över sitt preparat på ett effektivt sätt. Annan utrustning som är ett plus är kondensor med någon typ av bländare samt gärna en justerbar belysning. Se bild 1, 2 och 4.

Ska man välja ett monokulärt eller biokulärt mikroskop?

Svar: Det beror lite på hur mycket man vill satsa och vad man vill ha ut av mikroskopet. Biokulära mikroskop är, med likvärdig kvalitet, något dyrare än monokulära. I gengäld är det lättare att lära sig titta i ett biokulärt mikroskop och det lämpar sig också bättre till förstoring från 1000X och uppåt. Vill man ha möjligheten att studera bakterier och andra pyttesmå organismer på nära håll, är ett biokulärt mikroskop att föredra. Vill man bara ha ett mikroskop för att kunna identifiera de vanligaste parasiterna, räcker ett monokulärt bra.

 

bild 1. Gammalt eller nytt spelar ingen roll, det är kvaliteten på optiken som är avgörande för hur bra bild man får. Detta vackra mikroskop, tillverkat av Carl Zeiss, har allt man kan önska sig.

bild 2. Korsbordet eller objektförare som det också kallas, är till bra hjälp när man tittar på skrap. På moderna mikroskop är korsbordet ofta inbyggt och hela objekbordet är rörligt fram och tillbaks.

Är täckglas och objektglas samma sak?

Svar:  Nej, objektglas kallas det långsmala glas på vilket man applicerar själva preparatet man vill se. Täckglas är, precis som det låter, de små tunna fyrkantsglas som man lägger över preparatet för att platta ut och fixera det. Se bild 2.

Vad är det för skillnad på en stereolupp och ett mikroskop?

Svar: En stereolupp har både dubbla okular och dubbla objektiv vilket ger ett utmärkt djupseende som man inte får i ett mikroskop som bara har ett objektiv. Mikroskopet har däremot betydligt större uppförstoring än stereoluppen som vanligtvis inte förstorar mer än 20 till 40 gånger. Ett monokulärt mikroskop förstorar oftast upp till 400x och binokulära ända upp till 1600x. Skärpedjupet blir dock som sagt litet. För bästa möjliga bild måste preparatet vara mycket tunt och placeras mellan ett objektglas och ett täckglas.

Stereoluppar är bra att använda om man vill titta på smådjur eller växtdetaljer. Önskar man däremot se mycket små objekt som celler eller bakterier är ett mikroskop bästa valet.

Hur vet jag vilken uppförstoring jag har?

Svar: För att veta hur stor uppförstoringen är multiplicerar man okularets uppförstoringsgrad med objektivets. Detta hittar du stansat på instrumenten. Exempel: om du har ett okular som förstorar 10 gånger (10X) och ett objektiv med 40 gånger (40X), blir den totala uppförstoringen; 10 X 40 = 400 gångers uppförstoring.

Det kortaste objektivet förstorar i regel minst och det längsta mest. Om man blir snurrig på vilket objektiv man använder är de märkta med olika färger för att man lättare ska se vilken uppförstoring man är på. Se bild 3.

 

bild 3. På mikroskopets objektiv finns mycket information att hämta. Precis hur det ser ut är inte standardiserat och kan skilja sig mellan olika fabrikat.

bild 4. Kondensorn är en ofta bortglömd del på mikroskopet. Genom att justera in den, optimerar man ljusinsläppet i objektivet vilket ger en bättre bild.

 

Finns det några speciella trix när man kollar på skrap?

Svar: Används ett monokulärt instrument (enögt), försök att inte blunda med det andra ögat. Det är mindre arbetsamt och hjärnan lär sig snart att undertrycka bilden från det öga som inte tittar ner i mikroskopet.

Om mikroskopet inte har en fabriksinställd eller fixerad kondensor, så justera den med en Köhlerinställning. Se fakta ruta. Detta optimerar ljusinsläppet till objektivet samtidigt som värmeutveckling minimeras i preparatet. Läs alltid manualen till just ditt mikroskop då handhavande kan skilja mellan olika fabrikat.

Risken att köra ner objektivet i preparatet minskar avsevärt om man börjar med att ställa in skärpan, först grovt och sedan fint, med den lägsta uppförstoringen. När man sedan växlar till en högre uppförstoringsgrad, används endast fininställningsratten för att justera skärpan.

En annan bra anledning till att börja med den lägsta uppförstoringen är att man får en större överblick av preparatet och det går därmed snabbare att söka igenom det. Ljuset i mikroskopet värmer nämligen upp slemprovet vilket gör att eventuella parasiter blir slöa och sedan dör. När de slutar röra sig blir de svåra att upptäcka.

I takt med att temperaturen stiger bildas även strömmningar i slemmet som kan liknas vid floder i ett landskap. Många gånger är det här, ute 'till havs' och längst 'kusterna' som man hittar parasiterna.

För att inte missa något i slemprovet är det lämpligt att börja längst ut i något av hörnen och sedan med hjälp av korsbordet scrolla upp, ned och i sidled över hela preparatet. Rulla, håll still och se om något rör sig, rulla igen osv. Se bild 5.

Justera ljus och kontrast med bländaren. Eftersom parasiterna mest är genomskinliga är de lättare att upptäcka om skuggor och kanter framträder mer. Eftersträva alltså så mycket kontrast som möjligt utan att bilden blir mörk. Se bild 6. Hittas något misstänkt, byt till nästa objektiv med högre uppförstoring och se efter vad det är. Gå sedan tillbaka igen till den lägre uppförstoringen och scrolla vidare.

