Seminarium 1 - Grupp A
Anette Murén, Ida Israelsson, Ingrid Abrahamsson och Marika Aro
Innehållsförteckning
Tecken på kunnande och tecken på lärande 4
Meningserbjudande och affordance 4
Vad innebär multimodal kommunikation? 5
Inför gruppseminarium 1 har vi läst bla boken ”Design för lärande i förskolan” (Elm Fristorp, 2012) och skrivit varsin individuell reflektion med fokus på innebörden i begreppen: design för lärande, meningsskapande, multimodal kommunikation, skillnaden mellan tecken på kunnande och tecken på lärande, hur meningserbjudande och affordance hör ihop samt representationer och övergångar mellan dem. Vårt samarbete och diskussioner under seminariet har resulterat i ett gemensamt dokument om samma begrepp.
Design för lärande, omfattar alla aktiviteter för lärande i olika sammanhang, det är allt från lagar, styrdokument samt miljöer och material. Vi designar miljöerna, förhållningssättet samt materialet efter barnens behov och utveckling för lärandet. Förskolans verksamhet är i ständigt process den formas efter barngruppen.
Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 27) skriver när vi skapar design för lärande kan vi utgår från ett problem, en händelse eller situationer som har väckt barnens intresse. Vi tar tillvara på detta, och diskuterar det med barnen och formar verksamheten efter det. Vi kan med hjälp av våra digitala verktyg ta tillvara på ögonblick genom film och foto som vi sedan kan diskutera med barnen, för att utforma och skapa miljön och materialet i verksamheten.
Pedagogerna har en hel del inflytande gällande designen, hur de formar undervisningen samt det mesta runt aktiviteter som är avsedda för lärande. Miljön kan utformas på många olika sätt, lämpligt är att försöka få till en autentisk miljö. Få till att så många sinnen som möjligt kan bidra till lärandet, detta kan de digitala verktygen hjälpa till med en del. Selander & Kress (2010) definierar begreppet design för lärande som utformandet av förskolan som ett sammanhang för lärande, utifrån dess målsättningar för verksamheten.
Meningsskapande innebär att vi arbetar med att skapa en egen förståelse
för saker och ting.
Samt hur vi tillsammans med andra gör världen meningsfull. Tullgren (2004) skriver att barn använder sin fantasi och sina tidigare erfarenheter när de leker tillsammans och på så sätt blir aktiviteten meningsfull. Att skapa sig en egen eller en ny representation för något,att förstå meningen med handlingen, orden mm. Göra nya kopplingar, omvandla och förstå nya saker eller på ett nytt sätt. Meningsskapande är en omskapande process där vi som lärande personer, tolkar utifrån våra intressen, erfarenheter och tillgängliga resurser Lärandet beskrivs därför som en transformativ process där vi arbetar med att skapa en egen förståelse för saker och ting. När vi skapar nya tecken på detta vis förändras alla de inre tecken som tidigare skapats, eftersom relationen till det nya tecknet innebär att tidigare kunskaper sätts i ett nytt sammanhang. Lärandet sker oftast i samspel med andra, just därför är det viktigt att barnen får utforska tillsammans med andra. Genom att undersöka den miljö de befinner sig i tillsammans med andra gör det möjligt att finna meningsskapande aktiviteter.Det meningsskapande begreppet handlar om varje barns egen förståelse för vad som är viktigt, samt hur dem tillsammans med andra gör världen meningsfull (Dahlberg, Moss & Pence 2014). Lärande ses som en teckenskapande aktivitet, där information transformeras och nya kunskapsrepresentationer skapas. Det innebär att meningsskapande och lärande ses som två sidor av samma mynt (Elm Fristorp A & Lindstrand F, 2012).
För att se tecken på lärande behöver vi veta vilket kunnande som redan finns, ett utgångs- eller nuläge, för att sedan se tecken på lärande, omvandling av kunskap skapande av nya representationer. I Elm Fristorp A & Lindstrand F (2012:53) står det “För att kunna säga något om det lärande som skett behöver vi därför titta på flera representationer som skapats vid olika tidpunkter. De skillnader som då framträder i fråga om exempelvis uppmärksamhetsfokus utgör det vi kallar tecken på lärande.” Tecken på kunskap, vad hen behärskar just nu. Tecken på lärande, det hen har utvecklat till nästa gång. (Föreläsning med Anders) För att få syn på tecken på lärande behöver jag se ett tecken på kunnande vilket kan beskrivas som ett nuläge. Inför ett projekt eller ett område t.ex. barns digitalitet brukar vi ta reda på hur barnen tänker kring eller visar sitt kunnande inom digitalitet eller om ett fenomen som då kan kallas tecken på kunnande. Under tiden vi arbetar med projektet eller barns digitalitet kan vi sedan följa/se hur/om barnens lärande utvecklas alltså det som kallas tecken på lärande. Mellan tecken på kunskap och tecken på lärande sker det ett meningsskapande.
Skillnaden är alltså att tecken på kunskap är det vi kan idag, medan tecken på lärande är det vi har lärt oss till morgondagen. Vi kan till exempel använda oss av lärplattan till att dokumentera lärandet och utvecklingen. Sedan kan vi tillsammans med barnen diskutera kring det som händer i filmen. De får syn på deras eget lärande och utveckling.
