Kvinna, man eller människa?

Jag var ute på en promenad i vårsolen och lyssnade på P3 Dokumentär. Just denna dag var det Kumlafallet som spelades i mina hörlurar. Ett fall som fick mig att bli både arg och ledsen. År 2013 valde en flicka i Kumla att ta sitt liv på grund av att hon var utsatt för sexuella trakasserier. En man hade flertalet gånger tvingat flickan att visa sig naken i webbkameran och när hon inte längre ville, hotade han med att skicka filmerna till hennes föräldrar. Flickan var bara 13 år. Till slut såg hon inte längre någon annan utväg än att en kylig fredagsmorgon i mars ställa sig framför tåget och låta det ta hennes liv. Sorgligt nog är flickan i Kumla är långt ifrån den enda som råkat ut för detta. Varje dag blir kvinnor utsatta för diverse hemskheter, enbart på grund av att de är kvinnor. Under upplysningstiden sa den välkände författaren Rousseau att “kvinnan är skapad för att behaga och underkasta sig mannen; och att det är hennes plikt att vara angenäm för sin make - eftersom detta är huvudsyftet med hennes tillvaro.” Detta omnämns och kritiseras i Mary Wollstonecrafts verk Till försvar för kvinnans rättigheter från 1792. Likväl att den kvinnosyn Rousseau hade på 1800-talet var utbredd då, likväl finns den nu. Ett samhälle gynnas inte av tydliga könsroller. Vi behöver förändring.

Ett viktigt problem med så pass definierade könsroller som samhället har idag är att människor inte får vara som de vill. Tydliga könsroller bidrar till tydliga restriktioner för hur man som man eller kvinna bör vara. Hur man bör se ut. Jag är säker på att du som läser det här, precis som jag, anpassar dig efter vad som anses kvinnligt och manligt. Att du beter dig på ett visst sätt och klär dig i vissa kläder, bara för att du råkade födas i ett visst kön. Oavsett om det sker medvetet eller undermedvetet, så tror jag att de allra flesta beter sig på det sätt som förväntas av dem. Oftast är det inget problem. Jag själv trivs med att vara kvinna, men begränsas också av det. Som kvinna förväntas man vara vara ansvarstagande, blygsam och duktig. Man förväntas att alltid göra mitt bästa och aldrig säga några fula ord. Anna Maria Lenngren skriver i sin dikt Några ord till min dotter från 1798: med läsning öd ej tiden bort, vårt kön ej det behöver. Exakt så är det inte idag. Kvinnor har samma normativa möjlighet att utbilda sig, samtidigt som vi förväntas att inte prata om att vi är bildade, vilket däremot är helt socialt accepterat för män att stoltsera med. Kvinnor bör få vara lika stolta som män över saker de åstadkommit. Det borde vara en rättighet. Tyvärr är inte det värsta med definierade könsroller att människor stoppas in i fack, utan att de värderas utifrån vilket fack de hamnat i.

Det allra största problemet är att tydliga könsroller skapar förtryck. Förtryck mot alla som inte är män. Förtryck mot 13-åriga flickor som blir sexuellt utnyttjade av äldre män. Förtryck som dödar. I Sverige har vi det jämförelsevis bra ställt gällande könsroller. Kvinnor kan få alla jobb som män kan få, kvinnor har samma rätt till utbildning och vår riksdag är numera nästan jämnt fördelad mellan andelen kvinnor och män, vilket Riksdagen menar i sitt inlägg, skrivet 18 maj 2016, “På väg mot en jämställd riksdag men utmaningar kvarstår. Det är nödvändigtvis inte i riksdagen kvinnoförtrycket sker. Det är i det dolda. I hemmet, på arbetsplatsen, på internet. Där kvinnor blir slagna, hotade och våldtagna för att, som Rousseau nämnde, vara angenäma sin make. Där kvinnor väljer att ta sitt eget liv för att de blivit sexuellt utnyttjade. Det är där förtrycket är farligt.

Som kvinna är det ett självklart val för mig att kalla mig feminist. Att stå upp för att människor, oavsett kön, ska få vara sig själva. Att stå upp för att krossa könsrollerna. Att stå upp för att 13-åriga flickor inte ska behöva ta sitt liv på grund av att de blir sexuellt utnyttjade. Förhoppningsvis kommer vi i framtiden inte ha några tydligt definierade könsroller utan låta alla få vara sig själva. Vi bör sträva efter en framtid där ingen sorteras utifrån vilket kön den har och där ingen förtrycks på grund av det. En framtid där ingen ses som objekt utan istället ses som det vi faktiskt är, människor.

Anna Johansson