2. Avhandling

2.1 Bakgrund

2.11 Vitryssland bakgrund

Vitryssland är ett ungt land, som förr var en del av Sovjetunionen tills de bröt sig ur 1991.^[1]För att förstå varför man har en dålig inställning till journalister i Vitryssland, måste man gå tillbaka till när det tillhörde Sovjetunionen.

Censur har alltid förekommit i sovjetisk media. När Sovjetunionen kom till, beordrade regeringen att alla böcker som kom ut före revolutionen och alla utländska böcker och journaler ifrån bibliotek skulle förstöras (med vissa undantag). Sovjetiska medborgare var positiva till förstörandet av politisk inkorrekta påstående eftersom folk som var inblandade i dem blev ofta förföljda av staten.^[2] 

Den sjätte juni 1922, skapades en byrå som kallades Glavlit. Byrån hade ansvar för alla böcker, tidningar, reklam och produktetiketter som gavs ut censurerades till statens fördel. Hur staten kunde kontrollera all media var genom att göra all mediaproduktion statligt ägd och då göra alla som jobbar i media till statligt anställda. För att hindra utländsk rapportering via radio, använde man starka apparater som störde deras signaler.^[3]

2.12 Sverige bakgrund

Sverige fick år 1766 sin första tryckfrihetslag, som stoppade censur och införde offentlighetsprincipen i svenska myndigheter. Den har dock avskaffats och införts på nytt många gånger under historiens gång. Den tryckfrihetsförordningen som gäller idag är den som antogs 1949 och den är en av Sveriges grundlagar.^[4]

Man har också infört yttrandefrihetsgrundlag år 1991 som är lik tryckfrihetsförordningen, fast den berör mest digitala media.^[5] I Sverige har man givit ut tidningar ända sedan år 1645, men de var till en början präglade av politisk propaganda som gynnade makthavarna.^[6] Upplysningen slog igenom hårt i Sverige och ledde till att man länge i Sverige har gått mot ett mer sekulärt samhälle med åsiktsfrihet som vi har idag.^[7]

2.21 Vitryssland idag

Idag har Vitryssland en lagstiftning som begränsar pressfriheten i landet. I den vitryska strafflagens artiklar 367, 368, 369, 369.1 beskrivs att man inte får förtala och förolämpa tjänstemän, presidenten eller den vitryska republiken.^[8] Det statskritiska organisationen BAJ (Belarusian Association of Journalists) har flera gånger blivit trakasserade av polisen och statens tjänstemän. Det visar att oberoende media är strängt kontrollerad^[9], även fast Vitryssland uppger sig för att vara en republik. Pressfriheten är skyddad av den vitryska grundlagen, men sedan 2009 begränsas pressfriheten med en medielag som tvingar alla medieföretag att registrera sig hos Informationsministeriet, som granskar vad som rapporteras.^[10]

För de utländska journalisterna är det säkrare, men det är fortfarande samma regler för de utländska journalisterna som för de inhemska. Under ishockey-VM i maj fick journalisterna ett visum där det står att de endast får prata om den pågående hockeyn. Under VM har man även gömt och tystat ner de flesta människorättsaktivisterna i landet genom att hålla dem i fängelse tills tuneringen är slut.^[11]

2.22 Sverige idag

Sverige har idag tre grundlagar som skyddar svensk massmedia; Regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Tryckfrihetsordningen förbjuder censur av skrivna texter, har meddelarfriheten och reglerar offentlighetsprincipen som ger folk tillgång till offentliga handlingar. När Sverige kom  i EU 1995, fick Sverige tillämpa några nya lagar som begränsar yttrande- och tryckfriheten en aning. Man har sekretess- belagt fler offentliga handlingar än tidigare och lägger skulden på att man annars skulle kränka PUL.^[12]

Sverige är ett av länder där folk läser tidningen mest i världen. År 2011 var det tre av fyra vuxna som läste dagstidningen varje dag i Sverige. Siffran sjunker dock eftersom dagstidningar har fått mer konkurrens av andra media. För att dagstidningar ska kunna överleva och användas som massmedia, har man givit statligt stöd sedan 1971 till de som det gick sämre för.^[13] 

En informell benämning på massmedia i Sverige är “den tredje statsmakten”. Man menar då att första makten är regering, andra makten är riksdagen och tredje makten är då massmedia. Den tredje makens uppgift är då att granska de andra makterna, så att staten inte kan göra något utan att befolkning vet om det.^[14]