Hermods                                                UTREDANDE UPPSATS

James Weikert                                        SVA 3/Svenska som andraspråk 3

Göteborg

Krigsrelaterad retorik

- en jämförelse av retorik som används i olika krigsrelaterade kontexter

                                                        Handledare: Ellinor Eklöf

Inledande sammandrag

Vad är de retoriska mekanismer som används inom krigsrelaterad retorik? Denna litteraturstudie syftar till att jämföra och granska hur retoriska språk används i olika krigsrelaterade tal- och skrivsituationer. Frågeställningarna var (1) vilka medel används i krigsrelaterad retorik för att övertyga och påverka publiken, och (2) om det finns några element som särskilt kännetecknar krigsrelaterad retorik till skillnad från retorik relaterat till andra ämnen.

Studien undersökte uppmålandet av ‘hjältar’ och ‘fiender’, eufemismer och diplomatiskt språk, alarmistiskt språk, samt ironisk kommunikation med fienden. Slutsatsen visade att de flesta retoriska element tillhörde uppbyggandet av en dualistisk världsbild inkapslad av dikotomin ‘Godhet–Ondskan’. Dock kan man inte påstå att detta enbart kännetecknar krigsretorik då denna typ av polarisering även syns i många andra retoriska sammanhang.

Sökord: krig, retorik

Innehållsförteckning

Inledande sammandrag        2

1. Inledning        4

1.1 Syfte och frågeställning        4

2. Metod och material        4

2.1 Metod        4

2.2 Material        4

3. Resultat        4

3.1 Dikotomi och polarisering        4

3.1.2 Godhet – ondskan        5

3.2 Krigseufismer och diplomatisk språk        6

3.3 Att måla upp hotbilder        7

3.4 Att lura fienden        8

4. Diskussion        8

Källförteckning        10

1. Inledning

Krigsrelaterad retorik har flera mål och publiker. Inte minst är fienden en viktig publik för retoriken, men ett land måste också övertala sina egna styrkor och befolkning. Denna uppsats är ett försök att granska de retoriska mekanismer som används av olika aktörer i flera krigsrelaterade kontexter.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att jämföra och granska hur retoriska språk kan användas i olika krigsrelaterade tal- och skrivsituationer. Frågor som utreds är (1) vilka medel används i krigsrelaterad retorik för att övertyga och påverka publiken, och (2) om det finns några element som särskilt kännetecknar krigsrelaterad retorik till skillnad från retorik relaterat till andra ämnen.

2. Metod och material

2.1 Metod

Krigsrelaterad retorik är ett mångfacetterat ämne för en litteraturstudie. För att hitta vägen framåt identifierades olika retoriska tal- och skrivsituationer. Därefter kunde retoriken som används i de identifierade retoriska situationerna jämföras. Databaserna SWEPUB och DiVA söktes. 

2.2 Material

Rolf Hugosons Krig och retorik var den enda källa på svenska som analyserade ämnet i sin helhet och introducerade många tanketrådar.^[1] Artiklarna och uppsatserna koncentrerade sig på mer specifika aspekter. Ett exempel är Mral och Vigsjös artikel om beredskapsretorik.^[2] Därtill bidrog Hammarströms uppsats Krig i drömfabriken till en alternativ kulturell vinkel bestående av krigsretorik i Hollywoodfilmer.^[3] 

3. Resultat

3.1 Dikotomi och polarisering

Vad gäller krig kan de grundläggande värdena presenteras som olika dikotomier. Denna polarisering begränsar och styr publiken mot den önskade uppfattningen.

3.1.2 Godhet – ondskan

Hammarström beskriver hur det är bekvämt för oss att ha världen indelad i gott och ont ^[4] och Hugoson nämner att det genom kulturhistorien har skapats myter som hyllar hjältens offervilja i kampen mot ondskan.^[5] Hammarström visar i hans uppsats att hjältemod kännetecknas bland annat av en stenhård vägran att underkasta sig i kampen mot ondskan.^[6] I den svenska beredskapsfoldern Om Krisen eller Kriget Kommer från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap står det “‘Om Sverige blir angripet av ett annat land kommer vi aldrig att ge upp. Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska’”.^[7] Hugoson poängterar att den sista meningen är ett kategoriskt yttrande som utesluter fred genom svenskt nederlag.^[8] Enligt Hammarström är martyren ett viktigt motiv inom en nations krigspropaganda.^[9] Hammarström har en hypotes om vad som sker när vi tittar på krigsfilmer som visar hjältar - nämligen att vi fantiserar om att bli någon annan och att “dö för vårt land mot en uppenbart ond fiende”.^[10] Hugoson bevisar hur sådana fantasier gynnar propagandister med exemplet av Yang Gensi.^[11] Gensi hyllades av kinesisk propaganda med slogan “‘Lär av Yang Gensi’” efter att han sprängde sig själv och dödade fyrtio marinsoldater i Koreakriget istället för att ge sig.^[12]