Affordance innebär att användandet eller ändamålet av en resurs går utanför det förutbestämda syftet. Affordance riktar sig emot de möjligheter som kan urskiljas i resurser av olika slag. Här gäller det inte vad som tänkts i designen av något eller hur konventionen anger att vi bör använda eller förstå något. Affordance beskriver de möjligheter som framträder i samband med när ett objekt, en miljö eller liknande används. Motsatsen till affordance är begreppet meningspotential som innefattar användandet som designats på förhand eller har ett förutbestämt användande som är etablerat socialt eller kulturellt (Elm, Fristorp och Lindstrand, 2012). Verksamhetens meningserbjudande grundar sig i tidigare erfarenheter, dessa bör upplevas och konstrueras med barnen som medkonstruktörer. Affordance är ett verktyg som framhäver det som verkar meningsfullt ur ett barns perspektiv, oavsett hur miljön eller situationen planerats. Meningserbjudande och affordance går hand i hand, med meningserbjudande menas att använda materialet till det som det är tänkt från början. Medan med affordance menas att materialet kan bli något annat genom barnets fantasi. Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 70) skriver att affordance beskrivs som en möjlighet. Det är den som vi använder när vi skapar något nytt av en redan existerande resurs. Det fokuserar på användande av resurser och hur det blir i just den situationen som resursen används i, tex en rutschkana blir ett fort, eller att tumstocken blir ett svärd. Det digitala verktyget lärplattan är flexibel och kan användas till olika saker som alla är dess meningserbjudande, att filma, fotografera, kolla upp saker på internet, spela spel, räkna och skriva. Bee botarna kan bli bilar eller något annat vilket blir deras affordance, vi behöver inte alltid använda resurserna till vad de är tänkta till.
Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 48) skriver att representationer kan tex vara en lek, en berättelse eller en teckning. Representation är alltså något vi upptäckter, framställer eller utvecklar. Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 166) Till exempel barnet jämför, mäter, sorterar och upptäcker likheter och skillnader samtidigt som hen kopplar sina representationer till det välkända i hens tillvaro, hen finner sina egna utmaningar och då blir matematiken levande för hen. Att vi urskiljer något i världen som vi tycker är intressant för oss i något avseende. Det är sedan utifrån detta intresse vi väljer de detaljer som vi – med hjälp av de resurser vi har tillgång till, och som stämmer överens med våra syften – behöver använda i vår representation för att vårt budskap ska gå fram. Multimodalitet innebär att kommunikation och representation kan uttryckas genom ett antal olika teckensystem, likvärdiga till språket. För meningsskapande använder man då flera och olika teckensystem. Sådana teckensystem kan vara t.ex. dans, musik, gester, målning, målning mm. enligt Elm, Fristorp och Lindstrand (2012). I Nämnaren Nr 3 (2011) kan vi läsa att representationer delas in i fem kategorier, fysisk, bildlig eller grafisk, verbal, numerisk och symbolisk.
I barnens representationer som skapas i olika sammanhang t.ex. bilder, bygg och konstruktion, beskrivningar, kan vi få syn på hur barnet riktar sitt intresse och engagemang i stunden och hur denna förstår vissa aspekter av det område som står i fokus. Representationerna ger oss en möjlighet att upptäcka vad barn urskiljer, vad de är nyfikna på och hur de tänker kring något i deras omvärld.
Genom barns representationer kan vi upptäcka att deras transformation av information till kunskap går att spåra genom de representationer som de utvecklar under en tid.
När det gäller uppgifterna vi haft i kursen använt oss av de digitala verktygen för att genomföra och färdigställa uppgifterna. Vi har bland annat gjort film, spelat in ljud, gått på skattjakt och programmerat. Genom dessa olika inlärningssätt har vi skaffat oss nya erfarenheter och utökat våra erfarenheter kring användandet av de digitala verktygen.
I en multimodal kommunikation sker kommunikationen via olika medier, material och teckensystem som ständigt förändras beroende på den sociala interaktionen. Man använder sig av olika teckensystem och koder som samverkar, ex kroppsspråk eller uttrycksformer. Viktigt när man undervisar att man tänker på att alla barn lär sig olika och man tar till vara på flera av dessa kommunikationssätt. Bra sätt är att ta hjälp av de digitala verktygen, vilket möjliggör att man tillgodoser fler olika inlärningssätt. Multimodalitet: avser resurser av olika slag som finns tillhands för att tolka världen och skapa mening. Föremål, gester, ord och symboler får en innebörd i ett socialt sammanhang. De betyder ingenting i sig. Vi skapar mening genom att klassificera världen och relatera den information vi stöter på till vår tidigare erfarenhet. På så sätt skapar vi nya mönster och ny förståels enligt Elm, Fristorp och Lindstrand (2012). Texter som innefattar flera kommunikationsformer brukar kallas för multimodala. Multimodala texter kan även bestå av skrift och bild, tal och musik, rörliga bilder och musik, rörliga bilder samt tal och musik. (Björkvall 2009). Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 39) skriver att multimodalitet uppmärksammar det faktum att flera teckensystem kombineras på olika vis i kommunikationen. Författarna menar också att varje teckensystem fungerar både för sig själva och i samspel med andra teckensystem.Det innebär även att motstridiga budskap kan ges via en multimodal representation tex dubbelbindning då vi visar positiva känslor med ord men samtidigt visar motsatsen med kroppshållning, gestik, handlingar eller ansiktsuttryck. De digitala verktygen har en stor potential i den multimodala kommunikationen. Att använda de digitala resurserna t.ex Skype, FaceTime som didaktiska verktyg erbjuder ytterligare möjligheter för barnen att förstå och kommunicera kring sin omvärld. Möller (2007) skriver om Howard Gardners teori om de åtta multipla intelligenserna. De öppnar nya vägar och möjligheter för barn att växa och utvecklas på sitt sätt genom variation i undervisningen. De åtta intelligenserna är språk-, logik-, musik-, bild-, kropps-, natur- människo- och jagklok.