 

bild 5. För att inte missa något i skrapet söks det av systematiskt. Scrolla stegvis över preparatet och håll still emellan så att ögat hinner uppfatta eventuella rörelser.

bild 6. Jobba med ljus och kontrast.

Om man bländar ner ljuset ökar kontrasterna i slemprovet. Mer kontrast gör att former framträder bättre och det blir lättare att urskilja olika organismer.

Hur tar man skrap på fiskarna?

Svar: Bäst är om man kan vara två. En som håller och en som skrapar. Det ställe där man tar provet måste vara ovan vattenytan för att slem ska fastna på spateln. Spatel gör man enkelt själv av typ ett gammalt kreditkort eller locket från någon plastburk. Man kan även använda objektglaset att skrapa med om man har tungan rätt i mun.

Skrapa alltid i riktning från huvudet mot stjärten, dvs med fjällen. Drar man åt fel reser man dem upp och fisken skadas. Bra ställen att skrapa på är huvudet, över gällocken vidare längs sidan, kring fenor och under hakan längs hela undersidan till analöppningen.

bild 7. Några av parsiternas favorit tillhåll. Ofta på ställen där fiskarna inte själv kan komma åt att klia bort dem. Finns sår, rodnader eller plättar med förtjockat slemlager på fisken, försöker man ta prov även där.

 

Om man inte använt objektglaset direkt, för man enklast över slemmet till detta genom att dra sin plastspatel mot kanten på objektglaset. Tillsätt eventuellt en pytteliten droppe dammvatten och använd sedan täckglaset till att föra ihop slemmet till mitten av objektglaset. Behåll neder kanten på täckglaset mot objektglaset och släpp försiktigt ner det i en vinkel över provet, typ som när man stänger en bok. På så sätt minskar man på antalet luftbubblor i preparatet. Tryck till lite lätt och det är klart för en titt i mikroskopet. Undvik att röra runt för mycket i slemmet och försök hålla det tunnt. Tjockt slem ser mest ut som en homogen massa och det är svårt att få bra skärpa på det.

bild 8a. Smeta av slemmet från spateln genom att dra den mot kanten på objektglaset.

bild 8b. Tillsätt en liten droppe dammvatten och fös ihop slemmet med täckglaset.

bild 8c. Håll kvar täck-glasets ena ända mot objektglaset och släpp det ner över provet.

 

FAKTA RUTA

 

Carl Zeiss; grundades av finmekanikern Carl Zeiss, år 1846 i tyskland. Företaget blev snabbt världsledande vad gäller mikroskop och är fortfarande i dag en av världens bästa tillverkare av optik.

 

Kondensor; en lins som koncentrerar ljuskällan på preparatet och vidare upp i objektivet; Grundmodell är Abbe kondensorn, namnad efter Ernst Karl Abbe, som uppfann den 1870. Kondensorn sitter under objektbordet.

Den kan justeras i höjd och sidled och är utrustad med en irisbländare, som reglerar diametern på ljusstrålen. Se fig 1.

Andra modeller kan vara utrustade med en klapplins som samlar ljuset ytterligare för objektiv 10x och uppåt. Speciella kondensorer finns för olika tekninker som tex darkfield och faskontrast.

 

Köhler inställning; efter en tysk professor vid namn August Köhler. År 1900 värvades han till Carl Zeiss där han arbetade med att utveckla olika tekniker inom ljusmikroskopi.

 

Gör en Köhler;

 

  1. fokusera på ett preparat.
  2. stäng bländaren
  3. fokusera bländaren genom att höja/sänka kondensorn
  4. centrera
  5. öppna bländaren

 

Kromatisk aberration = färgblödning som uppkommer när ljusets olika färger bryts olika genom en lins. Se fig 2. Syns ofta som en blå/lila rand mellan ljust och mörkt i en bild. Genom att kombinera två olika glassorter kan man göra s.k akromatiska linser som har gemensamt fokus för två färger. Mer avancerade kombinationer åstakommer apokromatiska linser som fokuserar tre färger.  

 

Några typer av objektiv;

 

  • akromater (tvåfärgskorrigerade)
  • planakromater (tvåfärgs- samt plankorrigerade)
  • apokromater (trefärgskorrigerade)
  • immertion (Från 1000X och uppåt. Finns olika men vanligast är oljeimmertion där särskilld olja används för att fylla ut luftrummet mellan objektiv och preparat. Ökar ljusinsläppet, ger bättre skärpa och en klarare bild)

 

Diverse andra optiska termer

binokulär = två okular (mikroskop man tittar i med bägge ögonen)

monokulär = endast ett okular (mikroskop som man tittar i med ett öga)

Koaxialt = flera delar som utgår från en gemensam axel.

n.a = numerical aperture; ett mått på vilken upplösning en optisk lins har. (En lins med ett större n.a kan visa finare detaljer än en lins med ett lägre n.a. Linser med högre n.a kan också släppa in mer ljus och ger normalt en ljusare bild. Max n.a för torra objektiv är 0.95 och för immersions objektiv 1.40.)

WF, widefield = vidvinkel (ofta okular) 

flatfield/planar = plankorrigerade linser som 'plattar' ut bilden vilket ger skärpa över hela synfältet och inte bara i mitten.

DF, darkfield = mörkfält (speciell mörkfältskondensor som visar bilden mot en mörk bakgrund) 

faskontrast = Med hjälp av färgfilter får man fram kontrasterna i typ levande celler som annars blir väldigt genomskinliga. Används istället för infärgning av preparatet.