Man kan också använda ett historiskt exempel för att stödja retoriken om hjältemod. Hugoson skriver att historiska exempel som är “drastiska och förenklade” föredras av publiken.^[13]. Därtill nämner Hugoson att det är bättre att använda ett äldre historiskt exempel för att det har ett väletablerat symboliskt värde bland folket.^[14] Ett sådant exempel valdes av George W. Bush när han kopplade samman två katastrofer som skedde på amerikansk mark: terroristanfallen den 11 september 2001 och anfallet på Pearl Harbor under andra världskriget.^[15] Bush sade att efter katastrofen Pearl Harbor blev USA frihetens förkämpar och att denna plikt fortgår även efter terroristattackerna den 11 september 2001.^[16]

Wagnsson utgår ifrån identitetsforskning för att påstå att krigsretorik är ett sätt att skapa den nationella identiteten genom positiv och negativ identifikation.^[17] Att identifiera sig med hjältar är positiv identifikation, men Wagnsson förklarar att fokuset på negativ identifikation är ‘den andre’ som vi inte vill vara — fienden.^[18] Krigsretoriken “målar upp fiendebilder och stärker så det nationella medvetandet”.^[19] Sven-Göran Malmgren beskriver i sin artikel att George W. Bush kallade Irak, Iran och Nordkorea för “‘Axis of Evil’”.^[20] Enligt Malmgren är “‘Axis of Evil’” en slags neologism som sammansvetsar två termer: “‘The Empire of Evil’”  som användes av före detta presidenten Ronald Reagan för att beskriva sovjetkommunismens ondska, och “axelmakterna” som var de samarbetande nationerna av Italien, Tyskland och Japan i andra världskriget.^[21] Malmgren drog slutsatsen att neologismen “‘Axis of Evil’” sammanflätar både nazismens och kommunismens ‘ondska’ genom att använda sig av Amerikanernas kollektiva historiska medvetande.^[22] 

Hammarström noterade att George H.W Bush (George W. Bushs far) talade om  krigshandlingar i Kuwait som om att det var Saddam Hussein som personligen mördade och våldtog där.^[23] Här har Bush låtit det generella stå för det konkreta, en tankefigur som kallas för synekdoke,^[24]som enligt Hugosson låter talaren hålla detaljer i dunkel.^[25] Hammarström menar att publiken skulle rikta all deras ilska mot Saddam Hussein, som därför målas upp som demonisk.^[26] Hugoson observerade att Rudyard Kipling skrev att världen är delad i människor och tyskar.^[27] Kipling använde alltså den outtalade dikotomin ‘människor – djur’ för att påstå att tyskarna var djur.^[28] Hammarström skrev att George W. Bush polariserade också hela världen den 11 september när han sade “‘antingen är ni med oss eller också är ni med terroristerna’”.^[29] Plötsligt var världen delad i två delar med bruk av dikotomin ‘USA-stödjande – onda terrorister'. Sådana konstruerade världsbilder tillhör krigsretorik enligt Peter Ström-Søeberg.^[30] Han betonar att krigsretorik är framförallt “verklighets­konstruerande” som har för syfte att upprätta en verklighetsbild som “ger en mening att döda och bli dödad för den bilden”.^[31]   

3.2 Krigseufismer och diplomatisk språk

De som krigar använder krigseufemismer, eller vad som kallas för paradiastola, om det är en riktig förvanskning.^[32] I hans kandidatuppsats påstår Billqvist att sådana eufemismer “syftar till att förminska eller bagatellisera själva stridandet”.^[33] Hugoson berättar att ett “kirurgiskt ingrepp” betyder bombning, men kirurgin föreställer en precis borttagning av något obehagligt från 'civilisationens kropp’.^[34] Meningen med kirurgi är att bota, inte döda. På liknande sätt betonar Hugoson att det krigiska ordet “blockad” ersätts av den medicinska metaforen “karantän” av John F. Kennedy.^[35] Man associerar metaforen “karantän” med förhindrandet av smitta, inte en militär omringning. När det gäller själva dödandet av människor används enligt Billqvist “avpersonifierande uttryck” inom militären som “soft skin targets” (‘mjukhyade mål’).^[36]  

