Kurt Hultgren , Resenärsforum
Fyrstegsprincipen - behöver vi bygga nya vägar? Bättre kollektivtrafik är faktiskt ökad välfärd!
Visserligen är Vägverket större än Banverket men vaför går det så trögt?

Christer Ljungberg, Ljungbergs blogg
Hållbara transporter
Vad är det som driver?
1. Klimatet
2. Olja
Ibn Saud och Roosevelt träffas efter Jaltaavtalet. USA lovar att försvara Saudi mot tillgång till billig olja
Vad kommer efter oljan? S.k miljöbilar? Elhybrider, biogas, finetanol?
3. Hälsoaspekter
Inte bara fetma utan att människor utsätts för kväveoxid
Vägtrafiken minskade under 2008 med 0,8% (ökade 3% under 2007 - inkl. godstransporter via landsväg)
Även i USA minskade trafiken, förmodligen pga finanskrisen.
Problemet är "hypermobility"  - rörligheten ökar och därmed biltrafik samtresande i allmänhet (tåg etc),

Varför ökar trafiken?
Vi socialiseras in i bilsamhället. Det är rationellt att ta bilen, vi lever i ett perfekt bilsamhälle
Rörlighetetns politiska filosofi - "rörligheten är vägen till utveckling"

Det handlar inte om rörlighet - det handlar om tillgänglighet
Rörlighet är ett medel. Rörlighet ger transport = kostnader. Tillgänglighet = nytta

Tvågradersmålet i sikte?
Räcker det med tekniklösningar? Det finns ett glapp mellan teknikscenarion och målscenario
Det behövs ett paradigmskifte från rörlighet till tillgänglighet

4 grundläggande principer
1. Arbeta med beteendepåverkan
2. Styra ekonomiska incitament
3. Planera smart
4. Ny teknik

Vilken kollektivtrafik vi har gör skillnad. Män släpper ut mer CO2 än kvinnor
Vi behöver ta utrymme från biltrafiken och ge till kollektivtrafiken. Mer resande om kollektivtrafiken är bättre
I den spanska stad Parla gick man från 0-100% spårtrafik på 4 år (2003-2007). Det skedde i nära samråd med befolkningen

Recept för ett renare transportsamvete:

Efterföljande diskussion:
Susanna Elfors: Tankar om "shared space" - att låta trafikanter samsas, inte separera trafiken?
Christer Ljungberg: Det är ingen universallösning men kan funka i vissa lägen
Andreas Nord: Spårbilar?
Christer Ljungberg: smal nisch, skulle isåfall vara för att det är det enda sättet att få ut bilisterna ur bilarna, dålig tillgänglighet, måste vara tätt mellan hållplatser - vi har ett system redan - bilar :-D. Det kan dock fungera bra i t. ex sjukhusområden eller på universitetscampus
Johan erlandsson: Vad leder till det här slentrianmässiga bilåkandet?
Christer Ljungberg: Vi är vanemännisor, vi har investerat pengar i våra bilar och vi tänker helt enkelt inte. Det har visat sig att bilpooler minskar bilresor. Em lösning skulle vara att sälja bilen och gå med i bilpool. Dessutom är bensinpriserna för låga. Små utgifter känns mer i plånboken än ett stort utlägg (bilköp)
Johan S: Människor gör ju ändåen hel del för att förändra sitt beteende, 30% av alla bilar är sk. miljöbilar - det känns ju som om folk vill göra rätt?
Christer Ljungberg: Kan man köpa sig fri genom att göra ett enkelt val? Blir etanolen dyr så väljer bilisterna ett annat bränsle. Det löser sig inte bara för att vi gör vad vi kan.
Vi sitter fast i stora strukturer. Systemstrukturer OCH användandet behöver ändras
Christer Ljungberg: Vi måste lägga mindre pengar på vägar och mer till järnvägar, hur vi organiserar våra liv - måste vi ha den höga rörligheten, hur vi lägger olika aktiviteter på olika ställen i samhället
Johan: Maktstrukturer (att jfr med könsmaktstrukturer) - vi måste förstå att det finns mer än en utgångspunkt, vi måste förstå de olika transportalternativens
Christer Ljungberg: helt rätt
Susanna Elfors: Läste i boken bilsamhället om en konferens för att skapa bilstaden - hur man medvetet bestämde sig för att anpassa Sverige till bilar efter amerikask modell. Det var en planerad satsning som nu har låst in oss i ett ohållbart samhälle.
Christer Ljungberg: Malmö rev upp sina spårvagnsspår för att ge plats till bilar och man ville lägga motorväg mitt i Lund, 36 m bred, för att "dra in" bilar i staden
Annie: Är det rimligt att tro att det kommer förändringar?
Christer Ljungberg: Det händer mycket mer saker som går åt rätt håll men det går inte tillräckligt snabbt. Hur får vi det att ske?
Hur är attityden?
Christer Ljungberg: Den har förändrats bland politiker, och dessutom i alla politiska läger - så var det inte för 10 år sedan.
Daniel: Förstår de vidden av peak oil?
Christer Ljungberg: nja, inte alla men vem gör det?

Johanna Stål, Camino
Berättade om hur Camino gick från idé till verklighet. Det var 2006 med alla klimatlarm, vi kände att vi måste ge människor hoppet tillbaka
Camino startades av Caroline Pettersson, Tobias Jansson, Johanna Stål (med en bakgrund från fredsrörelsen). Den brittiska tidningen New consumer fungerade som inspiration.
Man vill inte ge avkall på det goda livet eller sin livsstil rent generellt.
Eftersom redaktionen int ehade några pengar inspirerades de av Björn Söderberg (företagare i Nepal) som hävdar att man skall sälja sin idé!
74 företag gick med och betalade utgivningen av tidningen på förhand. Nu har det växt till 117 vänföretag. Tidningen ges ut i 6 nummer år, 12000 ex.
Det är lika stor fokus på både både bild och text.
Dagens aktivism fungerar som en dator - man förändrar systemet inifrån. Camino vill inte omstörta världen men vi vill göra på ett nytt sätt  i livsstilsstrukturen
Camino är en hybridtidning och man jobbar en hel del med webben, något som började när Ingemar anställdes.
Man har ingen marknadsföringsbudget, några tusenlappar bara, istället har man satsat mycket på PR, pressmeddelanden. Bland annat genrerar Facebook en hel del trafik. Även på Twitter, MyBlock, MySpace drar trafik liksom bloggarna. Det finns i dagsläget 7 bloggar och man söker nya bloggare. Det började med med Camino challenge.
Har man inte pengar så får man lägga sin tid. Camino har ordnat bytardagar, klädswaps, en bokbytardag. Man har även ordnat Camino venue, ekologisk varumässa

Efterföljande diskussion:
Hur ser könsfördelning ut bland läsarna?
Johanna Stål: det är jämnt fördelat
Hur ser det ut med åldersgrupper?
Johanna Stål: Tyngdpunkten ligger på 30-35 år
Susanna Elfors: Kommmer ni att ha barnreportage?
Johanna Stål: Bra idé, fast vi har ju inga barn än men det kanske kommer.