Under vårt hangout möte kom vi fram till att vi förstått begreppen på samma sätt, även om våra beskrivningar av dem skiljde sig åt hade vi många gemensamma tankar. Detta är vad vi gemensamt kom fram till under vårt seminarium den 26 januari. I uppgiftsbeskrivningen stod att vi skulle ha med våra individuella texter så vi klistrar in dem under referenslistan .
Björkvall, Anders. (2009). Den visuella texten: multimodal analys i praktiken. Stockholm: Hallgren och Fallgren.
Dahlberg, Gunilla & Moss, Peter & Pence, Alan. (2014) Från kvalitet till meningsskapande. Stockholm: Liber.
Elm Fristorp, L. (2012). Design för lärande i förskolan. Bookwell, Finland: Norstedts.
Selander, Staffan & Kress, Gunther. (2010) Design för lärande. Ett multimodalt perspektiv. Stockholm: Norstedts.
Tullgren. (2004) http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:397653/FULLTEXT01.pdf Läst 29/12-16 kl.21:22
Möller. (2007) http://www.multiplaintelligenser.se Läst 2/1-17 kl.22:31
Gustafsson,I-M, Jakobsson, M, Nilsson, I, Zippert, M, m fl. (2011) http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/13016/3645_jonsson_mfl.pdf;jsessionid=F84F987C890B084F4230E696608137CD?sequence=2 Läst 5/1-17 kl.19:59
Alla aktiviteter som är avsedda för lärande (inkl lagar, miljöer, resurser, utrustning, hjälpmedel) utgör begreppet “Design för lärande”. Pedagogerna har dock en hel del inflytande gällande designen, hur de formar undervisningen samt det mesta runt aktiviteter som är avsedda för lärande. Miljön kan utformas på många olika sätt, lämpligt är att försöka få till en autentisk miljö. Få till att så många sinnen som möjligt kan bidra till lärandet, detta kan de digitala verktygen hjälpa till med en del.
Selander & Kress (2010) definierar begreppet design för lärande som utformandet av förskolan som ett sammanhang för lärande, utifrån dess målsättningar för verksamheten.
Lärandet sker oftast i samspel med andra, just därför är det viktigt att barnen får utforska tillsammans med andra. Genom att undersöka den miljö de befinner sig i tillsammans med andra gör det möjligt att finna meningsskapande aktiviteter. För att ett barn ska få möjlighet att skapa meningsfulla aktiviteter är det otroligt viktigt med utformningen av miljön och att materialet är tillåtande.
Alltså handlar det om att barnet i samspel med andra försöker skapa meningsfulla aktiviteter och genom detta sätt lära sig tillsammans. Detta kan ske genom exempelvis utforskande i leken där de inte alltid är uppmärksamma på att de tillsammans hjälper och utmanar varandra.
Genom att ha en tillåtande miljö där även de digitala verktygen är åtkomliga för barnen, kan de i samspel med varandra få till meningsfulla aktiviteter med hjälp av de digitala verktygen. Man måste se till hur dagens samhälle fungerar och vilka kompetenser barnen har. Deras digitala kompetens är oftast högre än vi tror och om de då får tillgång till det så kan de när intresset finns kunna utforska och utmana varandra med hjälp av de digitala verktygen.
Det meningsskapande begreppet handlar om varje barns egen förståelse för vad som är viktigt, samt hur dem tillsammans med andra gör världen meningsfull (Dahlberg, Moss & Pence 2014).
Om barnet härmar, säger/gör/visar det som hen lär sig just då är ett tecken på lärande. Alltså vad barnet kan just nu. Men om hen sedan i ett annat sammanhang visar sin kunskap och kopplar ihop den för vad det är och därmed får en djupare förståelse för kunskapen är det ett tecken på kunnande. Med andra ord när hen har en förståelse för kunskapen och förstått innebörden av den. Exempelvis kan barn lära sig något via ett digitalt verktyg men kanske inte har förstått att man kan använda den kunskapen på andra sätt också. När barnet väl kommit på att använda sig av den kunskapen i andra sammanhang också så har denne förstått innebörden av kunskapen.
Verksamhetens meningserbjudande grundar sig i tidigare erfarenheter, dessa bör upplevas och konstrueras med barnen som medkonstruktörer. Affordance är ett verktyg som framhäver det som verkar meningsfullt ur ett barns perspektiv, oavsett hur miljön eller situationen planerats. Meningserbjudande och affordance går hand i hand, med meningserbjudande menas att använda materialet till det som det är tänkt från början. Medan med affordance menas att materialet kan bli något annat genom barnets fantasi.
Representation är något vi utforskar, konstruerar eller skapar, ex en teckning eller en lek. Ofta delar man in representationer i fem kategorier: fysisk, bildlig eller grafisk, verbal, numerisk och symbolisk. Vilken eller vilka representationer som väljs beror på vad den skall användas till och hur långt barnet har kommit i sin utveckling. Produkten kan vara en representation, det betyder alltså ett sätt att visa hur man har förstått.