Det är välkänt att politiker använder eufemismer. Hugoson definierar diplomatiskt språk som “nedtonandet av ett annars hetsigt tonfall”.^[37] Därmed kan starka varningar levereras samtidigt som själva krigshotet mildras. Hugoson poängterar att när NATO meddelade Ryssland att “‘åtgärder åtagits’” till följd av Kruschevs krav att de skulle lämna Berlin, betydde det att NATO skulle göra sig redo för krig.^[38] Han nämner också uteslutning som en metod inom diplomatiskt språk, som när Lloyd George hotade Tyskland med krig 1911, utan att säga ordet ‘krig’: “‘fred till det priset vore en förödmjukelse vårt storslagna land inte skulle kunna tolerera’”.^[39]

3.3 Att måla upp hotbilder

Ibland vill retorikern skrämma sin egen nations befolkning för att uppnå ett mål. Då är fienden inte bara ond, utan kan också skada oss. När stöd saknades för ett krig mot Irak kom premiärminister Tony Blair med ett påstående som var högst alarmistiskt: underrättelsetjänstens dossier avslöjar att Iraq kan beredda massförstörelsevapen inom 45 minuter.^[40] Orden “inom 45 minuter” var konkret nog för att göra hotet påtagligt och överhängande. Dock enligt professorn Sven-Göran Malmgren är Blairs påstående starkare än dossiern han nämnde som källa.^[41] Det beror på att Blairs formulering använder det faktiva verbet “avslöja” som förbinder talaren till sanningen av påståendet, istället för dossierns icke-faktiva verb “göra troligt”.^[42] 

Mral & Vigsø noterar hur den Svenska beredskapsfoldern När kriget kommer från 1961 ger en alarmerande beskrivning  av “‘alla medel’” en angripare kan använda i ett koordinerat anfall.^[43] Angriparen personifieras som ‘han’, vilket gör hotet mer personligt.^[44] ‘Han’ invaderar “‘över landsgränsen, över havet och genom luften…Med flyg och robotar’”.^[45] ‘Han’ vill även sprida sjukdomar som till och med skadar djur.^[46] 

Inte bara våra kroppar utan även våra sätt att leva kan förstöras. Mral & Vigsø kommenterar att beredskapsfoldern När kriget kommer från 1952 uppmanade folket att försvara det svenska samhällets grundläggande ideologiska värderingar under krig: “‘Det gäller den livsform vi har, vår frihet, vårt levebröd, våra efterkommande, ja, det gäller hela det svenska samhällets bestånd’”.^[47] 

3.4 Att lura fienden

En retoriker vill förenkla världsbilden för sin befolkning och sina soldater. Därmed görs deras uppfattning säkrare. Vad gäller kommunikationen med fienden är det tvärtom. Hugoson hävdar att inom fiendens led vill man skapa falskt förtroende och förvirring, därför är ironin det främsta retoriska vapnet man använder för “att göra motparten osäker”.^[48] Enligt Hugoson är krig “ett ironiskt spel mellan avslöjandet av verkligt starka positioner och döljandet av svaga punkter, och tvärtom”.^[49] Hugoson ger exemplet på när USA misslyckades att använda den avskräckande effekten av atombomben — det första av sin typ — i deras retoriska kommunikation med Ryssarna.^[50] Ryssarna låtsades vara helt oimponerade av det nya vapnet i deras retoriska kommunikation med USA, och därför neutraliserades den politiska effekten av avskräckningen.^[51]           

4. Diskussion

Man kan isolera vissa retoriska medel inom den forskade litteraturen.

Ett alternativt perspektiv tas upp av Hugoson, som var den enda källa som skrev om den retoriska kommunikationen med fienden. Där hävdar han ironin som det viktigaste retoriska vapnet för att göra fienden osäker. Däremot var språkliga exempel svåra att hitta, och hans tolkning av ironin verkar inkludera icke-språkliga krigshandlingar, som ligger utanför uppsatsens sfär.

