Boken Sågspån och eld är skriven av Vibeke Olsson och utgiven år 2011 på Libris förlag. Sågspån och eld är den tredje boken i en planerad serie om sex böcker om Bricken Ericsson på Svartviks sågverk utanför Sundsvall. Året är 1887 och Bricken, 20 år, försörjer sig på att ha arbetare på sågen som matgäster.  Arbetarna har fått det något bättre sen den stora strejken år 1879 men fortfarande är det en kamp för tillvaron om man tillhör arbetarklassen som Bricken gör. Mot bakgrund av funderingar om arbetarklassens villkor och om frälsning fylls Brickens tillvaro av frågan om hon kommer att kunna gifta sig med Natan - mannen som förlorat sin arm och som en gång lämnat henne. Efter flera prövningar som bla innebar en sejour i Stockholm som tjänsteflicka och ett oäkta barn med en annan man återvänder Bricken till Svartvik och gifter sig med Natan.

Ur närhetsperspektivet är Sågspån och Eld inte en bra källa eftersom den är skriven i början 2000-talet och berättelsen utspelar sig på sent 1800-tal. Det ger en lucka på drygt 100 år. Med detta i tanke så kan författaren inte själv ha upplevt det hon skriver om utan hon är beroende av källor. Beroendeperspektivet  mer i detalj är svårt att uttala sig om eftersom inga källor anges i boken. Författaren tar tydligt ställning för arbetarklassen och boken är därmed tendentiös och mindre bra ur tendensperspektivet. Min bedömning är dock att författaren är ordentligt påläst och att hennes skildring av hur det var att leva som arbetare på ett sågverk i Norrland under sent 1800-tal kan användas för att få en inblick i arbetarnas livssituation.

Berättelsen i Sågspån och eld är på flera sätt existentiellt historiebruk eftersom den på flera plan handlar om aspekter av identitet som klass (arbetarklassen), ursprung (Norrland), religion (baptiströrelsen) och kön (kvinna). Med tanke på det kvinnliga berättarperspektivet och att huvudpersonen tillhör arbetarklassen kan man också hävda att berättelsen är moraliskt historiebruk eftersom den ger röst åt en grupp som inte fått så mycket utrymme i vår historieskrivning nämligen arbetarklassens kvinnor. Boken i sig är också ett exempel på kommersiellt historiebruk eftersom försäljning av boken ger inkomster till författaren.  

Serien om Bricken och därmed även Sågspån och eld har flera tema. Ett är arbetarklassens uppkomst  och växande förmåga att organisera sig exemplifierat med strejken 1897 och detta tema återkommer i flera museer och arkiv över hela Sverige. Ett annat tema är vardagslivet för kvinnor och barn under den tidiga industrialiseringen och detta tema förekommer hos flera andra författare tex Moa Martinsson och Per-Anders Fogelström. Ett tredje tema är hur den kristna religionen påverkar människor och detta tema har Vibeke Olsson själv utforskat tidigare i sin serie böcker om de tidiga kristna i Romarriket.

Berättarperspektivet  i Sågspån och eld är första person. Vi följer händelseförloppet ur Brickens perspektiv och det är hon som berättar  i jag-form och på så sätt är perspektivet arbetarklassens. Berättelsen är kronlogisk med återblickar till Brickens barndom ffa till strejken 1879.

Miljöbeskrivningarna är detaljerade med detaljer om syn-, lukt- , hörsel - och känselintryck. Man lever sig in hur det var att leva på ett sågverk på 1880-talet med ljuden, lukterna och känslan av beroende och tillhörighet. Karaktärerna skildras både genom regelrätta beskrivningar av utseende men också genom Brickens tolkningar av deras sinnesstämningar.

Alternativa perspektiv kan vara att samma berättelse berättas tex ur Natans perspektiv eller att någon ur relativ överklass berättar antingen i första person hur han eller hon upplevde samma period på samma plats eller att någon berättar om Bricken dvs att berättarperspektivet är i tredje person.

Viktiga händelser i boken är strejken 1879, som Bricken var med om som barn och som gjorde ett starkt intryck på henne, och branden i Sundsvall 1888, där Bricken återfick kontakt med Natan. Båda dessa händelser har hänt på riktigt.^[1]