När det gäller uppgifterna vi haft i kursen använt oss av de digitala verktygen för att genomföra och färdigställa uppgifterna. Bla har vi spelat in ljud, gjort filmer, programmerat osv. Genom dessa olika inlärningssätt har vi skaffat oss nya erfarenheter och utökat våra erfarenheter kring användandet av de digitala verktygen.
Hur man kommunicerar med varandra genom material, digitala verktyg, teckensystem. Man använder sig av olika teckensystem och koder som samverkar, ex kroppsspråk eller uttrycksformer. Viktigt när man undervisar att man tänker på att alla barn lär sig olika och man tar till vara på flera av dessa kommunikationssätt. Bra sätt är att ta hjälp av de digitala verktygen, vilket möjliggör att man tillgodoser fler olika inlärningssätt.
Texter som innefattar flera kommunikationsformer brukar kallas för multimodala. Multimodala texter kan även bestå av skrift och bild, tal och musik, rörliga bilder och musik, rörliga bilder samt tal och musik. (Björkvall 2009)
Referenser
Björkvall, Anders. (2009). Den visuella texten: multimodal analys i praktiken. Stockholm: Hallgren och Fallgren.
Dahlberg, Gunilla & Moss, Peter & Pence, Alan. (2014) Från kvalitet till meningsskapande. Stockholm: Liber.
Selander, Staffan & Kress, Gunther. (2010) Design för lärande. Ett multimodalt perspektiv. Stockholm: Norstedts.
Hur definierar ni begreppen “design för lärande”?
Design för lärande, omfattar alla aktiviteter för lärande i olika sammanhang, det är allt från lagar, styrdokument samt miljöer och material. Vi designar miljöerna, förhållningssättet samt materialet efter barnens behov och utveckling för lärandet. Förskolans verksamhet är i ständigt process den formas efter barngruppen.
Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 27) skriver när vi skapar design för lärande kan vi utgår från ett problem, en händelse eller situationer som har väckt barnens intresse. Vi tar tillvara på detta, och diskuterar det med barnen och formar verksamheten efter det.
Vi kan med hjälp av våra digitala verktyg ta tillvara på ögonblick genom film och foto som vi sedan kan diskutera med barnen, för att utforma och skapa miljön och materialet i verksamheten.
Vad innebär meningsskapande?
Meningsskapande innebär att vi arbetar med att skapa en egen förståelse för saker och ting. Samt hur vi tillsammans med andra gör världen meningsfull.
Tullgren (2004) skriver att barn använder sin fantasi och sina tidigare
erfarenheter när de leker tillsammans och på så sätt blir aktiviteten
meningsfull. Lärandet sker i samspel med andra därför är det viktigt att barnen
tillsammans får utforska och undersöka den miljö de vistas i för att finns
meningsskapande aktiviteter. Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 181) skriver
att leken ser vi som en meningsskapande process, där barnets förståelse för
omgivningen gestaltas.
Genom att göra de digitala verktygen till en del av verksamheten så kan barnen skapa meningsfulla aktiviteter tillsammans. Barnen föds in i ett digitaliserat samhälle, genom det kan vi tillsammans utforska och skapa meningsfulla aktiviteter.
Vilken skillnad är det mellan tecken på kunnande och tecken på
lärande?
Föreläsning med Anders:
Tecken på kunskap- vad hen behärskar just nu.
Tecken på lärande- det hen har utvecklat till nästa gång.
Tecken på kunnande- hen behärska inte lärplattans kamera funktion men kan
behärska lärplattan. Vi visar och lär tillsammans hur kameran fungerar.
Tecken på lärande- Nästa vecka när hen testar att fotografera så kan hen helt
själv. Det hen behärskar denna vecka är tecken på kunskap, det hen sedan
utvecklar till nästa gång är tecken på lärande. Skillnaden är alltså att tecken
på kunskap är det vi kan idag, medan tecken på lärande är det vi har
lärt oss till morgondagen. Vi kan till exempel använda oss av lärplattan till att
dokumentera lärandet och utvecklingen. Sedan kan vi tillsammans med barnen
diskutera kring det som händer i filmen. De får syn på deras eget lärande och
utveckling.
Hur hör meningserbjudande och affordance ihop?
Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 70) skriver att affordance beskrivs som en
möjlighet. Det är den som vi använder när vi skapar något nytt av en redan
existerande resurs. Det fokuserar på användande av resurser och hur det blir
just den situationen som resursen används i, tex en rutschkana blir ett fort,
eller att tumstocken blir ett svärd.
Meningspotential och meningserbjudande är samma sak och menas hur användande av ett föremål är utformat till att vara, tex en rutchkana är tänkt som ett lekredskap där ett barn kan åka uppifrån och ner. De hör ihop genom att meningpotential är vad en resurs är tänkt till från början, och affordance menas vad barnet kan fantisera sig till vad resursen kan bli. Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 71) skriver att meningspotential inom ord menas att ord kan betyda olika saker och användas i olika sammanhang. Men om barnen skapar egna ord eller former av ordet för att beskriva något eller hitta nya innebörder i redan existerande ord är det affordance.
De digitala verktyget lärplattan är flexibel och kan användas till olika saker, såsom att filma, fotografera, kolla upp saker på internet, spela spel, räkna och skriva. Bee botarna kan bli bilar eller något annat. Vi behöver inte alltid använda resurserna till vad de är tänkte till.
Ge exempel på olika representationer. Resonera mellan vilka övergångar av representationer som görs i uppgifterna?
Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 48) skriver att representationer kan tex
var en lek, en berättelse eller en teckning. Representation är alltså något vi
upptäckter, framställer eller utvecklar.
Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 166) Till exempel barnet jämför, mäter, sorterar och upptäcker likheter och skillnader samtidigt som hen kopplar sina representationer till det välkända i hens tillvaro, hen finner sina egna utmaningar och då blir matematiken levande för hen.
Vi kan läsa i Nämnaren Nr 3 (2011) att representationer delas in i fem
kategorier, fysisk, bildlig eller grafisk, verbal, numerisk och symbolisk. Vi kan
använda en eller flera av dessa representationer. Vilken eller vilka vi använder
är beroende på situationen de ska användas samt hur långt vi har kommit i vår
utveckling kring ämnet. För att få en djupare förståelse måste vi erövra olika
representationer och även kunna göra översättningar mellan dem.
Vi har använt oss av olika digitala verktyg till att slutföra de olika uppgifterna vi hittills haft i kursen. Vi har bland annat gjort film, spelat in ljud, gått på skattjakt, programmerat. Med dessa olika inlärningssätten får vi nya erfarenheter.
Vad innebär multimodal kommunikation?
Multimodal kommunikation innebär hur vi kommunicerar med varandra med hjälp av olika medier, material och teckensystem.
Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 39) skriver att multimodalitet uppmärksammar det faktum att flera teckensystem kombineras på olika vis i kommunikationen.
Elm, Fristorp och Lindstrand (2012, 40) skriver att varje teckensystem fungerar både för sig själva och i samspel med andra teckensystem, det innebär även att motstridiga budskap kan ges via en multimodal representation tex dubblebindning då vi visar positiva känslor med ord men samtidigt visar motsatsen med kroppshållning, gestik, handlingar eller ansiktsuttryck. Möller (2007) skriver om Howard Gardners teori om de åtta multipla intelligenserna. De öppnar nya vägar och möjligheter för barn att växa och utvecklas på sitt sätt genom variation i undervisningen. De åtta intelligenserna är språk, logik, musik, bild, kropp, natur, människo och jag klok. Vi kan använda de digitala verktygen genom tex skype, face-time.
Litteraturförteckning
Elm, Fristorp Annika och Lindstrand Fredrik: Design för lärande i förskolan. Nordstedts (2012)
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:397653/FULLTEXT01.pdf (Tullgren 2004,13) Läst 29/12-16 kl.21:22
http://www.multiplaintelligenser.se (Möller, 2007) Läst 2/1-17 kl.22:31
http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/13016/3645_jonsson_mfl.pdf;jsessionid=F84F987C890B084F4230E696608137CD?sequence=2 (I-M Gustafsson, M Jakobsson, I Nilsson, M Zippert m fl, 2011) Läst 5/1-17 kl.19:59
1. Hur definierar ni begreppen “design för lärande”?
Design för lärande handlar om iscensättning av lärprocesser och dess förutsättningar utifrån vuxenvärldens idéer om vad som bör ske och hur detta ska gå till.
Design för lärandet omfattar alla de arrangemang för lärande som tänkts ut och producerats i olika sammanhang som lagar, lokaler, vilket socialt sammanhang som erbjuds, material som finns tillgängliga för barns meningsskapande.
Design för lärande kan ses som gestaltning av de val som erbjuds inom tankekollektivet och den tankestil som dominerat förskoleverksamheten.
(Elm Fristorp A & Lindstrand F (2012). Design för lärande i förskolan. Stockholm: Norstedts)
Reflekterar jag över hur vi på min förskola har designat för lärande kan jag se att det finns både det som det finns en klar och genomtänkt tanke med men också sådant som ligger i förskolans tradition samt vilken barn och kunskapssyn samhället har. På avdelningen har vi materialet tillgängligt för barnen, det som är relativt nytt är att de digitala verktygen har fått en större tillgänglighet för barnen vilket sannolikt har att göra med att vi/samhället ser att dessa verktyg har fått en viktigare betydelse i att designa för lärande inom olika områden, digital kompetens mm. Verksamheten erbjuder och arrangera situationer som designats för lärande inom olika ämnesområden men också designats för lärande inom det sociala området. Idag har vi lagar och styrdokument där barnet har ett ”eget värde” och ska behandlas som en fullvärdig samhällsmedborgare. Detta får konsekvenser hur vi designar för lärandet, hur vi bygger upp och möter barnen i olika situationer. Jag kan också se från regeringens sida ett önskemål, via remissen barns digitala kompetens i förskolan, att barnens digitalitet ska stärkas vilket kommer att medföra att förskolorna måste designa för lärandet inom detta område ytterligare.
2. Vad innebär meningsskapande?
Meningsskapande är en omskapande process där vi som lärande personer, tolkar utifrån våra intressen, erfarenheter och tillgängliga resurser Lärandet beskrivs därför som en transformativ process där vi arbetar med att skapa en egen förståelse för saker och ting. När vi skapar nya tecken på detta vis förändras alla de inre tecken som tidigare skapats, eftersom relationen till det nya tecknet innebär att tidigare kunskaper sätts i ett nytt sammanhang.
Barn fokusera på det som bäst motsvara deras avsikter, utifrån vad som finns till hands för att skapa den mening de önskar skapa.
Lärande ses som en teckenskapande aktivitet, där information transformeras och nya kunskapsrepresentationer skapas. Det innebär att meningsskapande och lärande ses som två sidor av samma mynt.