Både Hugoson och Hammarström observerar att referenser till skildringar av mytiska, självuppoffrande hjältar eller deras drag används i retoriken för att publiken ska kunna identifiera sig med sådana figurer. Hugoson visar också hur ett ideologiskt budskap bestående av en nations pågående, heroiska kamp mot ondskan kan uttrycks med hjälp av symbolvärdet i ett historiskt exempel.

‘Hjälten’ kämpar emot fienden, som enligt Wagnsson presenteras som ‘ond’ genom fiendebilder. Fiendens ondska skildras noggrant och kreativt. Malmgren noterar neologismens makt för att väcka negativa associationer. Hugoson nämner tankefiguren synekdoke som ett verktyg för att dölja aktörer och Hammarström visar hur denna tankefigur används för att rikta publikens ilska mot den som retoriken vill identifiera som fienden. Denna avhumanisering av fienden gör det moraliskt enklare att döda henne. Billqvist och Hugoson beskriver hur eufemismer förvandlar våld mot fienden till affärsmässiga, känslolösa handlingar. Som om levande personer var icke-levande krigsmål som till exempel krigsfordon eller byggnader.    

Med alarmistiskt språk kan man understryka fiendens kapacitet att skada nationens befolkning och får hotet att tas på allvar. Både Malmgren och Mral & Vigsø betonar hur konkreta detaljer om hotet gör hotbilden påtagligt. Malmgren beskriver även hur denna påtaglighet kan ökas av återgivningen av offentliga rapporter med vridet språk (som ändring av nyckelverbet) troligtvis för att säkerhetisera en politisk fråga. Mral & Vigsø visar att om man påstår att livsformen är hotad — alltså värderingarna och status quo som folket är vana med —  kan det vara ett mäktigt retoriskt verktyg för att påverka publikens känslor.

Wagnsson påstår att krigsretorik bidrar till det nationella identitetsskapandet. Istället för identitetsskapandet betonar Ström-Søeberg krigsretorikens roll i det nationella verklighetsskapandet för att manipulera publiken och motivera dem att döda och dödas.

Sammanfattningsvis verkar de flesta element tillhöra uppbyggandet av en dualistisk världsbild inkapslad av dikotomin ‘Godhet–Ondskan’, och den resulterande världsbilden är onyanserad och enhetlig. Dock kan man knappast påstå att detta enbart kännetecknar krigsretorik då denna typ av polarisering även syns i många andra retoriska sammanhang. Däremot tog Ström-Søeberg upp en stor skillnad — i krig dör folk och måste dödas. Det kanske lägger till en viss ökad intensitet. Extremt språk föds av extrema situationer, och det finns inte mycket som är mer extremt än krig.

Källförteckning

Billqvist, U., ‘Eufemismens retorik: En undersökning av hur eufemismer kan användas för att

rättfärdiga eller uppvärdera etiskt kontroversiella företeelser, med fokus på abortdebatten och kontexten abort’, Lund University Publications,

https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8569407&fileOI

d=8569410, Hämtad 25 feb. 2023

Hammarström, E., ‘Krig i drömfabriken: En studie om krigsretorik och Hollywood-film’,

Nivå C Uppsats, Uppsala Universitet, Uppsala, 2011,

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:534819/FULLTEXT01.pdf, Hämtad 10 feb. 2023.

Hugoson, R., Krig och retorik (Lund: Studentlitteratur, 2004)

Malmgren, S., ‘Ondskans axelmakter – och lögnens’, Retorikförlaget (1 dec. 2003),

https://www.retorikforlaget.se/ondskans-axelmakter-och-lognens/, Hämtad 10 feb. 2023.

Mral, B. & Vigsø, O., ‘ “Om kriget kommer” – Beredskapsretorik då och nu’, Retorikförlaget

(21 maj 2018),

https://www.retorikforlaget.se/om-kriget-kommer-beredskapsretorik-da-och-nu/,

Hämtad 10 feb. 2023.

Ström-Søeberg, P., ‘Krig & retorik’, Retorikförlaget (1 jun. 1999),

https://www.retorikforlaget.se/krig-retorik/, Hämtad 10 feb. 2023.

Wagnsson, C., ‘Att legitimera våld’, Retorikförlaget (1 mar. 2002),

https://www.retorikforlaget.se/att-legitimera-vald/, Hämtad 10 feb. 2023.