Civil olydnad. Rätt eller fel?

I år är det 62 år sedan Rosa Parks vägrade ställa sig upp för en vit man på bussen, och 11 år dessförinnan räddade Raoul Wallenberg tiotusentals judar under andra världskriget. Trots att de använde sig av civil olydnad är dessa två personer hyllade och omtalade över hela världen. Civil olydnad är en form av motstånd utan våld där man öppet bryter mot en lag eller vägrar följa vissa myndighetsbeslut. Men när är civil olydnad okej och när går man över gränsen? Jag tycker det är rätt att ta lagen i egna händer i syfte att stå upp för de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Att såsom Raoul Wallenberg ta lagen i egna händer för att rädda liv är något som vi alla idag står bakom. Han räddade tiotusentals judar i naziockuperade Ungern under andra världskriget. Under juli och december 1944 utfärdade Wallenberg skyddspass och skyddade judar i byggnader som betecknades som svenskt territorium, detta skrivs på hemsidan som har samma namn som han själv. Det Wallenberg gjorde bröt mot flera lagar, men han gjorde det för ett högre syfte. Han stod upp för de mänskliga rättigheterna. Han riskerade sitt liv, för att rädda andras. Genom de handlingar som han utförde räddade han som sagt livet på tiotusentals judar. Judar som annars skulle dött, helt utan anledning. Eller förlåt, av den anledning att de var judar. Wallenberg togs till fånga av ryssarna och de hävdar att han dog, eller mördades i fängelset 1947. Han dödförklarades så sent som 2016, men ingen vet säkert vad som hände med honom. Något som man dock vet säkert är att Raoul Wallenberg är en hjälte. En hjälte som bröt mot lagen. Ingen svensk har fått så många skolor, gator och parker uppkallade efter sig som han. 

Att ta lagen i egna händer för att stå upp för de grundläggande mänskliga rättigheterna kan också förändra samhället. Som Jan Lindström skriver i artikeln “De vägrade veta sin plats”, i UR texter och tankar, 1996 vägrade Rosa Parks resa sig upp för en vit man på bussen i Alabama, något som var olagligt på den tiden. Denna handling skulle komma att bli startskottet för den svarta frihetskampen och hon skulle komma att bli en hjältinna och förebild för medborgarrättsrörelsen. Det hon gjorde förändrade samhället till det bättre. Men det är fortfarande en lång väg kvar innan vi uppnått ett jämlikt samhälle där alla accepteras för den de är. Förändringar sker ofta långsamt, men någon måste börja. Rosa Parks började, det är nu vårt ansvar att fortsätta. Otaliga gånger har människor brutit mot lagen för att protestera mot eller för att försöka förändra samhället. Men var ska man dra gränsen mellan vad som är okej och vad som inte är det? Alla som läser detta kan förhoppningsvis hålla med om att när det kommer till att försvara de grundläggande mänskliga rättigheterna är civil olydnad okej.

Genom att ta lagen i egna händer i syfte att stå upp för de grundläggande mänskliga rättigheterna kan man påverka  människor både på individnivå men även ur ett samhällsperspektiv. Det som Rosa Parks gjorde när hon vägrade ställa sig upp för en vit man på bussen, hade ju aldrig skett om hon följt lagen. Det som Raoul Wallenberg gjorde för tusentals judar under andra världskriget, hade heller aldrig skett om han följt lagen. Utmärkande för Rosa Parks och Raoul Wallenbergs civila olydnad är att deras gärningar inte skadade någon annan, förutom att de satte sig själva i fara. Det är ett starkt skäl till att de i efterhand ses som hjältar och inte kriminella. Deras handlingar kräver mod. Mod och förmågan att sätta något annat före sig själv. Ofta gör man det inte för att få ära och berömmelse. Ibland blir man inte ens uppmärksammad förrän efter man dött. Man gör det för att hjälpa andra. Man gör det för sig själv och sina ideal. Man gör det för att någon måste. Personer som väljer att bryta mot lagen för ett större syfte tycker förmodligen att det är värt alla konsekvenser som kan följa. Man gör skillnad. Det blir spännande att se vilka som blir vår tids hjältar, som genom civil olydnad förändrar den värld vi lever i idag till det bättre.

Hej Clara!

Jag har läst din krönika om civil olydnad med syftet att det är okej att ta lagen i egna händer när man strider för människors rättigheter. Du har en väldigt intresseväckande text med flera vinklar vilket gör att texten får en dynamik och gör den läsvärd. Jag håller med dig om att civil olydnad är bra när man strider för mänskliga rättigheter. Jag gillar även din syn på hur Raoul och Rosa ses som hjältar för de använde inge våld mot andra vilket jag tror inga många tänker på. Det gav mig och andra läsare ett större perspektiv om civil olydnad och gör att man blir väldigt intresserad att fortsätta läsa krönikan men även kanske diskutera den med andra.  Jag förstod din förklaring att civil olydnad är början på en förändring, något väldigt många behöver i vår värld idag. Jag förstår även din förklaring att Raol bröt mot lagen för ett högre syfte men jag tycker det kommer fram lite slarvigt. Resten av stycket blir mera om berömma Raol än om att berätta om just förklaringen. Försök att ändra din Rubrik så den väcker mer intresse än rent av berättar om ämnet. Du använder dig även av stilfigurer som anafor, anadiplosis m.m.