(Elm Fristorp A & Lindstrand F (2012). Design för lärande i förskolan. Stockholm: Norstedts)
Reflektion
Jag menar att det i förskolans vardag ständigt sker meningsskapande hos barn. Barns meningsskapande kan ske utifrån någonting som förskollärarna och barngruppen har ett gemensamt fokus kring men också utifrån det enskilda barnets nyfikenhet kring något. Även om barngruppen utgår ifrån ett gemensamt fokus blir barnens meningsskapande olika eftersom de har olika intressen och erfarenheter att bygga sitt meningsskapande på. Detta kan bli synligt t.ex. i barnens berättande om t.ex. ett digitalt verktyg eller tecknande kring ett fenomen. Meningsskapandet låter sig visas i olika former av representationer. Barns meningsskapande förändras hela tiden då ny kunskaper/erfarenheter läggs på de ”gamla”. Nya tankegångar för mig är att, när tecken på kunskap har utvecklats till tecken på lärande har det blivit ett meningsskapande. Det har det en transformering av den tidigare kunskapen. Meningsskapandet låter sig visas i olika former av representation t.ex. kroppsligt, verbalt, bildligt mm.
3. Vilken skillnad är det mellan tecken på kunnande och tecken på lärande?
Då barn engagera sig i världen så har de skapat mening genom teckenskapande och begreppsbildning vilket här ses som en form av intellektuellt arbete. Detta arbete innebär en förändring som bär spår av tecken på lärande.
Genom att följa barns teckenskapande aktiviteter kan man få indikationer på vilken förståelse och vilken kunskap som uttrycks.
Barnet har ett intresse och nyfikenhet kring något som det har en ide om (ett kunnande) Så småningom urskiljer barnet olika aspekter och dimensioner, för att sedan åter utveckla en ny och mer integrerad förståelse på så vis förändras och utvecklar barnet sitt kunnande.
Lärandet är en process som sker över tid. För att kunna säga om det lärande som skett behöver vi därför titta på flera representationer som skapats vid olika tidpunkter. De skillnader som framträder ifråga om exempelvis uppmärksamhetsfokus utgör det vi kallar för tecken för lärande alltså en konstruktion som skapats av oss betraktare.
Barn gestaltar sitt kunnande i olika teckensystem. Att barn skapar olika mening i samma kontext skulle kunna bero på att de har olika erfarenheter.
(Elm Fristorp A & Lindstrand F (2012). Design för lärande i förskolan. Stockholm: Norstedts)
Reflektion
För att få syn på tecken på lärande behöver jag se ett tecken på kunnande vilket kan beskrivas som ett nuläge. På min avdelning brukar vi inför ett projekt eller ett område t.ex. barns digtalitet ta reda på hur barnen tänker kring eller visar sitt kunnande inom digitalitet eller ett fenomen som då kan kallas tecken på kunnande. Under tiden vi arbetar med projektet eller barns digitalitet kan vi sedan följa/se hur/om barnens lärande utvecklas alltså det som kallas tecken på lärande. Mellan tecken på kunskap och tecken på lärande sker det ett meningsskapande.
När Anette (kollega och studiekamrat) och jag gjorde skattjakten med Xnote kunde vi se och höra i barnens beskrivningar och hur de visade med kroppen vilket tecken på kunnande de hade kring karta samt hur de tänkte kring skattpositionen. I slutet av skattjakten visade barnen tecken på lärande genom beskriva hur de skulle gå för att hitta skatten samt göra detta.
Jag har börjat använda dessa båda begrepp när jag framförallt arbetar med läroplanens avsnitt 2.6 uppföljning, utvärdering och utveckling. De båda begreppen har gjort att jag kan närma mig avsnitt 2.6 på ett nytt sätt och gör det mer hanterbart. visa med fingret
4. Hur hör meningserbjudande och affordance ihop?
Affordance innebär att användandet eller ändamålet av en resurs går utanför det förutbestämda syftet. Affordance riktar sig emot de möjligheter som kan urskiljas i resurser av olika slag. Här gäller det inte vad som tänkts i designen av något eller hur konventionen anger att vi bör använda eller förstå något. Affordance beskriver de möjligheter som framträder i samband med när ett objekt, en miljö eller liknande används. Motsatsen till affordance är begreppet meningspotential som innefattar användandet som designats på förhand eller har ett förutbestämt användande som är etablerat socialt eller kulturellt.
(Elm Fristorp A & Lindstrand F (2012). Design för lärande i förskolan. Stockholm: Norstedts)
Reflektion
Dessa båda begrepp används inom den multimodala teorin. Varje resurs har meningserbjudande och utifrån människan som använder resursen kan den få olika affordance beroende på hur människan som tolkar vad resursen kan användas till.
Exempel på meningserbjudande och affordance;
En tumstock har ett meningserbjudande av att mäta men för barnen kan affordancen bli ett svärd,
Stolens meningserbjudande är att sitta på men för barnen kan utrymmet under stolen användas som koja (affordance).
En vägs meningserbjudande är att olika fordon ska köra på den men den kan också användas till en bandy-fotbollsplan (affordance).
5. Ge exempel på olika representationer. Resonera mellan vilka övergångar av representationer som görs i uppgifterna?
Att vi urskiljer något i världen som vi tycker är intressant för oss i något avseende. Det är sedan utifrån detta intresse vi väljer de detaljer som vi – med hjälp av de resurser vi har tillgång till, och som stämmer överens med våra syften – behöver använda i vår representation för att vårt budskap ska gå fram.
Multimodalitet innebär att kommunikation och representation kan uttryckas genom ett antal olika teckensystem, likvärdiga till språket. För meningsskapande använder man då flera och olika teckensystem. Sådana teckensystem kan vara t.ex. dans, musik, gester, målning, målning mm.
(Elm Fristorp A & Lindstrand F (2012). Design för lärande i förskolan. Stockholm: Norstedts)
Reflektion
I barnens representationer som skapas i olika sammanhang t.ex. bilder, bygg och konstruktion, beskrivningar, kan jag få syn på hur barnet riktar sitt intresse och engagemang i stunden och hur denna förstår vissa aspekter av det område som står i fokus. Representationerna ger mig en möjlighet att upptäcka vad barn urskiljer, vad de är nyfikna på och hur de tänker kring något i deras omvärld. För mig som förskollärare handlar det om att vara genuint nyfiken och ha en vilja att försöka förstå vad barnet vill berätta med sin representation. Det handlar om att försöka ta barnets perspektiv, försöka förstå dessa representationer som ett uttryck för barnens arbete med och engagemang kring någon aspekt av världen.
När barnen utformar representationer vid olika tillfällen har jag möjlighet att urskilja tecken på kunskap och tecken på lärande. Det innebär också att mening alltid skapas på nytt, i samband med att den representeras. Genom barns representationer kan jag upptäcka att deras transformation av information till kunskap går att spåra genom de representationer som de utvecklar under en tid.
6. Vad innebär multimodal kommunikation?
I en multimodal kommunikation sker kommunikationen via olika medier, material och teckensystem som ständigt förändras beroende på den sociala interaktionen. I en multimodal kommunikation används olika teckensystem som kombineras och samverkar med varandra.
Multimodalitet: avser resurser av olika slag som finns tillhands för att tolka världen och skapa mening. Föremål, gester, ord och symboler får en innebörd i ett socialt sammanhang. De betyder ingenting i sig. Vi skapar mening genom att klassificera världen och relatera den information vi stöter på till vår tidigare erfarenhet. På så sätt skapar vi nya mönster och ny förståelse.
(Elm Fristorp A & Lindstrand F (2012). Design för lärande i förskolan. Stockholm: Norstedts)
Reflektion
Synen på kommunikation och lärande har förändrats. Från att synen på att lärande skedde genom en enkel processkedja där budskapet förmedlades verbalt eller via text till en mottagare till att kommunikationen och lärande sker vi olika teckensystem och att de kombineras i interaktion. Detta får konsekvenser hur förskolan ser på kommunikation, tolkar barns representationer och hur lärandesituationer iscensätts. På förskolan kan jag se att barnen använder en mängd olika teckensystem tillsammans med ljud, kroppsspråk som de kombinerar på olika vis. Jag har alltmer blivit medveten om att jag själv och mina kollegor använder multimodal kommunikation för att designa lärande. Genom att jag som förskollärare använder mig av en ”rik multimodal kommunikation” ges fler barn tolkningsmöjligheter utifrån sina egna möjligheter. Detsamma gäller det omvända att jag ges större möjlighet att tolka barn om jag ser kommunikationen som multimodal. Jag kan se att de digitala verktygen har en stor potential i den multimodala kommunikationen. Att använda de digitala resurserna som didaktiska verktyg erbjuder ytterligare möjligheter för barnen att förstå och kommunicera kring sin omvärld.
Inför gruppseminarium 1 har jag läst boken ”Design för lärande i förskolan” (Elm Fristorp, 2012) Med fokus på begreppen: design för lärande, meningsskapande, multimodal kommunikation, skillnaden mellan tecken på kunnande och tecken på lärande, hur meningserbjudande och affordance hör ihop samt representationer och övergångar mellan dem.
Design för lärande
En tillrättalagd/planerad/genomtänkt miljö, material, situation eller aktivitet som planerats för att inbjuda till möjlighet att lära.
s. 37 “...blir designbegreppet här ett verktyg för att betrakta och analysera de förutsättningar vi skapar för barnens lärande.”
Meningsskapande
Att skapa sig en egen eller en ny representation för något,att förstå meningen med handlingen, orden mm. Göra nya kopplingar, omvandla och förstå nya saker eller på ett nytt sätt. Vi kan assimilera som innebär att vi anpassar de nya erfarenheterna till vårt gamla sätt eller ackommodera dvs ändra vårt sätt att tänka för att kunna ta till oss de nya erfarenheterna.
s. 131 “Det som skiljer vår forskning och argumentationen i den här boken är betoningen på att lärande som en teckenskapande aktivitet, där information transformeras och nya kunskapsrepresentationer skapas. Det innebär att att meningsskapande och lärande ses som två sidor av samma aktivitet(Elm Fristorp 2012)”
Multimodal kommunikation
Kommunicera genom flera olika teckensystem samtidigt, ljud, bild, texter gester, mimik osv Dessa kan förstärka varandra men också vara motsägelsefulla.
s.40 “Med begreppet multimodalitet betonas det faktum att vi, i vår kommunikation med varandra, använder en mängd olika teckensystem. Det är således ett begrepp som förklarar att dessa teckensystem samverkar …. “ “....att varje system fungerar både för sig själv och i samspel med andra teckensystem innebär också att motstridiga budskap kan ges via de olika tecken systemen när de används inom ramen för multimodal representation....”
Tecken på kunnande och tecken på lärande
För att se tecken på lärande behöver vi veta vilket kunnande som redan finns ett utgångs- eller nuläge, för att sedan se tecken på lärande, omvandling av kunskap skapande av nya representationer. På sidan 53 står det “För att kunna säga något om det lärande som skett behöver vi därför titta på flera representationer som skapats vid olika tidpunkter. De skillnader som då framträder i fråga om exempelvis uppmärksamhetsfokus utgör det vi kallar tecken på lärande.”
När vi iakttar ett litet barn som fortfarande har ett mycket begränsat kunnande dagligen är det lättare att se tecknen på lärande, nästan från dag till dag – vad är det barnet jobbar med att lära sig eller skapa en nya representation av är det på väg att lära sig krypa, stå, gå, dricka ur glas, bygga på höjden osv. När det gäller äldre barn och barn som vi inte träffar så ofta är det svårt att säga om det är ett lärande som pågår eller om det är en kunskap vi inte hade kännedom om.
Meningserbjudande och affordance
Här blir jag lite kluven av ordens mening, ordet affordance kopplas i mitt huvud till engelskans to afford som kan betyda inte bara att ha råd till utan även ge, tillhandahålla, skänka, tillåta sig vilket gör att jag har lätt för att ta till mej att ordet affordance handlar om vad/vilka möjligheter tillhandahåller, ger, skänker denna saken/miljön - vad kan jag använda den till.
På s44 kopplar boken ihop meningserbjudande och meningsskapande “Begreppet meningserbjudande syftar här på att textens uppbyggnad är meningsbärande - att den har betydelse, Det finns ett alltså något för läsaren att skapa mening kring. Textens form erbjuder på så vis någon form av utgångspunkt för ett meningsskapande - ett meningserbjudande. När vi använder detta begrepp fortsättningsvis är det utifrån just denna betydelse, även om det inte enbart behöver handla om text.”
Jag tycker alltså att affordance och meningserbjudande betyder samma sak.
Sedan tar boken också upp meningspotential, potential, att ha potential = att ha möjligheter, utvecklingsmöjligheter.
Meningspotential =meningsmöjliheter, kan man säga så nej det tycker jag kanske inte men från meningsmöjliheter till meningserbjudande tycker jag inte steget är så långt.
I boken däremot beskriver man dock meningspotential som det, som den som designat miljön/saken har designat den för tex en tumstock är till för att mäta med, det är dess meningspotential. Men om någon använder en tumstock som låtsas svär utnyttjar de dess affordance.
Ett material eller miljö kan vara tänkt(designad) att använda på ett sätt (meningspotential) men kanske även kan användas på ett annat sätt, materialet, miljöns affordance. Ord och andra teckensystem kan också ha ett tänkt användningsområde men vi kan hitta på nya ord eller former av ord eller en ny innebörd, nytt användningsområde för orden/tecknen.
I boken har de också ett exempel om att rutschkanan är designad för att man ska åka ner för den - det är detta designern/konstruktören har tänkt att den ska erbjuda, men i verkligheten kan den säga helt andra saker och även olika saker till olika personer som kryp in under mej och ha mej som koja eller gömställe, se om du kan klättra upp istället för att åka ner det är materialets affordance.
Representationer
Ett fysiskt eller mentalt, bildligt eller grafiskt, verbalt, numeriskt eller symboliskt tecken som representerar/substituerar något för någon. Ex vad får mej att tänka på vatten förutom just vatten, jo tex ritade vågor, ljudet av vatten/vätska i olika former rinnande, spolande, porlande eller skvalpande, en ritad bild av ett glas/bringare med ofärgat eller blått innehåll, tecken och bilder vi använder som stöd i vår kommunikation med vissa barn. När jag skriver ner vad jag hör, sett, läst och förstått brukar den representationen i vanliga fall vara vara ganska klar görande för mej.
Sammanfattning
När jag först hade läst igenom boken tyckte jag att japp den bekräftade mina spontana tankar om dessa 6-7 begreppen, det enda som jag på förhand undrade lite över var affordance men efter att ha läst lite om det tyckte jag mej ha förstått vad man syftade på med uttrycket. Men när jag sedan började skriva kände jag att njae jag vet inte om jag reder ut de här begreppen rätt eller det tycker ju jag att jag gör, men kan inte riktigt stänga igen påsen, jag tror att jag kanske gör något tankefel någonstans som jag inte själv reder ut just nu.
Jag tänker att i vårt yrke när vi pedagoger försöker guida barnen till att lära sig lära och att lösa problem genom att skapa struktur och koppla ihop att ett och ett kanske blir både två och tre då designar vi för lärande. Det lärande vi som lyhört försöker förstå genom att tolka alla kommunikations försök och försöka ha en miljö och atmosfär där utforskande är möjligt och leder till lärande för att pedagogerna runt barnen öppna och villiga att förstå och förändra att göra vägen till kunskap tillgänglig på många olika sätt. Barnens sätt att lära är att skapa mening och egna representationer av/för olika saker i vår omvärld. Saker och miljöer mm kan vara tänkta för ett visst användande det är det de är designade för, men de kan också erbjuda alternativa användningsområden, ha ytterligare utvecklingsmöjligheter - deras affordance.
Den förförståelse jag har, har inte riktigt lyckats assimilera det jag läst och jag tycks inte kunna släppa mitt sätt att tänka och tänka på ett nytt sätt än.Ser fram emot att diskutera detta i gruppen och hoppas jag lyckas reda ut mina tankesnurror.
Referenser
Elm Fristorp, L. (2012). Design för lärande i förskolan. Bookwell, Finland